Så kom då kommunstyrelsens handlingar i torsdags. Och med dem handlingar till två ärenden som tilldrar sig särskilt intresse, i varje fall mitt särskilda intresse. Det är dels handlingar till Jonathan Axelsssons (M) och min (V) gemensamma motion från september 2016 om ”Kommunala bidrag gällande marknadsföring, evenemang och sponsring” och dels tills den återremitterade frågan om en utvidgning av verksamhetsområdet i norra Timmervik. Det kan för övrigt noteras att båda ärendena sedan ska till kommunfullmäktige för slutligt avgörande.
Kommunen tänker ansluta alla fastigheter i Timmervik till det kommunala VA-nätet. Jag har skrivit utförligt om ärendet vid flera tillfällen, senast i samband med att det skulle behandlas i samhällsbyggnadsnämnden. (Se ”Tvångsanslutning till VA-nätet?”.) Det kan väl sägas att både Vänsterpartiet och medborgarpartiet avstod från att rösta i frågan och när kommunstyrelsens arbetsutskott hade uppe frågan senast så avstod Gunnar Lidell (M) från att rösta.
Det kan finnas olika skäl till att inte vilja ansluta sig till det kommunala VA-nätet. Det kan t ex finnas en egen VA-lösning som är bättre än kommunens. Det är också dyrt att ansluta sig. En generell beräkning för kostnaden för en småhusfastighet ligger med Vänersborgs VA-taxa på 194.934 kr. Till det kommer ytterligare kostnader som grävning, inkoppling av pump och i vissa fall kanske också sprängning på tomten. Det kan bli kostnader för den enskilde fastighetsägaren på några hundratusen kronor mer än vad en ny typgodkänd trekammarbrunn med infiltration kostar…
I norra Timmervik är det fyra eller fem fastighetsägare som inte ville ha kommunalt vatten och avlopp. Kommunen tänker emellertid inte göra några undantag. Alla fastigheter ska anslutas, även de fastighetsägare som inte vill. De ska tvingas in i det kommunala VA-nätet…
Tjänsteskrivelsen för ett juridiskt spetsfundigt resonemang. Jag tycker inte att kommunen tolkar Lagen om allmänna vattentjänster (LAV) på ett riktigt sätt.
I 9 § i LAV står det:
”Om det inom verksamhetsområdet finns en fastighet eller bebyggelse som uppenbarligen inte behöver omfattas av det större sammanhang som avses i 6 §, får verksamhetsområdet inskränkas…”
Det är som jag ser det inte orimligt att tolka detta som att kommunen kan avgöra hur ett ”utvidgat” verksamhetsområde ska se ut, dvs att alla fastigheter inte behöver anslutas. (För ett mer utvecklat resonemang, se ”Tvångsanslutning till VA-nätet?”.)
Tjänsteskrivelsen bortser också från två helt andra saker – hur drabbas de enskilda människorna av beslutet och vilken är den bästa lösningen för miljön?
Samhällsbyggnadsförvaltningen konstaterar att:
”det på elva av de 20 fastigheterna (i hela verksamhetsområdet; min anm) finns äldre avloppsanläggningar (1975–1990). … Således kan konstateras att det för huvuddelen av de berörda fastigheterna saknas fullgoda avloppslösningar.”
Det redovisas knapphändiga eller inga fakta på vilka lösningar som finns på de fastigheter som inte vill ansluta sig. Om någon t ex har en mulltoa, vilket åtminstone en fastighetsägare har, och därmed inte släpper ut något i avloppsledningarna, så släpps inte heller något ut i Vänern. Faktum är ju att en mulltoa är det bästa för miljön.
Det borde enligt min mening göras en bedömning av varje fastighets VA-lösning. Som Havs- och Vattenmyndigheten skriver (se här):
”En bedömning av vilken rening som är rimlig görs för varje anläggning.”
Sedan för tjänstemännen ett ganska anmärkningsvärt resonemang om dricksvattnet, trots att de inledningsvis konstaterar:
”Såvitt avser dricksvattenkvaliteten finns hos kommunen inga rapporterade anmärkningar.”
Sedan dras ändå, efter en del antaganden och hypotetiska resonemang, slutsatsen att fastigheterna måste anslutas… Det här har jag utvecklat tidigare och gör inte det en gång till. (Se ”Tvångsanslutning till VA-nätet?”.)
