Bloggåret 2015 är strax till ända. Det är bara en blogg kvar att publicera, denna… Och vad passar väl då bättre än att sammanfatta året som politisk bloggare i Vänersborg.
Bloggåret 2015 har varit ett gott år. Det får jag väl ändå säga, trots att det stundtals har tagit emot en del. Jag tror att valresultatet hösten 2014, där Vänsterpartiet backade 2 mandat i Vänersborg, fortfarande har suttit som en liten besvärande tagg i bloggfingrarna. Jag har ibland frågat mig vad timmarna framför tangentbordet gör och har gjort för nytta.
Men så tänker jag, skulle jag själv vilja läsa något om politikens Vänersborg annat än TTELA:s få och tillrättalagda artiklar om hur bra Marie Dahlin (S) och Bo Carlsson (C) styr? Eller hur godhjärtad Marika Isetorp (MP) är? Och då svarar jag för mig själv med ett bestämt ”ja”. Det hade inte spelat någon roll om det hade varit en sosse, en liberal eller en moderat – det hade varit uppfriskande med en alternativ läsning. Eller kompletterande om man så vill. Gärna med fakta och en skribent som vågar sticka ut hakan. Det hade jag själv tyckt. Och eftersom ingen annan bloggar på regelbunden basis i Vänersborg, så ser jag mig nödgad att fortsätta med min självpåtagna roll.
Naturligtvis finns det ytterligare, minst, ett skäl till mitt bloggande. Det är alla enskilda vänersborgare som hör av sig och berättar om sina duster med betongpolitiker och betongtjänstemän i Vänersborg. Det är inte helt sällan människor utanför de stora centralorterna. Tyvärr så hinner jag inte med att följa upp alla tips eller att gräva i alla misstänkta skandaler. Det är tråkigt, men jag hoppas på överseende. Jag skulle behöva inneha en heltidstjänst som bloggare.
Men det har trots allt blivit mycket skrivande i år, också. Många har de timmar varit då jag suttit framför datorn och nött på tangenterna. Det har blivit sammanlagt 185 blogginlägg och hade jag gett ut dem som en bok med A4-sidor, så hade boken blivit 619 sidor tjock. Det kanske vore något förresten, att ge ut mina blogginlägg i bokform. Typ veckorna före jul. Kanske hade jag då fått råd att blogga på heltid…
Sammanlagt under åren som bloggare har det blivit 2.931 sidor. Då daterar jag den första bloggen till den 17 oktober 2010. Det var då jag bestämde mig för att börja skriva på 
regelbunden basis. Inledningsbloggen till min ”seriösa” bana som bloggare hette förresten ”Blogga – något för mig?”. (Den var inget vidare.) Beslutet att börja blogga sammanföll för övrigt med att jag lade om min kost och började äta mer fett och minimalt med kolhydrater. Det är LCHF-ätandet som gett energin, helt klart!
Det har varit många träffar på min blogg även under 2015. Dock inte riktigt så många som valåret 2014. År 2014 räknade jag till 93.631 träffar. I år har det bara blivit 88.576. Men jag tror ändå att jag kan vara hyfsat nöjd. Det betyder 7.381 träffar i snitt varje månad, 242 träffar per dag…
Det är svårt att veta hur många unika personer som har läst mina blogginlägg under året. Jag är nämligen inte riktigt säker på om jag kan lita på den statistik som levereras. Enligt dessa siffror är det 40.515 olika personer (eller IP-adresser). Det låter mycket och är faktiskt fler än år 2014.
Bloggen har också väckt ett visst internationellt intresse… Och det är ju trevligt. För det är väl i länder som Kina och Indien som tillväxtpotentialen är som störst… År 2013 hade jag till exempel 3 visningar i Indien, 2014 var det 12 och i år är det 14! Det är en ökning med nästan 370%. Från Kina har jag fått 14 besök, och det är exklusive Hongkong (10 träffar). Det borde kanske vara fler från Kina… För 3,5 år sedan skrev nämligen en partivän ett mail:
“Förresten så går det inte att läsa Stefans blogg här i Kina. Jag kom in på den en gång men sen blev den blockad. Så Stefan är farlig för Kinesiska staten.”
