Tillbaka till Nordstan i Vänersborg efter några dagars befriande tystnad på Österlen.
Det gick faktiskt att till och med sova för öppna fönster… På Österlen alltså. Men redan vid Länsförsäkringar, på Vallgatan, innan bilen stod stadigt på parkeringen vid Lovisebergsgatan, hördes fiskmåsarnas vansinnesskrik. Tänk, det var nästan så att jag hade trängt bort att de 
överhuvudtaget fanns…
Efter att ha bläddrat i veckans TTELA, något av det första jag gör efter att ha varit borta ett tag, så kunde jag snabbt konstatera att det inte tycks ha hänt särskilt mycket ”politiskt” hemma i Vänersborg. En artikel om att Förvaltningsrätten avslog Gunnar Lidells (M) överklagande av Kunskapsförbundet Västs beslut att inte starta upp Estetiska programmet musik i Vänersborg till hösten – det var väl allt. Men det var ju en gammal nyhet, i varje fall för bloggläsare.
Det var inte så många nyheter i min mailbox heller. Det fanns dock några mail som handlade om den politiska framtiden i Vänersborg. Några läsare har uppmärksammat att de styrande partierna bestående av socialdemokrater, centerpartister och miljöpartister har förlorat två budgetomröstningar i rad, både när det gäller budget 2016 och budget 2017. Och det hör ju inte till vanligheterna att partier styr med de oppositionella partiernas budget. I synnerhet inte som oppositionsbudgetarna skiljer sig så markant från de styrandes som de gör i Vänersborg.
Frågorna i mailen handlade om det är möjligt att oppositionen kan ”avsätta” de styrande, om de nu inte avgår frivilligt. Och frivilligt tycks inte Dahlin, Carlsson och Isetorp lämna 
ifrån sig sina politiska platser…
Det är en mycket intressant frågeställning, som för Vänersborgs del naturligtvis är helt hypotetisk. Dessutom är det inte helt enkelt att besvara frågan. Det finns till exempel ingen paragraf i Kommunallagen som gör det möjligt att helt enkelt rikta en direkt misstroendeförklaring mot de styrande.
Men läser man Kommunallagen, och förarbeten och kommentarer till den, tycks det i varje fall ändå vara enkelt. Kommunallagen har nämligen förutsett att partier, ett eller flera, som efter ett val tillhörde den politiska majoriteten, ”hoppar av” och inleder ett samarbete med oppositionen. Vilket då kan få till följd att den politiska majoriteten i fullmäktige inte längre överensstämmer med den i nämnderna. Nu har ju S+C+MP aldrig haft majoritet (denna mandatperiod) i fullmäktige, men det är ändå paragraf 10a i Kommunallagens 4 kap som borde vara tillämplig även på förhållandena i Vänersborg, rent hypotetiskt alltså:
”Fullmäktige får återkalla uppdragen för samtliga förtroendevalda i en nämnd
1. när den politiska majoriteten i nämnden inte längre är densamma som i fullmäktige,”
Kommunfullmäktige i Vänersborg utsåg efter valet 2014 ledamöter och ersättare i samtliga nämnder och styrelser. S+C+MP hade fler röster bakom sina nomineringar än någon annan partigruppering hade vid denna tidpunkt och därför valdes Marie Dahlin (S) till kommunstyrelsens ordförande och Bo Carlsson (C) till 2:e vice ordförande. Och inte bara det, alla nämndsordförandeposter, och 2:e vice ordförande i de ”stora” nämnderna, besattes av de styrande.
Det är samtliga viktiga poster, inte bara för att de är arvoderade, utan framför allt för att alla ordförande, ”ordinarie” och ”vice”, tillhör presidierna och de får alltid både mer information och information tidigare än alla andra politiker. De träffar också förvaltningarnas chefstjänstemän, och andra tjänstemän, och kan därigenom påverka till exempel utredningar. De kan också ge direktiv på ett helt annat sätt till förvaltningarna än ”vanliga” politiker.
Om nu, fortfarande rent hypotetiskt, minialliansen inleder ett samarbete, och kommer överens, med Vänsterpartiet och välfärdspartiet (partier som röstade på minialliansens budgetar) så kan fullmäktige med stöd av ovanstående paragraf återkalla uppdragen för samtliga ledamöter i styrelser och nämnder. M+L+KD+V+VFP har nämligen 23 mandat i fullmäktige mot 22 för S+C+MP. Det förutsätter självklart att sverigedemokraterna avstår från att rösta eller åtminstone inte röstar på S+C+MP.
Sedan kan kommunfullmäktige välja nya ledamöter och ersättare enligt Kommunallagen 6 kap. 14 §… Inklusive nya ordförande i kommunstyrelsen och de olika nämnderna. Som då naturligtvis tillfaller de nya styrande partierna.
Så långt kommunallagen och som sagt, det verkar tämligen enkelt.
Men så har ett fall prövats rättsligt. Och när domstolarnas jurister kommer in i bilden så har de en enastående förmåga att komplicera och kanske till och med förvränga saker…
Den 18 juni 2008 beslutade kommunfullmäktige i Malung-Sälen att med hänvisning till ändrade majoritetsförhållanden återkalla uppdragen för samtliga förtroendevalda i samtliga nämnder och styrelser i kommunen. Det hände med andra ord precis det som Kommunallagen hade förutsett.
Beslutet överklagades och gick faktiskt hela vägen upp till Regeringsrätten via Länsrätten i Dalarna och Kammarrätten i Sundsvall. (Domstolarna har bytt namn sedan dess.) Och besluten i samtliga domstolar gick, som jag ser det, emot kommunallagens intentioner.
Kammarrätten i Sundsvall skrev i sin dom:
”Det förhållandet att presidierna i nämnderna har en annan sammansättning än de skulle ha haft om den nuvarande majoriteten utsett dessa innebär i sig inte att majoritetsförhållandet i nämnderna avviker från det i fullmäktige.”
Det tycks inte som om Kammarrätten hade en aning om presidiernas politiska betydelse…
Och i Regeringsrättens dom:
”Det har i målet inte kommit fram annat än att den politiska majoriteten i nämnderna fortsatt är densamma som i fullmäktige. Någon möjlighet för Malung-Sälens kommun att med stöd av den redovisade bestämmelsen återkalla uppdragen för de förtroendevalda i kommunens nämnder finns därmed inte. Att den proportionella fördelningen mellan partierna eller presidiernas sammansättning inte strikt motsvarar den nya majoriteten i fullmäktige ändrar inte detta förhållande.”
Det är många politiskt och juridiskt insatta som menar att Kammarrättens och Regeringsrättens domar står i klar motsättning till syftet med Kommunallagens skrivningar. Vilket dessa då menar är att underlätta majoritetsskiften under mandatperioder.
Malung-Sälens kommun skrev i överklagandet till Regeringsrätten:
”Det finns i Malung-Sälens kommun en ny majoritet i fullmäktige som inte återspeglas i nämnder och styrelser. För att få till stånd en ”styrbar” kommun måste nya nämnder och nya presidier utses.”
Regeringsrättens dom avkunnades 2010 och är, så vitt jag förstår, fortfarande prejudicerande. Och Kommunallagen har inte förtydligats eller ändrats sedan dess. Det betyder att Marie Dahlin (S), Bo Carlsson (C) och Marika Isetorp (MP) kan sitta kvar på sina poster och styra Vänersborg fram till nästa val, även om de blir nedröstade i varenda större fråga… Och budget…
