Bo Carlsson (C) tänker alltså, enligt TTELA (se här), överklaga kommunfullmäktiges beslut att inte bevilja honom ansvarsfrihet i sitt uppdrag som ordförande i Norra Älvsborgs Räddningstjänstförbund (NÄRF) år 2015.
Bo Carlsson säger till TTELA:
”Jag anser att jag har väldigt starka skäl.”
Bo Carlsson anger i TTELA-artikeln 8 skäl:
- Politikerna fick inte kännedom om de ekonomiska problemen förrän på hösten 2015.
- Politikerna har vidtagit de åtgärder man kan begära.
- NÄRF är i ekonomisk balans just nu.
- Om ordförande inte beviljas ansvarsfrihet så borde ingen annan i direktionen heller beviljas det.
- Det har inte funnits något uppsåt att skada verksamheten.
- Det har inte funnits något uppsåt att berika sig själv.
- Trollhättan och Mellerud har beviljat ansvarsfrihet.
- Det finns en dold agenda, det är ett politiskt spel.
Jag går igenom listan punkt för punkt.
1. Politikerna fick inte kännedom om de ekonomiska problemen förrän på hösten 2015.
När jag bläddrar i protokollen från direktionens sammanträden 2015 ser jag att redan den 9 juni, när delårsrapporten från april 2015 med bokslutsprognos behandlas, slås det larm om att NÄRF hade gjort ett underskott under årets fyra första månader med 628.000 kr. Dessutom beräknades underskottet för helåret bli 1,5 milj kr. Jag tror inte att det är alltför spekulativt eller konspiratoriskt att anta att NÄRF:s presidium hade fått kännedom om siffrorna åtminstone några veckor innan det presenterades för direktionen.
Så när Bo Carlsson säger till TTELA (30 juni 2016) att:
”Det stämmer att det var ekonomiska problem, men det kom inte till vår kännedom förrän på hösten.”
Så är det inte korrekt information till vänersborgarna…
Vid direktionens sammanträde den 24 augusti sades inget om det ekonomiska läget. Den 28 september däremot presenterade förbundets ekonomichef en rapport om NÄRF:s situation. Hon berättade att resultatet för januari-augusti visade på ett underskott om 2,447 milj kr och att prognosen för helåret var ett underskott på 3 milj kr.
Till TTELA den 24 juni 2016 sa Bo Carlsson:
”Att underskotten i ekonomin uppmärksammades sent menar han beror på att den förre räddningschefen inte gav korrekt information till politikerna.”
Förbundschefen gjorde sitt sista sammanträde med direktionen den 24 augusti. Sedan blev han i praktiken avskedad. Förbundschefen fick, som det hette, ”arbeta” hemifrån, dvs inte alls. Han hade inga större möjligheter att informera någon om något – förbundschefen blev ju knappast själv informerad…
Slutsats: Bo Carlsson talar inte sanning på den här punkten. Han blev informerad om det ekonomiska läget så fort som det uppdagades. Det känns inte heller särskilt moraliskt riktigt att lägga skulden på den förre förbundschefen. Menar Carlsson att förbundschefen duperade politikerna?
2. Politikerna har vidtagit de åtgärder man kan begära.
På sammanträdet den 9 juni så beslutade faktiskt direktionen, när den för första gången fick reda på det prognosticerade underskottet (1,5 milj kr, se ovan), om:
”stor återhållsamhet”
Man kan undra hur direktionen, med Bo Carlsson som ordförande, kunde fatta detta beslut när de ekonomiska problemen, enligt Carlssons egen utsago, inte kom till politikernas kännedom förrän på hösten…
Förhoppningsvis visste ekonomichefen och de andra cheferna, och anställda, vad ”stor återhållsamhet” innebar. Jag kan dock inte se att någon konkretisering på vad detta innebar gjordes på sammanträdet. I protokollet framgår inte heller att någon fick ansvar för att verkställa beslutet, kommunicera eller följa upp det. Det är faktiskt så att frågan om återhållsamhet inte behandlades i några av de följande sammanträdena under året.
På samma sammanträde (9 juni) bestämdes att:
”Förbundet kommer att göra månadsvisa uppföljningar för att följa utvecklingen av årets budget.”
Det kom ingen månadsuppföljning ens på nästkommande möte den 24 augusti… Och som jag ser det, så ligger ansvaret för detta, liksom på dagordningens utformande, helt och hållet på ordförande.
Den 28 september diskuterades förbundets delårsbokslut och den förväntade bokslutsprognosen (underskott på 3 milj kr, se ovan).
I de förtroendevalda revisorernas yttrande över delårsrapporten sägs klart och tydligt att:
”Vi understryker att det är direktionens ansvar att fatta beslut och vidta åtgärder för att anpassa verksamheten till de resurser som tilldelats och därmed uppnå en ekonomi i balans.”
Vad gjorde då direktionen med Bo Carlsson som ytterst ansvarig. Jo, direktionen fattade beslutet (28 september) att olika saker skulle ”ses över” och att:
”presidiet, tillika utskottet (dvs Bo Carlsson och Monica Hanson; min anm) ska titta närmare på den ekonomiska situationen.”
