Den 19 juni 2024 ansökte Babak Salahi Tabrizi om bygglov på fastigheten Blåsut 2:18 mellan Rostvägen 1 och 9. (Det har jag beskrivit i ett flertal blogginlägg – för länkar, se längst ner på sidan.)
Den 7 april 2025 behandlade byggnadsnämnden bygglovsärendet. Det fanns två förslag till beslut – bifall till förvaltningens förslag att ge bygglov och Sverigedemokraternas avslagsförslag.
I protokollet står det:
“Ordföranden frågar på båda förslagen och finner genom acklamation att nämnden beslutar att bevilja bygglov.”
Byggnadsnämnden gav alltså bygglov. Beslutet hade följande lydelse:
“Byggnadsnämnden ger bygglov med följande upplysningar:
– Åtgärden kräver tillstånd från Miljö- och hälsoskyddsnämnden för markarbeten enligt föreskrifter för GÄVSO- vattenskyddsområde.”
Kenny Sandhöj (SD), som hade yrkat på avslag, reserverade sig mot beslutet. Han ansåg att det var:
“orimligt att anta att ”fristående hus” skulle innefatta flerbostadshus i en detaljplan som författades 1933.”
Sandhöj anförde också att flerbostadshusen skulle devalvera värdet på de kringliggande fastigheterna och att den ökade trafiken på Rostvägen skulle medföra betydande olägenhet för de boende.
Pontus Gläntegård (V) lämnade en protokollsanteckning:
“Kommunens parkeringspolicy är oansvarig i detta ärende. Kraven om parkering borde ställts högre…”
Det är intressant att ingen begärde votering kan jag tycka. Det innebär ju på sätt och vis att ingen vet vad de andra ledamöterna tyckte i frågan om t ex de “fristående husen”. De kanske höll med Sandhöj om detta, men att det var annat som gjorde att de inte reserverade sig. Eller tänkte någon att det är lika bra att ärendet överklagas och att högre instanser får bedöma och avgöra frågan? Det får vi aldrig veta.
Byggnadsnämndens beslut innebär att den bedömer att den sökta åtgärden är förenlig med gällande detaljplan. Det betyder att nämnden anser att det är helt på sin plats att det uppförs fem flerbostadshus med tillhörande komplementbyggnader, totalt 24 lägenheter, i det sista obebyggda skogs- och bergsområdet på Blåsut.
Beslutet innehåller en motivering, skäl för beslutet. Dessutom ingår tjänsteskrivelsen som är tämligen omfattande.
För fastigheten Blåsut 2:18 gäller alltså en detaljplan, nr B30, från 1933. Förvaltningen redovisar vad detaljplanen stadgar:
“Detaljplanen anger att området är avsett för bostäder där byggnaderna ska vara fristående. Högst 1/5 av fastigheten får bebyggas vilket motsvarar 1067 m². Huvudbyggnaden får ha högst två våningar, med en maximal byggnadshöjd på 8 meter. Den ska placeras minst 6 meter från fastighetsgränsen om byggnadshöjden överstiger 5 meter.”
Planen fortsätter att beskriva avstånden mellan byggnader och sedan står det:
“Komplementbyggnad för boendes privata bruk får placeras närmare fastighetsgräns än huvudbyggnad där nämnden finner det prydligt och ändamålsenligt bebyggande av kvarteret.”
Husen ska enligt detaljplanen vara fristående. Är de planerade husen enligt bygglovsansökan det? Det tyckte förvaltningen och det tyckte nämnden, med undantag av Sandhöj.
Förvaltningen konstaterar att termen ”fristående hus” inte definieras i Plan- och bygglagen (PBL) eller äldre lagar, men att Kungliga Byggnadsstyrelsen (1950-talet) ofta tolkade ”fristående hus” som områden för egnahems- och villabebyggelse. Sedan skriver förvaltningen att Mark- och miljööverdomstolen (MÖD) i en dom (MÖD 2016:18) säger att:
“om planhandlingarna inte klart specificerar att avsikten är att endast en- eller tvåbostadshus ska uppföras, kan även flerbostadshus tillåtas.”
Jag har svårt att se att domen kan tolkas så, men det anser alltså de sakkunniga i förvaltningen. Det förs ytterligare ett resonemang som jag är tveksam till om det håller. Det står t ex att detaljplanekartan:
“illustrerar placeringen av två mindre byggnader på fastigheten, vilket inte anses tillräckligt tydligt för att utesluta att endast egnahems- och villabebyggelse, i form av en- eller tvåbostadshus, får uppföras.”
