Kommunfullmäktiges nästa sammanträde är inte förrän den 28 mars. Det är ett tag kvar. Men det är det här med den sociala inkluderingspotten… Den ger mig ingen ro.
Läsare av denna blogg erinrar sig säkert att styret i Vänersborg, S+C+MP, den 28 februari i kommunstyrelsen beslutade att införa en social inkluderingspott nästa år. Pengarna till denna pott ska komma från kommunens nämnder och styrelser. De ska alltså få mindre pengar. Barn- och Utbildningsnämnden ska t ex få 6,5 milj kr mindre år 2019… (Se ”S+C+MP: BUN och socialnämnden ska skära ner”.)
Det innebär att alla förvaltningar nu måste leta besparingar i verksamheten. Och det är illa nog. Men det finns en aspekt av nedskärningarna för barn- och utbildningsnämnden som jag inte är säker på att Marie Dahlin (S), Bo Carlsson (C) och Marika Isetorp (MP) har tänkt på. Och denna ”lilla aspekt” kan slå väldigt hårt på grundskolans verksamhet.
Det handlar om att skolan arbetar med läsår…
Och därför tänkte jag ställa en fråga, en interpellation, till kommunstyrelsens ordförande Marie Dahlin (S). Jag lämnade in frågan/interpellationen i torsdags. Det betyder att Dahlin kommer att svara på den på nästa fullmäktigesammanträde. Om jag hade lämnat in frågan typ strax innan den 28 mars, så hade jag inte fått något svar förrän i april.
Här följer min interpellation:
Interpellation till kommunstyrelsens ordförande Marie Dahlin:
Konsekvenser av den sociala inkluderingspotten
Kommunstyrelsens, dvs S+C+MP, beslut om budgetramarna den 28 februari innebär att en ”social inkluderingspott” ska skapas nästa år. Pengar till den ska avsättas genom att nämnderna får mindre pengar år 2019 än vad de fick i år. Det betyder att de styrande partierna vill minska budgetramen för barn- och utbildningsnämnden nästa år med totalt 6,485 miljoner kr.
Barn- och utbildningsförvaltningen måste nu börja planera för besparingar och nedskärningar. Det innebär att förvaltningen måste sätta sig ner och se vad som ska skäras ner i verksamheten och vilka konsekvenser det får.
För barn- och utbildningsnämndens del blir problemen stora och då tänker jag inte bara på hur nämnden ska möta växande behov med mindre pengar.
Skolan arbetar med läsår, och inte med budgetår. En nedskärning av de ekonomiska resurserna på vårterminen 2019 är därför knappast möjlig. Det går nämligen inte att ändra en organisation, dvs klassammansättning, scheman, tjänstefördelning etc, mitt under ett läsår.
Barn- och utbildningsnämnden har att välja mellan två alternativ.
Det första alternativet är att nämnden måste möta vårens nedskärningar (2019) med förändringar och nedskärningar redan under höstterminen 2018. Organisationen på hösten måste ju anpassas till vårterminens ekonomiska resurser. Det är ju samma läsår.
Det andra alternativet är att ta hela besparingen följande läsår, 2019-2020. Det betyder att hela budgetårets neddragning görs på höstterminen 2019. Det blir då en besparing på 13 miljoner kr. Detta alternativ är tämligen omöjligt att genomföra utan att det får oöverstigliga konsekvenser för barn och ungdomar, föräldrar och pedagoger.
Kommunstyrelsens rambeslut innebär att rektorers, förskolechefers och förvaltningens förutsättningar redan nu förändras. Redan under våren måste frågor ställas som måste besvaras innan sommarledigheterna: hur ska 6,5 miljoner sparas? vad ska skäras ner? ska klasserna göras större? ska pedagoger friställas? Och hur löser vi problematiken kring läsår kontra budgetår? osv.
Fråga:
Hur tänker ni, som föreslog denna finansiering av den sociala inkluderingspotten, att förskolan och grundskolan ska möta besparingskraven med avseende på problematiken kring läsår kontra budgetår?