Det fattades inga beslut om åtgärder eller något annat. Antagligen därför att presidiet inte hade förberett frågan ordentligt eller gett direktiv till någon i förvaltningen att bereda eller utreda detta.
Trots NÄRF:s prekära ekonomiska läge hade presidiet inget sammanträde i oktober. Den 20 november däremot möttes direktionen. Då var det drygt en månad kvar av året… Direktionen beslutade om inköpsstopp för sådant som inte krävdes för den normala verksamheten. Det fanns ingen definition på vad som menades med ”normal verksamhet”. Även eventuell kompetensutbildning ställdes in.
Den 11 december, mötena kom tätare nu, vidtogs inga åtgärder mot det stundande underskottet. Knappt tre veckor innan år 2015 var till ända beslutade direktionen istället att:
”ta fram en konsekvens-/riskanalys gällande av direktionen föreslagna åtgärder.”
TTELA skrev i gårdagens tidning:
”Bo Carlsson menar att de tog till många medel för att lösa situationen efter att de ekonomiska bekymren blev klarlagda. Man införde bland annat investerings- och anställningsstopp, och började utreda vilka tjänster man kunde sluta att köpa från Trollhättan och Vänersborg.”
Det stämmer till viss del… Den 21 december, drygt en vecka före årsskiftet, beslutade NÄRF faktiskt om investeringsstopp och anställningsstopp – med vissa restriktioner.
”Direktionen beslutade om omedelbart investeringsstopp (utöver, det inom ordinarie verksamhet, nödvändiga säkerhetsmateriel). Direktionen beslutade om omedelbart anställningsstopp (vikarier, för att få hel styrka, får anställas).”
Detta beslutades alltså så sent som den 21 december! Och det var naturligtvis alldeles för sent.
Slutsats: Politikerna med ordförande Bo Carlsson som ytterst ansvarig vidtog inte de åtgärder man kan begära och som revisorerna krävde. De åtgärder som vidtogs var inte heller tillräckligt kraftfulla och de sattes framför allt in alldeles för sent. Det verkar helt enkelt inte som NÄRF tog det prognostiserade underskottet på allvar. 
3. NÄRF är i ekonomisk balans just nu.
Bo Carlsson framför som ”förmildrande omständighet” för den bristande ledningen och styrningen för år 2015 att det är ekonomisk balans just nu – 2016…
”Men vi verkar vara i balans redan nu.”
Med tanke på Bo Carlssons ”kontroll” av den ekonomiska utvecklingen under förra året, så finns det väl anledning att tvivla på Carlssons utsaga även för 2016… Och läsarna noterar nog också att Bo Carlsson själv tycks ha sina tvivel – ”verkar vara”…
NÄRF har höjt medlemsavgiften för 2016 för medlemskommunerna – skattebetalarna i Vänersborg, Trollhättan, Färgelanda och Mellerud bidrar alltså med mer pengar till NÄRF i år än förra året. Den höjda medlemsavgiften innebär en inkomstförstärkning för år 2016 med 2,033 milj kr. Och det är ju ett bekvämt sätt att få ordning på ekonomin…
Slutsats: Argumentet har ingen bäring på år 2015.
4. Om ordförande inte beviljas ansvarsfrihet så borde ingen annan i direktionen heller beviljas det.
Det här argumentet känns lite naivt… ”Varför säger du till just mig? Han gjorde ju också så…”
Bo Carlsson är som ordförande ytterst ansvarig för ledningen och styrningen av förbundet. Det är meningen att ordförande ska vara insatt i verksamheten och vara i regelbunden kontakt med de högre cheferna. Som i sin tur har skyldighet att rapporterna till direktionens ordförande. Ordförande är också den som t ex fastställer dagordningen för sammanträdena. Det ska han göra utifrån sina kunskaper om vad som sker inom förbundet och vad som är viktigt och nödvändigt att ta upp.
För uppdraget som ordförande har Bo Carlsson ett arvode på 51.030 kr om året.
Sedan kan jag inte riktigt förstå varför Bo Carlsson försöker göra andra ”medskyldiga” till förbundets bristande ledning och styrning. Skulle det vara någon ”tröst” för Carlsson om alla andra politiker i direktionen också hade nekats ansvarsfrihet….?
Slutsats: Bo Carlsson är som ordförande ytterst ansvarig för ledningen och styrningen av förbundet.
5. Det har inte funnits något uppsåt att skada verksamheten.
Nej, här kan jag hålla med Bo Carlsson. Men det är det inte heller någon som har påstått.
Bo Carlsson menar antagligen med detta påstående, och nästa (punkt 6), att uppsåt måste finnas (som rekvisit) för att en politiker inte ska beviljas ansvarsfrihet. Carlsson menar, tror jag, att kommunfullmäktige har begått ett formellt fel och att beslutet om att inte bevilja ansvarsfrihet därmed är olagligt.
Här har Bo Carlsson både fel och mindre fel… Det står inget om ”uppsåt” i kommunallagen – och inte heller i förarbetena.
