Fredagens blogg ”Total kris i Vänersborgs skolor!” väckte ett enormt intresse. Blogginlägget har lästs av osannolikt många och flera personer har dessutom kommenterat den. Framför allt framförs det teorier om orsaken till att betygsresultaten har sjunkit så dramatiskt i Vänersborg jämfört med resten av riket.
Och det är bra. De dåliga resultatet måste analyseras kors och tvärs, upp och ner, fram och tillbaka – vi måste få reda på varför Vänersborg har halkat efter. Annars kan vi inte sätta in åtgärder. Och vem vet, förslagen kanske även kan inspirera och ge tips till barn- och utbildningsförvaltningen som, förmodar jag, kom igång med sitt analysarbete redan idag…
Signaturen ”huggbeaver” anser att det är det ”fria skolvalet och friskolereformen” som är orsakerna till de dåliga betygsresultaten. Fast dessa reformer var ju nationella, dvs gällde hela Sverige, och förklarar ju inte specifikt Vänersborgs resultat. Däremot är jag övertygad om att dessa två förändringar, tillsammans med den bland flertalet lärare så hatade kommunaliseringen, förklarar Sveriges kräftgång i förhållande till andra länder.
Bernt skriver på Facebook att Vänersborg sedan slutet av 90-talet ”har legat i framkant när det gäller att utveckla flumskolan”. Och visst kan jag hålla med om att många i ledande skolpositioner, framför allt i Stockholm, har haft en ovanligt flummig inställning till inlärning och kunskap. Men jag tror inte att Vänersborg har legat ”i framkant”. De flesta pedagogerna har nog stått med båda fötterna på jorden genom åren.
Fast det är klart – när den nya Torpaskolan byggdes (Torpaskolan stod klar inför höstterminen 2011) så var det en mycket flummig grundsyn som låg till grund för skolbygget. Det kan jag hålla med Bernt om. Men betygen har rasat på alla skolor i kommunen och inte bara på Torpa. (Jag utvecklade min syn på Torpaskolan i en blogg 2011, se ”Röster från Torpaskolan”.)
Jerry anser att en stor del av förklaringen till de dåliga resultaten är att det saknas pengar till de elever som har behov av stöd. Och det kan jag hålla med om. Det har jag sett med egna ögon som lärare i många år. Tyvärr har kanske detta inte alltid kommunicerats tillräckligt tydligt och kraftfullt till politikerna. Det måste väl också sägas att politikerna i
Vänersborg sällan eller aldrig har prioriterat ekonomiska resurser till skolan. Bandy har ofta varit viktigare än skolan. Som Anette skrev.
Just i dagarna pratar kommunledningen med IFK Vänersborg om bandy-VM. IFK vill ha ekonomiskt stöd från kommunen till arrangemanget. Och ryktena säger att kommunledningen är positiv till IFK:s önskemål… (Mer om bandy nedan.)
Anette betonar den bristande ordningen och studieron i klassrummen. Och även där håller jag med. Det är viktiga orsaker till att Sveriges elever har halkat efter kunskapsmässigt internationellt. Undersökningar har ju visat att trygghet och studiero är sämre i svenska skolor än i andra länder. Det är alltså ett stort problem och det har diskuterats intensivt på nationell nivå.
Men även om ordningen i klassrummen i Vänersborg har en del att önska, så tror jag inte att det är värre i Vänersborg än i övriga Sverige eller att det har blivit sämre i Vänersborg under det senaste året. Fast självklart måste alla arbeta för att klassrumsklimatet präglas av trygghet och studiero. Det är förutsättningar för en bra lärmiljö. Självklart. Kanske beror en del av den bristande tryggheten och studieron på att det saknas legitimerade pedagoger?
Rune ser profilklasserna som en del av roten till det onda. Han menar att de leder till ett elittänk redan från åk 6 med segregation och större skillnader mellan skolor som följd. Jag vet att profilklassernas vara eller inte vara har diskuterats mycket genom åren både i den centrala förvaltningen och, framför allt, mellan rektorer. Jag är själv tveksam till profilklasser, och håller till vissa delar med Rune. Men nu är det ju faktiskt så att profilklasser är tillåtna enligt Skollagen – och föräldrar och elever tycks vara positiva till dem. I varje fall de som väljer någon av profilerna. Men jag tror ändå inte att förklaringen till Vänersborgs dåliga resultat beror på profilklasserna. De har ju funnits i många år nu, och inget har ändrats på denna front de senaste åren.
Jag tycker att Helena har många intressanta synpunkter (på Facebook). I hennes kommentar finns flera bra utgångspunkter för vidare analys av orsakerna till Vänersborgs katastrofala betygsresultat.
