Det blev ett långt sammanträde med Vänersborgs kommunfullmäktige igår. Inte förrän kl 21.45 slog ordförande Ljunggren (S) klubban i bordet – efter att ha frågat ledamöterna om de behagade åtskiljas. Vilket de behagade.
Vi vänsterpartister var väl för övrigt inte helt oskyldiga till att sammanträdet drog ut på tiden. Både Lutz Rininsland och jag ockuperade talarstolen under en avsevärd tid.
Den fråga som fullmäktige ägnade mest tid åt var badplatsen i Väne-Ryr. TTELA har en utmärkt sammanfattning av ärendet (se ”Kommunen ska inte sköta om badplats”), där TTELA för övrigt dementerar uppgifterna i gårdagens missvisande artikel (se ”Kan man lita på TTELA?”).
Jag redogjorde för Vänsterpartiets uppfattning om varför det var viktigt och nödvändigt att kommunen skötte om badplatsen. Det var en sammanfattning av två bloggar som jag redan har publicerat. Ja, om sanningen ska fram, så var det väl i stort sett hela texterna jag redogjorde för… (Se ”Badplats Väne-Ryr! Och Gardis! Och Nordkroken!” och ”Vad händer med badplatsen i Väne-Ryr?”.)
Jag fick också tillåtelse av ordförande Ljunggren (S) att under mitt anförande visa tre bilder för fullmäktigeledamöterna – genom att använda sessionssalens tekniska utrustning. Det var unikt. Ljunggren har tidigare inte tillåtit bildvisning. Ljunggren sa nej när Gunnar Lidell (M) ville visa en bild i början på mandatperioden. Men nu har de nya tiderna även kommit till Vänersborgs kommunfullmäktige. För att stanna hoppas jag. Gunnar Lidell ska för övrigt lämna in en reservation angående Ljunggrens beslut. Lidell 
tycker antagligen att Ljunggren favoriserar Vänsterpartiet alltför mycket…
Gunnar Lidell (M) kan väl sägas vara den som förde ordet för motståndarna till motionen, och i praktiken Väne Ryrborna, även om det var flera uppe i talarstolen. Det blev dock mest upprepningar från deras sida av vad Lidell redan hade sagt.
Lidell menade att muntliga överenskommelser ska undvikas. Och visst, självklart är det så. Men i det här fallet är det ju som det är. Det fanns med all sannolikhet ett muntligt avtal. Det sägs att det var den nuvarande markägarens morfar som gjorde upp det här avtalet med den dåvarande kommunen. Och muntliga avtal har samma status som skriftliga. Men visst är det svårt att bevisa. Men att kommunen har skött om badplatsen i snart 50 år är väl ett bevis så gott som något på att det fanns ett muntligt avtal. Varför skulle kommunen annars ha skött om badplatsen? Nä, det här argumentet från Lidell, och andra, dög inte.
Lidell menade vidare att det fanns upp till 15 badplatser i kommunen ”i liknande former” som badplatsen i Väne Ryr. Och om kommunen ska sköta Väne Ryr så ska i så fall alla andra behandlas lika, dvs inte alls. ”Fallet” Väne Ryr skulle typ bli prejudicerande. Lidell sa inget särskilt om att kommunen skötte de till uppemot 90% privata stränderna på Nordkroken och Gardesanna…
Lidell glömde också, antagligen helt medvetet, att det inte finns någon annan av dessa badplatser som kommunen har skött i snart 50 år. Därför är pratet om prejudikat helt utan mening i det här sammanhanget. Och de 15 badplatser som Lidell pratade om är i några fall bara bryggor vid en sjö – som t ex Gaddes brygga i Blåsut och bryggan vid roddklubben i Fredriksberg (nära Gropbron). Skulle alla bryggor räknas som badplatser så skulle Vänersborg ha ytterligare ett hundratal badplatser…
På kommunens hemsida finns en karta över alla de badplatser ”i liknande former” som Lidell syftar på (se här):
På kartan ser vi kommunens ”stora” badplatser, men vi ser också en hel del väldigt små. Och säkert flera som gemene man aldrig hört talas om.
Jag vet inte hur välbesökta flera av dessa mindre badplatser är. Rent spontant har jag svårt att tro att barnfamiljer (som inte bor väldigt nära badplatsen) tar sitt ”pick och pack” och åker till t ex Gundlebosjön, Åskaken eller Hästefjorden. Vid Gundlebosjön tror jag till och med att det finns en vägspärr, därför att de boende i området inte vill att det ska komma andra, ”utomstående”, till badplatsen. Men det är klart, finns det vatten så finns det naturligtvis badande. Det blir väl till att ta en rundtur i sommar.