Det finns nog andra som tycker att plankartan är tillräckligt tydlig… (Jämför bilderna, pilarna och de röda kryssen visar de två utritade byggnaderna. Se även den större kartan ovan.) Och trots att hus 5 (se bild nedan) har två olika plushöjder (plushöjder är ett sätt att ange höjdmått på ritningar och kartor, i förhållande till en bestämd nollnivå):
“uppfattas huset genom funktion samt visuellt som fristående.”
Förvaltningens och nämndens slutsats blir då att:
“Samtliga fem huvudbyggnader, tillsammans med de tillhörande komplementbyggnaderna, bedöms uppfylla kravet på att vara fristående byggnader.”
Det är förvånansvärt många tolkningar, egna tyckanden och bedömningar när beslut fattas enligt PBL. Och vad sägs om denna bedömning:
“Avseende bestämmelsen om fristående byggnader, bedöms det inte finnas tillräckligt underlag i planen för att utesluta att flerbostadshus inte skulle vara tillåtet.”
Det är inte konstigt att kommuninvånare kan bli frustrerade över byggnadsnämndens och byggnadsförvaltningens tolkningar och beslut.
Jag kan också tycka att följande avsnitt hör till kategorin “egna tolkningar”:
“I äldre detaljplaner används begreppet ”tomtplats” ofta som synonymt med ”fastighet.” Det innebär att bestämmelsen syftar till att en fastighet inte får vara mindre än 1000 m², och inte till hur stor tomten för ett bostadshus ska vara.”
Även stadsarkitekten hade vissa synpunkter på detta:
“Med hänsyn till den i mina ögon något för stora byggrätten som detaljplanen möjliggör ligger exploateringsgraden ”på gränsen”.”
Jag återkommer till detta i ett senare inlägg.
Men det är svåra frågor och svåra tolkningar. Jag kan förstå det. Och ofta säger allmänheten att “kommunen ska fria istället för att fälla”. Och det gör man ju här. Men är intresset av fem flerbostadshus med tillhörande komplementbyggnader i ett bergs- och skogsområde viktigare än grannarnas intressen och viljan att
skydda natur och miljö?
När man studerar motiveringen och skälen till byggnadsnämndens beslut om att bevilja bygglov kan det konstateras att de helt och hållet utgår från den i Vänersborgs kommun okände exploatörens enskilda intresse. Grannarnas inlämnade synpunkter får knappast något utrymme och vägs inte alls in i beslutet.
När det gäller andra hänsynstaganden som måste tas vid ett bygglov anser byggnadsnämnden att det “ordnar sig”, det behöver typ inte nämnden bekymra sig om:
- Anpassningskrav och betydande olägenhet får t ex inte medföra att det som är tillåtet enligt detaljplanen inte kan genomföras.
![]()
- Det kommer att fixa sig med de större vattensalamandrarna om föreslagna skyddsåtgärder genomförs.
- Parkeringsbehovet anses vara tillgodosett.
- Den ökade trafiken på Rostvägen bedöms acceptabel och inte orsaka några större olägenheter.
- Dagvattenhanteringen kommer att utformas så att dagvatten inte förs vidare ner på Rostvägen.
- Exploateringen bör ha kunnat förväntas av grannarna i området.
- Placeringen och utformningen av byggnaden bedöms inte medföra någon betydande olägenhet för grannarna när det gäller buller, insyn, skuggning eller minskad utsikt.
Även i dessa frågor är det uppenbart att subjektiva bedömningar spelar en stor roll…
Jag tror att fler av nämndens ledamöter egentligen var tveksamma till att bevilja bygglov, men de accepterade förvaltningens tolkning av detaljplanen och vad lagen säger om detaljplaner – även om detaljplanen på Blåsut är från 1933.
Men tolkade byggnadsförvaltningen och byggnadsnämnden lagen och detaljplanen rätt? Det tyckte inte grannarna till fastigheten Blåsut 2:18. De trodde inte heller att allt skulle “ordna sig”.
Grannarna har överklagat byggnadsnämndens beslut.
Fortsättning följer…
==
Blogginlägg om byggnadsplanerna vid Rostvägen på Blåsut:
- ”Oj, är det skog kvar i Blåsut?” – 17 juli 2024
- ”Blåsut Höjd, Rostvägen” – 22 juli 2024
- ”Marklovet överklagat för Blåsut Höjd (1)” – 24 juli 2024
- ”Marklovet överklagat för Blåsut Höjd (2)” – 25 juli 2024
- ”Länsstyrelsens beslut om Blåsut” – 26 juli 2024
- ”Kommunen spränger på Blåsut” – 20 september 2024
- “Bygglov beviljat på Blåsut (1)” – 26 maj 2025