Ärendet Timmervik kommer nu alltså tillbaka till kommunstyrelsen, och sedan till kommunfullmäktige, efter att fullmäktige den 22 november förra året återremitterade frågan – på Vänsterpartiets förslag. Motiveringen till återremissen löd:
”Fullmäktiges underlag behöver kompletteras och relevant lagstiftning presenteras i sin helhet. Fullmäktige måste, innan beslut kan fattas, veta vilka alternativ som står till buds. Det är också viktigt att belysa om regelverket skiljer sig när ett verksamhetsområde initieras av enskilda fastighetsägare.”
Jag tycker sammanfattningsvis inte att ärendet har kompletterats med all relevant lagstiftning. I tjänsteunderlaget finns det inte heller något svar på vilka alternativ som står till buds. Det anser jag vara tämligen anmärkningsvärt… Varför har kommunen t ex inte tittat på bildande av en samfällighet? Däremot har skrivelsen från förvaltningen belyst om ”regelverket skiljer sig när ett verksamhetsområde initieras av enskilda fastighetsägare”. Det gör det inte.
Det saknas alltså enligt min mening fortfarande ett fullödigt underlag innan kommunstyrelsen, och sedan fullmäktige, kan fatta beslut om att tvångsansluta alla fastighetsägare till det kommunala VA-systemet. Och ärligt talat, kan inte fastighetsägare få slippa att tvångsanslutas till det kommunala VA-nätet?
En fastighet som redan har drabbats av kommunens VA-tvång är familjen Solvarms naturhus i Sikhall, strax norr om Timmervik. Solvarm ska, enligt ett tidigare fullmäktigebeslut, anslutas till kommunens VA-nät.
Om det är någon fastighet ”som uppenbarligen inte behöver omfattas av det större sammanhang” som LAV pratar om, så är det Solvarms hus. Familjens VA-lösning är överlägsen kommunens. Det har jag beskrivit i ett flertal bloggar genom åren, senast för några veckor sedan. (Inte heller detta ska jag upprepa, se ”Solvarm och tvångsanslutning VA”.)
Solvarm ger sig emellertid inte, familjen vill inte anslutas. Till sitt stöd har familjen nu fått Villaägarnas Riksförbund bakom sig. Förbundet ska hjälpa Solvarm att driva frågan vidare.
Och frågan drivs nu vidare.
Tidigare i veckan kom det nämligen ett brev till kommunen från ”agnes advokatbyrå” med överskriften:
”Angående krav på undantag från anslutning till allmän avloppsanläggning för fastigheten Vänersborg Sikhall 1:20”
Sikhall 1:20 är Solvarms fastighet…
I brevet meddelas att:
”Fastighetsägarna har … för avsikt att, om inte kommunen senast den 16 mars 2018 meddelar att Fastigheten undantas från krav på att ansluta till den allmänna avloppsanläggningen, väcka talan vid Vänersborgs tingsrätt, mark- och miljödomstolen.”
Och skälet är inte helt oväntat:
”Grunden för Fastighetsägarnas begäran är att den kretsloppsanpassade avloppsanläggning som finns på Fastigheten tillgodoser behovet av avloppsrening till skydd för människors hälsa eller miljön på ett bättre sätt än den kommunala
avloppsreningsanläggningen, och att det därför saknas behov av att ansluta Fastigheten till den allmänna avloppsanläggningen.”
Brevet visar vart kommunens rigida inställning kan leda – till domstol… Jag kan väl tycka att det är pinsamt för Vänersborgs kommun…
Det kan också tänkas att Solvarm även ska driva frågan om avgifterna, om fastigheten nu blir tvångsansluten. Det finns ju en intressant paragraf i lagen om allmänna vattentjänster, nämligen 24 §:
”Skyldighet att betala avgifter för allmänna vattentjänster
En fastighetsägare skall betala avgifter för en allmän va-anläggning, om fastigheten
1. finns inom va-anläggningens verksamhetsområde, och
2. med hänsyn till skyddet för människors hälsa eller miljön behöver en vattentjänst och behovet inte kan tillgodoses bättre på annat sätt.”
Även denna aspekt måste kommunstyrelsen, och senare kommunfullmäktige, ta i beaktande i sina kommande beslut. Det gäller ju även i Timmervik. Skulle t ex de med mulltoaletter i Timmervik vara tvungna att betala med hänsyn till ”människors hälsa eller miljön”? Jag har svårt att tro det.
Min åsikt är att kommunen måste sätta ner foten och besinna sig. Kommunen måste ta hänsyn till de invånare som den är satt att tjäna och göra individuella och andra prövningar av vilka som ska anslutas till kommunens VA-nät eller inte. För det är klart att kommunen inte kan acceptera fastigheter med undermåliga VA-lösningar. Men samtidigt måste kommunen också komma ihåg att det finns andra lösningar som är både bättre och billigare än kommunens eget VA. Som t ex Solvarms…