Jag noterar också att jag har fått vardera ett besök från Paraguay, Mongoliet, Kambodja, Angola, Fiji, Brunei och Moldavien… Spännande. Undrar om dessa har lärt sig något nytt om skandalerna i Vänersborg…?
Det är alltid intressant att se vad som läses mest. Fast här finns det en stor felkälla, eftersom flera av mina läsare alltid går in på ”index-sidan”. Och denna sida är följaktligen den i särklass mest besökta. Förutom denna är de mest klickade bloggarna följande:
- Vattenpalatset Vänerparken AB
- Nattugglan–Vänerparken: Lokalerna
- Sverigedemokraternas budgetförslag (1/2)
- Badplatsen i Väne Ryr
- Hett i Gardesanna
Något varierade ämnen skulle man väl kunna säga – även om vatten tycks vara en gemensam nämnare. (SD tog ju sig vatten över huvudet med sin budget…) Den mest lästa torde dock, trots tredjeplaceringen, vara ”Sverigedemokraternas budgetförslag (1/2)”. Den och del 2 (”Sverigedemokraternas budgetförslag (2/2))”, slogs nämligen ihop till en och publicerades på den respektabla och mycket besökta hemsidan ”Inte rasist, men…” den 4 juni. (Se ”Gästbloggare sågar SD:s budgetförslag vid fotknölarna”.) Jag vet inte hur många som läste den där, men jag fick 608 ”likes” så att jag antar att det var ganska många
. Publiceringen på denna hemsida var kanske det största som hände min blogg under året. Och till skillnad från en del media i närområdet, så uppgav ”Inte rasist, men…” källan…
Gensvaret från läsarna har under året varit gott. Mycket av feedbacken sker dock på Facebook (och privat) och inte på bloggen. Och det tycker jag ibland är lite synd. De flesta som läser min blogg tycks vara ganska nöjda med innehållet, och det är väl därför som de läser alla långa inlägg… I varje fall de som på något sätt hör av sig. Det är klart att det säkerligen finns en hel del kritiker, men så länge många av dessa tillhör kretsen betongpolitiker och sverigedemokrater etc så tar jag kritiken snarast som en komplimang.
Några läsare är aktivare än andra, de kommenterar mina inlägg. Inte helt oväntat är det återigen ”Roy” som ”vinner” kommentarsligan på bloggen. ”Roy” har gjort 48 kommentarer under året. ”Jenny” kommer 2:a med 23 kommentarer. Sedan följer ”brålandabo” (15) och ”Pontus” (15) samt ”Hasse” (10).
Jag får tacka dessa läsare särskilt. Det är alltid roligt och stimulerande med respons.
Frågan som jag ställer mig själv är hur jag ska nå ut till fler vänersborgare under 2016. Många har ju inte ens hört talas om att det finns en vänsterpartist som kommenterar en del av det som händer i det politiska Vänersborg. Och det kan jag tycka är synd. Inte för att de ska bli vänsterpartister utan för att det faktisk finns information om politikens Vänersborg som kan göra människor både kunnigare och mer engagerade.
Nu är det strax ett nytt år. Vi får se om det blir något att blogga om det kommande året. Till stor del beror det på det styrande triumviratet kan jag tänka. Som det ser ut nu verkar de styrande topparna i socialdemokraterna, centerpartiet och miljöpartiet dock att ha tappat intresset för politik. De tycks mest ha slagit sig till ro för att bara njuta av sina positioner och väl tilltagna löner och arvoden… Och oppositionen i form av minialliansen, dvs moderaterna, liberalerna (fd folkpartiet) och kristdemokraterna, verkar bara bida sin tid. I allt väsentligt är de båda betongblocken överens.
Men vem vet. Kanske blir 2016 året då Marie Dahlin (S) och Bo Carlsson (C) – med stöd av Marika Isetorp (MP) – gör allvar av sina planer på att flytta hamnen till Vargön… Eller bebygga Sanden… Eller återuppta vendettan mot Magnus Larsson i Sikhall… Eller tvinga Andersson att riva sitt hus på Nordkroken… Eller spara på förskola och skola för att ha råd att betala arenans årliga förlust på 27 milj kr…
Då lär det bli en del att skriva om. Kanske kommer jag då också att uppnå drömmålet på 100.000 träffar på bloggen? Vi får se vad år 2016 gömmer i sitt sköte.
Och med dessa ord önskar jag alla mina läsare ett riktigt:
