Som läsare av denna blogg, eller TTELA, vet så dömde Förvaltningsrätten i Göteborg inte helt oväntat till min fördel när jag överklagade ett beslut av barn- och utbildningsnämnden. Det var när nämnden beslutade att inte tillåta mig att väcka ett ärende på sammanträdet i oktober 2015. (Se ”Förvaltningsrätten gav mig rätt!”.) Med anledning av domen så blev jag intervjuad i TTELA den 10 november, i år. (Se ”Kärvling fick rätt mot kommunen”.) I slutet av artikeln skrev TTELA att de hade sökt BUN:s ordförande Mats Andersson (C) men att han:
”vill avvakta med en kommentar tills han har varit i kontakt med kommunjuristen.”
Efter denna kontakt intervjuades ordförande Andersson i TTELA den 11 november. (Se ”Ordförande: ”Ett nederlag för offentlighetsprincipen””.)
TTELA skrev:
”Stefan Kärvling menar att domen är en seger för demokratin. Det håller Mats Andersson inte alls med om.”
Och ordförande Andersson säger till TTELA:
”Jag ser det helt tvärtom.” 
Ooops…
Andersson menar tydligen att Förvaltningsrättens dom var ett nederlag för demokratin… Och eftersom rätten dömde enligt Kommunallagen, så torde Andersson också anse att kommunallagen inte heller håller sig inom de demokratiska ramarna.
Det är ett tämligen uppseendeväckande uttalande.
Mats Andersson utvecklar sin syn:
”Jag tycker som ordförande att detta är ett nederlag för offentlighetsprincipen där allmänheten inte får insyn i vilka ärenden som kommer att avhandlas i kommunala nämnder.”
Andersson ställer offentlighetsprincipen, eller rättare sagt, en mycket liten del av offentlighetsprincipen, mot ledamöters rätt att väcka ärenden i nämnder och styrelser. Offentlighetsprincipen reduceras till att allmänheten ska känna till dagordningen i förväg. Men demokrati är så mycket mer.
Förvisso kan ibland olika demokratiska värderingar och principer krocka med varandra och det kan uppstå demokratiska dilemman. I det här fallet fanns det i och för sig ett enkelt sätt att lösa ett eventuellt dilemma – nämnden kunde ha bordlagt frågan och ta med den på dagordningen inför nästa möte. Detta gjorde av någon anledning inte ordförande och BUN i det aktuella fallet.
Ledamöterna i en nämnd är utsedda av ett demokratiskt valt kommunfullmäktige och är i den egenskapen representanter för vänersborgarna. Vi har en representativ demokrati och vi politiker i barn- och utbildningsnämnden ”är” i detta fall på sätt och vis vänersborgarna. 
Det är ordförande i en nämnd som bestämmer dagordningen, i det här fallet Mats Andersson (C) som representerar ett parti som fick 8% av rösterna i Vänersborg. Rätten att väcka ärenden kan ur detta perspektiv ses som en möjlighet för de andra 92 procenten av vänersborgarna att behandla ärenden som ordförande inte vill ta upp. Eller helt enkelt, rätten att väcka ärenden ger vanliga ledamöter möjlighet att påverka dagordningen och vilka ärenden som ska behandlas – oavsett vad en ordförande anser.
Dessutom, i det här konkreta fallet, så skrev jag inte bara till ordförande utan till hela presidiet, dvs 1:a och 2:e vice ordförande, i relativt god tid om att jag ville väcka ärendet. Ändå tog inte ordförande upp det på dagordningen som ett eget ärende.
Jag tror inte att ordförande Andersson hade något intresse av offentlighetsprincipen när han förvägrade mig rätten att väcka ärendet. Det var nog snarare så att han inte ville att nämnden skulle diskutera ärendet en gång till, därför att han var nöjd med beslutet att lägga ner Nattugglan och flytta verksamheten till Vänerparkens källarliknande lokaler…
Och om offentlighetsprincipen var så viktig, varför anförde inte Mats Andersson detta argument i yttrandet till Förvaltningsrätten i Göteborg..? Nä, argumentet med offentlighetsprincipen var nog en efterhandskonstruktion.
Ordförande Andersson säger också till TTELA:
”… som ordförande är tvungen att ställa förslaget under proposition.”
Jag är inte riktigt säker på vad Andersson menar. Ordförande är ju inte tvungen att ställa ett väckt ärende under proposition. Tvärtom! Det är ju det som Förvaltningsrätten säger i sin dom – ledamöter har ovillkorligen rätt att väcka ärenden. Och något förslag hann jag överhuvudtaget inte att framföra, det blev ju inget ärende.
Det tycks inte som att Andersson förstår vad domen innebär. Eller lagen.
Ordförande i BUN säger också till TTELA:
”Det kan vara ett ärende där nämnden har fattat ett beslut och så kan man väcka det om och om igen.”
Återigen är jag inte helt säker på vad Andersson menar. Jag tyder det som att Andersson menar att jag genom att väcka ärenden på något sätt skulle sabotera nämndens verksamhet – väcka ärendet ”om och om igen”.
Och i så fall undrar jag vad Andersson tror att jag har för agenda. Detta är faktiskt enda gången jag har velat väcka ett ärende. Antydningen om att jag skulle vilja typ sabotera nämndens arbete är nästan kränkande. Och hur som helst, lagen är tydlig…
Skälet till att jag ville väcka ärendet var att underlaget var vinklat och framför allt felaktigt. Det sista fick jag reda på efter nämndens beslut om Nattugglan. Och det var naturligtvis därför som jag ville att nämnden skulle få denna kunskap – och eventuellt ompröva beslutet.
Menar Mats Andersson att det är mer ”demokratiskt” att fatta beslut på ett dåligt och felaktigt underlag än att rätta till ett felaktigt beslut i efterhand?
Mats Andersson har enligt min mening fel i alla de argument som han framför till TTELA. Och jag är som sagt synnerligen förvånad att han inte framförde dem till Förvaltningsrätten när han hade chansen. Och 
notera, det är faktiskt samma Mats Andersson (C) som på egen hand bestämde att nämnden inte längre ska ha öppna möten, dvs att vänersborgarna inte ska ha möjlighet att bevista nämndens sammanträden på plats…
Egentligen är det ganska enkelt. Lagarna är fattade demokratiskt av riksdagen och lagarna måste även Mats Andersson och BUN följa. Det är inte svårare än så.
Jag är inte helt säker på att Mats Anderson har insett detta.
