Anm. Fortsättning på bloggen “Juta: Inte ianspråktaget…”.
Länsstyrelsen ser den suddiga och otydliga flygbilden från 1975 som ett övertygande bevis på att Juta inte var ianspråktaget, privatiserat, när strandskyddsreglerna började gälla i hela Sverige. (Se ”Juta: Inte ianspråktaget…”.) Fotografiet är ett så tungt bevis att Länsstyrelsen inte ser något behov av att beakta de många vittnesmålen. Särskilt inte när vittnena har andra saker att berätta än mer eller mindre otydliga flygbilder…
Länsstyrelsen hänvisar också till de andra fotografierna som kommunen, dvs byggnadsnämnden, har presenterat. (De fotona är publicerade i bloggen “Davidsson: Ianspråktaget? (2/4)”.) Vi ska emellertid komma ihåg att byggnadsnämnden i sitt beslut från den 7 mars ansåg att flygbilderna var så otydliga att de istället gick på de vittnesmål som ett flertal personer lämnade.
Byggnadsnämnden skrev om flygbilderna kontra vittnesmålen på flera ställen i sitt beslut. Här är vad byggnadsnämnden skrev.
- “I november 2022 inkommer flera vittnesmål som inte menar att området nedanför vägen varit ianspråktaget på olika sätt innan 1975 och framåt och därmed inte tillgängligt för allmänheten. Detta har inte gått att se på flygfoto.”
![]()
- “Utifrån ovanstående nya omständigheter som tillkommit i ärendet och som inte var kända vid första prövningstillfället och inte heller vid de prövningar som förekommit i överinstanser bedömer förvaltningen att det finns goda skäl att ta upp ärendet till prövning igen och göra en förnyad bedömning.”
- “Samstämmiga uppgifter från fastighetsägare och andra vittnesmål gör gällande att större delen av fastigheten (med undantag av en mindre remsa längs med vattnet) inte varit tillgängligt för allmänheten (sedan innan 1975) då det varit inhägnat och skyltar med privat område varit uppsatta.”
![]()
“Vittnesmål som inkommit under hösten 2022 (se skriftlig dokumentation i ”Yttrande från sökande” 2022-11-28) gör gällande att längs södra gränsen av fastigheten har det varit taggtråd och senare staket som markerat en privat zon. Öppning i staketet har funnits nere vid älven där den naturliga passagen alltid varit. På ytan mellan framfartsvägen och vattnet har det sommartid stått trädgårdsmöbler. Skyltar har funnits som markerat både att vandringsleden går nere vid vattnet och att en stor del av fastigheten varit privat. Gränsen mot älven har inte varit markerad med staket eller dylikt men vittnesmål gör gällande att man ändå inte gärna gått på gräsytan framför huset då denna upplevts som privat, en känsla som bekräftas vid ett platsbesök mycket på grund av husets höga läge med fri sikt över gräsytan.”- “Kravet på bevisning bör i strandskyddsmål inte ställas allt för högt för sådana omständigheter som ligger längre bak i tiden (MÖD M 4628-17). Det får det anses vara visat att större delen av fastigheten (förutom ett stråk längs med älven) har varit ianspråktagen (sedan innan 1975) då det varit inhägnat och skyltar med privat område varit uppsatta. Det som vittnesmålen styrker har inte kunnat upptäckas på de flygfoton som varit grund för tidigare beslut.”
Byggnadsnämnden, och byggnadsförvaltningen, värderade vittnesutsagorna högre än de suddiga flygbilderna. Det ska tilläggas att det skedde efter moget övervägande. Vittnesmålen kom från Lave Thorell, jordbrukaren som äger fastigheten söder om Juta (och remsan vid älvkanten), tre kvinnor som hade använt hästpaddocken på Juta och en som arbetade för Landstinget på Restad. (Bengt Davidsson har redovisat vittnesmålen i sina inlagor till byggnadsnämnden.)
De nya flygbilderna som Länsstyrelsen redovisar, utan att ange källa eller datum då de är tagna (enbart årtal), är följande flygbilder. Jag passar också på att kort kommentera bilderna.
Det är svårt att beskriva vad man egentligen ser på bilden. De två tjänstepersonerna från Länsstyrelsen gör inte heller något försök att göra det. Det fanns på den här tiden enligt samstämmiga vittnen staket vid fastighetsgränsen mot jordbrukarens 
fastighet och det fanns skyltar som visade att det var ett privat område. Det finns ju inte en chans att se detta på fotot. Eller ser man staketet som en ytterst tunn linje i en annan gråskala? Jag tycker mig se att det är upptrampat vid älvkanten, dvs det var här människor passerade Juta.
Jag vet inte heller vad ett flygfoto från 1977 har för bevisvärde, det är ju 1975 som är det “magiska” årtalet. Det kan ju också ha ändrats en hel del på 2 år. Har fotot något bevisvärde överhuvudtaget?
Nästa bild är ett “detaljfoto” av det förra fotot.