Helena menar att dagens resultat är en effekt av många års nedskärningar av personal. Och det ligger en del i påståendet.
I samband med arenabygget så drogs det ner på antalet lärare. Jag vill minnas att det var bortåt 120-140 lärare som försvann 2008-2010. Det vara bara Vänsterpartiet som protesterade, och det tämligen högljutt! (Undrar om någon minns det?) Men besparingarna klubbades igenom utan några större betänkligheter av socialdemokrater och centerpartister, det var de som styrde Vänersborg då med egen majoritet. Det ska dock sägas att de hade stöd av moderaterna, liberalerna (folkpartiet på den tiden) och kristdemokraterna. Och visst ledde denna åderlåtning av kompetent personal till att Vänersborgs skolor tappade mycket i förhållande till resten av Sverige.
Men jag är ganska övertygad om att personaltätheten har ökat sedan dess. Men det skulle vara intressant att se siffrorna på utvecklingen av personal- och lärartätheten, typ antal behöriga/legitimerade lärare per 100 elever sedan dess.
Helena menar, precis som Jerry, att det saknas resurser. Jag tror inte att någon med kännedom om grundskolan i Vänersborg säger emot, alla är nog rörande överens om detta. Och det oavsett om Vänersborgs skolor har ”kompenserats” för nedskärningarna eller inte sedan arenabyggets dagar.
Helena skriver också om att det är vanligt att lektioner ställs in. Jag vet i och för sig inte om detta skulle vara vanligare i Vänersborg än i resten av Sverige, eller att det har blivit vanligare de senaste åren. Däremot vet jag att det råder brist på vikarier i allmänhet och kompetenta sådana i synnerhet. Som tur är så finns det ett antal pensionerade lärare som allt som oftast rycker in som vikarier. Skolorna i Vänersborg försöker nämligen få tag i vikarier när det behövs, det råder det ingen tvekan om detta. Vikarieanskaffningen brukar dessutom ta en ansenlig del av arbetstiden för de på skolorna som har denna uppgift…
”Stenciler är vardag. Böcker har skolan inte råd med.”
Skriver Helena vidare. Och här sätter hon nog fingret på något väsentligt. Skolorna i Vänersborg har under många år blivit tilldelade ganska lite pengar till undervisningsmaterial jämfört med övriga Sverige. Den tiden som eleverna fick egna läroböcker i alla ämnen kommer nog inga av dagens lärare ihåg. Det är med all säkerhet så att egna läromedel, där eleverna skulle kunna anteckna, stryka under osv, hade befrämjat inlärningen och ökat kunskaperna.
De senaste åren har eleverna fått egna datorer i Vänersborg. Men det är ett känt fenomen att det är mycket strul med och kring dessa. Det är inte bara datorer som inte fungerar som de ska, varken elever eller pedagoger har alltid tillräckliga IT-kunskaper. När systemen som används inte heller fungerar särskilt bra eller är särskilt pedagogiskt utformade, så skapar IT-användningen en massa ”dö-tid” istället för att effektivisera undervisning och inlärning.
Helena tycker inte heller att kommunen som arbetsgivare sköter sig som den ska:
”Politikerna skulle kunna fråga sig hur länge en arbetsgivare får behandla sin personal på detta sätt? Hur håller man arbetslusten uppe när man hela tiden jobbar i motvind?”
Medarbetarenkäter har genom åren visat att Helena har rätt. Det har varit ett stort missnöje och många pedagoger har sökt sig till andra kommuner eller andra yrken. Jag tror att det ska genomföras ytterligare en stor undersökning bland kommunens anställda senare i höst, vi får se vad den kommer att visa.
Jag tror även att pedagoger i Vänersborg upplever att politikerna inte anser att skolan är viktig eller att pedagogerna själva är viktiga. Inte alltför sällan har jag också med egna öron hört styrande politiker förmedla en sådan inställning…
Kurt slutligen har skickat mig en länk om de skillnader i betygsresultat som råder mellan pojkar och flickor. Och det är en stor utmaning att få med pojkarna på skoltåget, men det är snarare ett nationellt problem än ett specifikt problem för Vänersborg. Det hindrar naturligtvis inte att Vänersborg uppmärksammar och försöker åtgärda problemet.
Det var de flesta av de kommentarer som jag har fått om mitt blogginlägg. (Se ”Total kris i Vänersborgs skolor!”.) Imorgon tänkte jag att diskutera några förslag på vad Vänersborg kan göra för att vända den katastrofala kunskapsresultatkurvan.
För något måste göras!
