Så där lite i skymundan så händer det saker i Vänersborg. Och antagligen många fler än någon enskild, bloggare eller journalist, politiker eller kommuninvånare, kan hålla reda på. Jag tänker på sådana där små ”detaljer” som inte betyder särskilt mycket i det stora hela, men som kan betyda en hel del för den eller de som det angår.
I Vänersborgs Fiberstrategi står det:
”Fiberstrategi 2.0 beskriver hur Vänersborgs kommun på bästa sätt bör agera för att öka aktiviteten runt bredbandsutbyggnad i kommunen.”
Regeringen har ju som bekant satt upp visionen att 90% av Sveriges invånare ska ha tillgång till 100 Mbit/s år 2020. En vision som för övrigt den sittande regeringen vill ”skärpa”.
Fiberstrategin antogs av Vänersborgs kommunfullmäktige den 17 juni 2015. I strategin står det vidare:
”Hela modellen … bygger på att grupper av intresserade individer går ihop och försöker lösa problemen själva. I den processen kan kommunen vara behjälplig på många olika sätt.”
I Väne Ryr finns det en fiberförening som arbetar på att ge hushållen i området fiber. Föreningen har väl inte så där jättepositiva erfarenheter av kommunens sätt att vara behjälplig i fiberfrågan…
Det har gått så långt att Väne Ryr Fiber Ekonomisk Förening har överklagat två av byggnadsnämndens avgiftsbeslut. (Det var delegeringsbeslut, dvs besluten fattades av förvaltningen.)
När jag läser i domarna från Länsstyrelsen i Västra Götalands län ser det inte heller ut som att Fiberföreningen har haft det helt lätt i de tidigare kontakterna med kommunen.
Fiberföreningen ville dra fiber i Väne Ryr och då behövdes det teknikbodar för att kunna terminera föreningens optiska nät. Föreningen menade att det inte behövdes bygglov i det ena fallet eftersom teknikboden stod på en jordbruksfastighet och skulle då ses som en komplementbyggnad där inget bygglov krävdes.
Det höll inte byggnadsförvaltningen med om, utan hävdade att det visst krävdes bygglov. Förvaltningen gör det inte alltid så enkelt för sina invånare… Trots den antagna Fiberstrategin. Medlemmarna i föreningen fick därför sätta sig och knåpa ihop två ansökningar om bygglov. Det tog sin tid kan man väl lugnt säga…
Men till slut beviljades byggloven.
Efter att Väne Ryr Fiber Ekonomisk Förening hade granskat byggloven upptäckte föreningen att:
”Byggnadsförvaltningen har debiterat bygglovsavgiften för en nätstation.”
Det blev för medlemmarna i Väne Ryr Fiber Ekonomisk Förening att återigen sätta sig och knåpa ihop några skrivelser. Och det tog återigen sin tid kan man väl lugnt säga. Denna gång slutade föreningens kontakter med Byggnadsförvaltningen i två överklaganden till Länsstyrelsen. De handlade om besluten angående taxornas storlek.
Länsstyrelsen skriver:
”Oavsett om teknikboden omfattas av bygglovsplikt eller inte, har föreningen ansökt om bygglov.”
Det känns lite som att Länsstyrelsen är tveksam till att det överhuvudtaget behövdes bygglov… (Enligt signaler som jag har fått så är detta också Boverkets uppfattning, att det inte behövs bygglov, men det har jag inte fått bekräftat.) Länsstyrelsen skriver också i den ena domen:
”I vilken utsträckning teknikboden är att anse som en sådan mycket enkel byggnad bör nämnden ta ställning till som första instans.”
Men nu var det inte frågan om det behövdes bygglov som överklagades, utan beslutet om avgifterna.
Länsstyrelsen fortsätter:
”Nämnden har därmed rätt att ta ut avgift, om det finns stöd i taxan.”
Sedan skriver Länsstyrelsen att Byggnadsnämnden har tagit ut avgifter som om teknikbodarna är nät-/transformatorstationer. Och efter att ha diskuterat begreppen skriver Länsstyrelsen:
”Därmed har nämnden inte haft rätt att ta ut avgift för bygglovet för teknikboden såsom nätstation.”
Och så avslutar Länsstyrelsen de båda överklagandena med:
”Mot bakgrund av ovanstående ska det överklagade avgiftsbeslutet upphävas och ärendet återlämnas till nämnden för ny handläggning.”
Det betyder på vanlig svenska att Länsstyrelsen upphäver Byggnadsnämndens beslut. Väne Ryr Fiber Ekonomisk Förening fick rätt i båda sina överklaganden.
Som jag förstår det, som amatör på byggjuridik, så kan det vara så att byggnadsförvaltningen först felaktigt krävde att Fiberföreningen skulle söka bygglov och sedan tog ut en felaktigt avgift för samma bygglov – ett bygglov som alltså antagligen inte behövdes överhuvudtaget och som därmed inte heller skulle kosta något…
Naturligtvis kan lagar och regler ibland tolkas på olika sätt. Och ibland kan det bli fel i tolkningen. Men det blir naturligtvis tråkigt när byggnadsförvaltningen tolkar reglerna så snävt, och i detta fall rent felaktigt, att vanliga yrkesarbetande barnfamiljer får en massa bekymmer och tvingas att ta sin fritid i anspråk för att författa bygglovsansökningar och överklaganden. I stället för att byggnadsförvaltningen tolkar reglerna på ett för invånarna mer tillmötesgående och positivt sätt.
I Fiberstrategin står det:
”Vänersborgs kommun ska av tjänsteleverantörer och nätbyggare uppfattas som en möjliggörare, inte som ett hinder för utbyggnad.”
Det kanske krävs ett omtag i kommunen för att omsätta denna mening i praktiken. Det ska väl inte behöva vara så att Länsstyrelsen ska behöva tillrättavisa kommunen?
Jag vill avsluta med ytterligare en aspekt av en sådan här process mellan Byggnadsförvaltningen och kommuninvånare, en ganska allvarlig sådan. Nu menar jag inte att det är tillämpligt i detta fall. Inte på något sätt. (Eller snarare, inte vad jag tror i varje fall – jag är ju fortfarande ”juridikamatör”.)
På Boverkets hemsida står följande (se här):
”Byggnadsnämndens politiker och tjänstemän omfattas av regler om tjänstefel. Reglerna innebär ett straffrättsligt ansvar att på ett riktigt sätt följa de lagar och regler som gäller. Reglerna om tjänstefel finns i Brottsbalken.
Reglerna om tjänstefel har som syfte att skydda medborgarna mot fel vid utövandet av den offentliga makten. Reglerna ställer krav på noggrannhet och omsorg vid myndighetsutövning hos de tjänstemän och politiker i byggnadsnämnden som handlägger frågor som kan ha betydelse för enskilda.”
Citatet visar på hur viktigt staten tycker att det är att en byggnadsnämnd och en byggnadsförvaltningen följer de lagar och regler som finns gentemot kommuninvånarna.
Även i sådana där små ”detaljer” som inte betyder särskilt mycket i det stora hela, men som kan betyda en hel del för den eller de som det angår…