En del av den första flygbilden är alltså uppförstorad. Jag kan inte säga att man blir så mycket klokare av bilden. Det är svårt att avgöra vad de tre ljusa “sakerna” är norr om huset, dvs “nedanför” huset på bilden. Det kan vara bord och stolar, och det stämmer med vittnesutsagor. Men vad bevisar det i så fall? De kan ju faktiskt också ha stått någon annanstans 1974, 1975 och 1976. Jag kan inte heller låta bli att tycka att ljuset på “borden” ser lite onaturligt ut, men det kanske är orättvist. De ljusare partierna nedanför vägen skulle kunna vara trädgårdsland.
Även på denna bild från 1982 saknar jag en beskrivning från Länsstyrelsen vad de tycker sig se som bevisar att Juta inte var ianspråktaget. Jag tycker att det ser ut som en del av grannfastigheten tillhör Juta. Bondens fastighet kan vara uppodlad. Juta och del av bondens mark kan vara gräs. Är det helt enkelt områden för hästar och ridning? Det ser inte ut som ett område som är allemansrättsligt tillgängligt. Staket och skyltar är svåra eller omöjliga att se på ett sådant här flygfoto.
Det här är en detalj av den förra bilden. Det liknar mest en klippt gräsmatta tycker jag, dvs marken är ianspråktagen. Det kan vara “spår” efter gräsklipparen på marken. Där det såg ut som bord 5 år tidigare ser det nu ut som två buskar.
Nästa flygbild är från 1987.
Gränsen mellan fastigheterna är tydlig på den här flygbilden, men också mellan åker och äng/gräs. Vandringsleden vid älvkanten syns tydligt. En bil och 
möjligtvis tre eller fyra bord syns också. Längst ner till vänster på Jutatomten syns tydligt hinder för hästhoppning. Jag har själv förstorat detta foto, se foto till vänster.
Hindren för hästarna syns tydligt. Det syns emellertid inga staket, fast vittnen säger att området var inhägnat. Det är inte osannolikt att det kan bero på att fotot är för suddigt.
Nästa “bevis” är en flygbild från 1995.
Det är återigen svårt att förstå vad bilden ska bevisa och Länsstyrelsen ger inte heller denna gång någon förklaring. Bondens fält syns tydligt, men fortfarande ser västra och norra delen av hans fastighet ut att hänga ihop med Juta. Är det för att jordbrukaren har avsatt en del av sin mark till hästridning? Det fanns ju en öppning i staketet vid älven som ledde ut på Jutas grannfastighet. På Jutatomten syns det tämligen tydligt att det är en bana för hästridning. Man kan också se vandringsleden längs älven.
Länsstyrelsens sista “bevis” är från 2001.
Flygbilderna blir av någon anledning sämre och sämre. Bondens fält och gränsen till Juta ser ut som de tidigare fotona.
De här flygbilderna utgör menar Länsstyrelsen de kompletterande bevisen, tillsammans med byggnadsnämndens bilder, för att Juta inte var kontinuerligt ianspråktaget från 1975 till Davidsson köpte fastigheten 2018. Och då ska vi komma ihåg att byggnadsnämnden och byggnadsförvaltningen ansåg att de många vittnesmålen, som berättade att Juta har varit kontinuerligt ianspråktaget, vägde tyngre än fotografierna.
Länsstyrelsen skriver alltså följande i sitt beslut om att upphäva och ändra byggnadsnämndens beslut:
“Länsstyrelsen har tagit del av de uppgifter och flygbilder som fanns i kommunens ärenden, samt ytterligare flygbilder från 1977, 1982, 1987, 1995 och 2001. Länsstyrelsen konstaterar att markområdet öster och norr om grusvägen inte har varit kontinuerligt hävdat som tomtmark efter 1975, se bilaga 3.”
Bilaga 3 är helt enkelt flygbilderna – alla utan kommentarer från Länsstyrelsen! Det tycker jag för övrigt är anmärkningsvärt.
Länsstyrelsen skriver också i beslutet:
“Historiskt sett kan Länsstyrelsen konstatera, genom granskning av flygbilder och information i ärendet, att denna mark bland annat har använts som betesmark/ängsmark/odlingsmark/gräsyta. Sådan mark är inte att betrakta som ianspråktagen tomtmark i den mening som avses i strandskyddslagstiftningen.”
Jag anser att Länsstyrelsen har väldigt fel. Flygbilderna bevisar inte att Juta har varit allemansrättsligt tillgängligt.
Fortsättning följer…
PS. Bilden på kvinnorna ovan är tagen på 90-talet. Notera staketet i bakgrunden. (Det syns även på den andra bilden, också från 90-talet.) Staketet fanns bevisligen där fast det inte syns på någon av Länsstyrelsens flygbilder. Skylten ”Privat område” är från Juta. Det kan enligt uppgift vara samma skylt som Landstinget satte upp 1969. Fotot på de tre männen är troligen från 2017.
PPS. Kommentera gärna vad du anser om flygbildernas bevisvärde.