Det är för övrigt intressant att kommunen gör reklam för badplatser som ligger på privat mark och som kommunen inte på något sätt sköter om… (Kanske gör Miljö och Hälsa vattenkontroller?)
De badplatser som kommunen sköter om (se här) är Boteredssjön, Sikhall, Skräcklan, Gardesanna och Nordkroken. Och sedan sköter naturligtvis Bert Karlsson om Ursand och Grönvik.
Men det är fortfarande så att ingen av de andra, mindre badplatserna, har skötts av kommunen i 50 år… Som i Väne-Ryr…
Men jag skulle kanske skriva en ny motion – en motion som handlar om att kommunen borde sköta fler badplatser. Kanske kunde jag få kommunens ledande politiker att tänka på ”landsbygdens folk”, och sköta t ex grovstädning, ”bajamajjor” och livräddningsutrustning på ett antal utvalda badplatser utanför de ”traditionella” badplatserna? Kanske alla? Det skulle säkert inte kosta kommunen många hundratusen kronor. Som en service till sina invånare på landsbygden, som också betalar skatt till typ skötsel av Nordkroken och Gardesanna…. Jag undrar om Gunnar Lidell skulle stödja en sådan motion?
Morgan Larsson (VFP) menade att de som var mot kommunal skötsel av badplatsen i Väne Ryr inte var mottagliga för argument. Och han sa:
”Vi skämmer ut oss om vi säger nej till detta.”
Och det kan jag nog hålla med om.
Det var bara välfärdspartiet och sverigedemokraterna som stödde Vänsterpartiets motion. Alla andra röstade mot. Även miljöpartiet. Ingen av miljöpartisterna var för övrigt uppe i talarstolen, varken Marika Isetorp eller Per Sjödahl….
Innan jag lämnar Väne Ryr så vill jag kommentera ett påstående från Lena Eckerbom Wendel. Hon menade att man inte ska lyssna på dem som skriker högt. Det tycker jag är ett mycket märkligt argument, som hon för övrigt har framfört förr. De som hör av sig till politiker ska man tydligen inte lyssna på – för de skriker högt. Hur man kan lyssna på dem som inte hör av sig eller säger något berättade inte Lena Eckerbom Wendel…
Min motion om tågstoppet i Brålanda mötte ett bättre öde.
I kommunstyrelsen röstade en samlad opposition för min motion (se ”Tågstopp i Brålanda”) – mot de styrande partiernas vilja. (Se ”Gårdagens kommunstyrelse”.) Socialdemokraterna, centerpartiet och miljöpartiet ville helt enkelt lägga min motion till handlingarna – utan åtgärd.
Inför gårdagens sammanträde så insåg säkert de styrande partierna att de skulle förlora en omröstning. Och naturligtvis insåg de också att de då skulle stå ensamma om att vara mot en kommunal satsning på Brålanda. Och hur skulle det se ut…? Det var som jag ser det helt enkelt en omvändelse under galgen. Men i och för sig en välkommen sådan.
Under detta ärende yttrade sig faktiskt miljöpartiet för första gången på länge, länge. Marika Isetorp sa:
”Bifall till kommunstyrelsens förslag.”
Inget mer… 
Det var nog en och annan av de församlade som höjde på ögonbrynen – finns miljöpartiet fortfarande kvar…?
Även Marie-Louise Bäckman (KD) yrkade på bifall, och motiverade med:
”Jag vill att alla delar i vår kommun ska leva.”
Vilket lät lite motsägelsefullt i mina öron, eftersom hon nyss röstat mot kommunal skötsel av badplatsen i Väne Ryr…
Hur som helst, ett enigt fullmäktige antog min och Vänsterpartiets motion! Nu gäller det att se till att det blir verkstad av beslutet också.
Det fanns ytterligare ett antal frågor som behandlades på sammanträdet. Det blev t ex inget beslut om att köpa Nuntorp utan den frågan avgörs på nästa sammanträde i december. Kindblomsvägen (skogsområdet i Blåsut) diskuterades också livligt av Lutz Rininsland (V) och samhällsbyggnadsnämndens ordförande Benny Augustsson (S), men det får jag återkomma till.