När det gäller att ”skada verksamheten” så står det inte något om detta heller i kommunallagen, men i förarbetena står det däremot:
”Vägrad ansvarsfrihet förutsätter i regel att det som läggs den förtroendevalde till last har medfört en i någon mening ekonomisk skada för kommunen.”
Och på ett annat ställe:
”Enligt rättspraxis … krävs för vägrad ansvarsfrihet att den förtroendevalde agerat på ett sätt som stört en kommunal förvaltningsuppgift eller åstadkommit ekonomisk skada för kommunen eller landstinget.”
Som jag ser det var det framför allt Bo Carlssons ansvar att NÄRF gick med ett ekonomiskt underskott år 2015 (som jag har redogjort för ovan). På det sättet har Carlssons agerande naturligtvis medfört ”en i någon mening ekonomisk skada” för Vänersborg och de andra medlemskommunerna.
Bo Carlssons agerande har också, fortfarande som jag ser det (se ”Bo Carlsson överklagar! (1/2)”), genom bristande ledning och styrning ”stört en kommunal förvaltningsuppgift”.
För övrigt tycks rättsläget vara något oklart, det står ”i regel” och ”rättspraxis”. (Jag ska under helgen se om jag kan hitta mer information om detta.)
Slutsats: Det här skälet är det enda av de skäl som Bo Carlsson anför som det, enligt min 
mening, kan ”ligga något i”. Även om jag inte tror att Carlsson har eller kommer att få rätt.
6. Det har inte funnits något uppsåt att berika sig själv.
Bo Carlsson menar att det här måste finnas med för att någon ska kunna nekas ansvarsfrihet. Precis på samma sätt som den föregående punkten.
Här har Bo Carlsson fel. Det står inget om att ”berika sig själv” i varken kommunallagen eller förarbetena.
För övrigt var det nog fler än jag som ”hoppade till” när Carlsson i TTELA i samband med att han nämnde det här med att skada verksamheten och berika sig själv fortsatte:
”Det finns inget sådant i det här fallet.”
Ungefär som att det fanns sådana här skäl i andra fall…
Det tycks mig också vara något beklämmande att Bo Carlsson själv röstade för att inte politikerna i barn- och ungdomsnämnden skulle beviljas ansvarsfrihet år 2010 för bygget av arenan. Utan att då ta hänsyn till om någon hade uppsåt att skada verksamheten eller berika sig själv…
Slutsats: Detta är inget skäl som Carlsson kan anföra i en laglighetsprövning.
7. Trollhättan och Mellerud har beviljat ansvarsfrihet.
Det är sant. Å andra sidan är jag inte riktigt säker på hur insatta alla ledamöter i de andra kommunerna har varit i det som hänt på NÄRF under 2015. Det är inte helt lätt och det tar tid att sätta sig in i alla protokoll, handlingar, revisorsrapporter osv. Det kanske hade blivit ett annorlunda utfall om dessa kommuner hade behandlat frågan efter Vänersborg…
8. Det finns en dold agenda, det är ett politiskt spel.
Den här punkten skrev jag om i gårdagens blogg – se ”Bo Carlsson överklagar! (1/2)”.
Framtid
Sannolikheten för att Förvaltningsrätten i Göteborg i sin laglighetsprövning ska komma fram till att fullmäktiges beslut var olagligt är låg. Bo Carlsson har nämligen inga starka skäl, möjligtvis ett som kanske går att åberopa.
För några år sedan (närmare bestämt år 2010) när Förvaltningsrätten dömde i ett annat fall angående ansvarsfrihet i Vänersborg, så tittade Förvaltningsrätten inte ens på sakskälen. Rätten tittade inte heller på om verksamheten hade ”skadats”.
Förvaltningsrätten i Göteborg skrev i sitt domslut:
“Det ankommer inte på förvaltningsrätten att vid en laglighetsprövning bedöma de bakomliggande orsakernas svårighetsgrad eller varje ledamots/ersättares ansvar för att rådande situation med icke beviljad ansvarsfrihet har uppstått.”
Det betydde att Förvaltningsrätten ansåg att kommunfullmäktige kunde besluta som det ville.
Bo Carlsson (C) bör enligt min mening ta konsekvenserna av fullmäktiges beslut. De 28 fullmäktigeledamöter visade genom sitt ställningstagande helt enkelt att de saknade förtroende för Carlssons sätt att leda och styra NÄRF.
I Kommunallagens 4 kap 10 § står det:
”Fullmäktige får återkalla uppdraget för en förtroendevald som valts av fullmäktige, om den förtroendevalde
1. har vägrats ansvarsfrihet”
Jag tycker att det rycker allt närmare en sådan åtgärd från kommunfullmäktige. I synnerhet därför att Bo Carlsson uppenbarligen inte förstår vad det innebär att kommunfullmäktige inte beviljar ansvarsfrihet. Man får känslan att Carlsson anser sig stå över den folkvalda församlingens beslut. Tycker kommunfullmäktige inte som Carlsson, så är det fel på kommunfullmäktige och inte han själv.
Med den synen på kommunfullmäktige och demokratin ser jag inte att Bo Carlsson ens kan sitta kvar som kommunstyrelsens 2:e vice ordförande.
