TTELA ringde lite överraskande dagen före julafton. Först tänkte jag att TTELA ville få mer information om NÄRF och den skandal som har rullats upp kring ordförande Bo Carlssons agerande. Men det var fel. Journalisten undrade istället hur det gick med min överklagan till Förvaltningsrätten i Göteborg.
Som trogna, och kanske mindre trogna, bloggläsare erinrar sig, så överklagade jag ju barn- 
och utbildningsnämndens och dess ordförandes vägran på novembersammanträdet att låta mig väcka ärendet om Nattugglan. (Se ”Två viktiga reservationer”.)
Jag svarade TTELA att det går bra med överklagandet.
Förra veckan fick jag nämligen ett brev från Förvaltningsrätten. Vilket var väntat och helt enligt rutinerna. Rätten gav mig möjlighet att lämna ett yttrande på det svar, närmast ett för-svar, som barn- och utbildningsnämndens ordförande Mats Andersson (C) hade skickat in som yttrande på mitt överklagande. (Se ”Laglighetsprövning: Väcka ärenden”.)
Det är så det går till: En överklagan skickas in till rätten, den det klagas på får försvara sig och sedan får den klagande en möjlighet att yttra sig över yttrandet från den det klagas på. Sedan är det dags för rätten att ta ställning. Och det kan ta allt från några veckor till några månader.
Bollen ligger alltså just nu hos mig. Mitt yttrande ska emellertid inte vara Förvaltningsrätten tillhanda förrän senast den 4 januari. Det betyder att jag har några dagar på mig. Jag ska skriva mitt yttrande nu under mellandagarna.
I denna blogg tänkte jag referera vad ordförande Mats Andersson (C) anför till försvar för sitt handlande att inte låta mig väcka ett ärende på nämndens sammanträde.
Egentligen är det barn- och utbildningsnämnden (BUN) som ska yttra sig över min överklagan till Förvaltningsrätten… Det betyder med andra ord att BUN skulle ha diskuterat och beslutat om det föreslagna yttrandet skulle ha skickats vidare till rätten…
Nu har det inte blivit så. Ordförande Mats Andersson (C) har gått förbi detta. Av någon anledning som jag inte riktigt förstår. Mats Andersson har nämligen yttrat sig till rätten alldeles på egen hand. Han har utnyttjat en paragraf i delegeringsordningen – och skriver i sitt yttrande:
”Av delegationsordningen för Barn- och utbildningsnämnden, beslutad den 12 oktober 2015, § 105, punkt 1.1, framgår att beslut i ärende som är brådskande, att Barn- och utbildningsnämndens avgörande inte kan avvaktas, kan fattas av nämndens ordförande.”
Det är märkligt. Mats Andersson skickade sitt yttrande till Förvaltningsrätten tisdagen den 8 december. Dagen före, måndagen den 7 december, hade barn- och utbildningsnämnden ett sammanträde. Och jag vet att ordförande Andersson hade utkastet från kommunjuristen i sin hand redan före helgen…
Jag tycker därför att det inte riktigt är i sin ordning att ordförande Andersson har använt 
sin delegationsrätt. Han borde självklart ha lyft ärendet på nämndens sammanträde.
Och det ska jag naturligtvis nämna i mitt yttrande till Förvaltningsrätten.
Mats Andersson skriver i sitt yttrande till Förvaltningsrätten:
”Kommunen menar att klaganden (det är jag som är ”klaganden”; min anm) inte har visat att det föreligger grund enligt 10 Kap. 8 § kommunallagen (1991:900, KL) att bifalla överklagandet. Överklagat beslut har tillkommit i laga ordning.”
Ordförande Mats Andersson (C) anför tre omständigheter, argument, för att bevisa att han har rätt.
Anderssons första argumentet lyder:
”Klaganden yrkade att ”ärendet om Björkholmsgatans förskola/Nattugglan uppförs som ärende vid dagens sammanträde”. Klaganden yrkade inte på omprövning av tidigare fattat beslut den 12 oktober 2015, § 110, avslag i tidigare avhandlad sakfråga eller dylikt. Det framstår som att klagandens yrkande avsåg att åstadkomma en diskussion och information kring underlaget som beslutet den 12 oktober 2015 grundades på. Ärendet som klaganden hänvisar till har behandlats och diskuterats under sammanträdet. Information har givits av förvaltningschef med efterföljande diskussion där samtliga ledamöter gavs utrymme att yttra sig. Inget yrkande framkom som föranledde vidare behandling av ärendet.”
Den andra omständigheten som Mats Andersson anför för att bevisa att han rätt lyder:
”Nämnden gör gällande att klaganden har fått väcka sitt ärende. Det väckta ärendet har protokollförts, fått eget diarienummer, 2015/54 liksom paragrafnummer, § 119. Nämnden beslutade att ärendet som initierades ska behandlas i samband med förvaltningschefens informationspunkt. Det är nämnden med majoritet som beslutar hur ett ärende behandlas.”
Mats Andersson anför även ett tredje argument för att bevisa att han rätt. Fast detta argument är nästan pinsamt dåligt tycker jag:
Det bör noteras att beslutet den 12 oktober 2015, § 110, handlar inte om nedläggning av förevarande förskola som klaganden anger i sin besvärsskrift utan beslutet var: ”Barn- och utbildningsnämnden beslutar att Björkholmsgatans förskola/Nattugglan flyttas till lokaler i Vänerparken som avgränsar till nuvarande Vänerparken förskola samt att säga upp Björkholmsgatans förskola/Nattugglans lokaler.”
Nu ska jag alltså ägna några timmar de närmaste dagarna åt att försöka bemöta Mats Anderssons tre argument på ett bra och vederhäftigt sätt. Och om någon läsare vill hjälpa mig, så tar jag tacksamt emot synpunkter. Jag betraktar det inte som ”fusk”. Mats Andersson har nämligen fått ganska mycket hjälp av kommunjuristen… Och då kan väl jag få lite hjälp från mina läsare…
Ha en bra fortsättning!
