På måndag har barn- och utbildningsnämnden (BUN) sammanträde. Det skrev jag om i torsdags. (Se ”BUN 19/3”.) Jag sparade ett ärende, nämligen ”Ny resursfördelningsmodell från 2019”.
Resursfördelning handlar om hur ekonomiska resurser fördelas till förskolor och grundskolor. Det är en oerhört väsentlig fråga för huvudmannen, dvs politikerna i barn- och utbildningsnämnden och kommunfullmäktige. Men det är inte så enkelt, det är inte bara att dividera summan pengar med antalet elever.
Skolverket skriver:
”Kommunernas resursfördelning till skolan är ett medel för att nå målet att alla elever ska få tillgång till en likvärdig utbildning av god kvalitet. Det betyder att
resursfördelningen ska vara anpassad till elevers olika behov och förutsättningar.”
Olika elever har olika behov och förutsättningar. Och man skulle också kunna säga att olika skolor har olika förutsättningar.
BUN:s nuvarande resursfördelningsmodell har varit i bruk sedan 2011 och det är av naturliga skäl läge att titta på den igen. Tyvärr framgår det inte av handlingarna hur modellen har fungerat, vad som ha varit bra och vad som har varit mindre bra. Om man studerar kunskapsresultaten så ser man emellertid att kommunen har misslyckats med likvärdigheten. Det råder stora skillnader mellan skolor och inom skolor. Dessutom är ju kunskapsresultaten oerhört låga i Vänersborgs kommunala skolor jämfört med skolor i andra kommuner.
Det är naturligtvis svårt med en bra resursfördelningsmodell om den totala summan pengar som avsätts till förskolor och grundskolor är för liten från början. Då blir ju en fördelning fel hur man än gör. Och frågan är om inte det är på det viset i Vänersborg…
Skollagen är tydlig. Så här står det om elevernas olika förutsättningar och behov (3 kap 3 §):
”Alla barn och elever ska ges den ledning och stimulans som de behöver i sitt lärande och sin personliga utveckling för att de utifrån sina egna förutsättningar ska kunna utvecklas så långt som möjligt enligt utbildningens mål.”
Eller (3 kap 5a §):
”…[om] det kan befaras att en elev inte kommer att nå de kunskapskrav som minst ska uppnås, ska eleven skyndsamt ges stöd i form av extra anpassningar inom ramen för den ordinarie undervisningen.”
Och till sist, om det ändå befaras att en elev inte kommer att nå de kunskapskrav som minst ska uppnås (8 §):
”ska detta anmälas till rektorn. … Rektorn ska se till att elevens behov av särskilt stöd skyndsamt utreds. Behovet av särskilt stöd ska även utredas om eleven uppvisar andra svårigheter i sin skolsituation.”
Denna paragraf avslutas med ett ytterst kraftfullt krav:
”Om en utredning visar att en elev är i behov av särskilt stöd, ska han eller hon ges sådant stöd.”
Och Skollagen är en lag, och ingen rekommendation…
”Ska han eller hon…”
Det står inte ”om kommunen har pengar så ska han eller hon…”
Jag undrar om alla rektorer och pedagoger anser att dessa paragrafer i Skollagen följs av Vänersborgs kommun… Jag tror inte att många av dem anser att de har tillräckligt med ekonomiska resurser…
Det är nog så i Vänersborg, precis som i många andra kommuner, att (som Ernst & Young skriver):
”kommunfullmäktige utgår i sin resurstilldelning till ansvarig nämnd från tillgängliga resurser och inte från elevernas förutsättningar och behov.”
Resursfördelningen i landets kommuner ser ut på olika sätt. Det finns ingen ”perfekt mall” som kan tillämpas överallt. Däremot har Skolverket gett ut en skrift med tankar om resursfördelning (se här). Det har också SKL (Sveriges kommuner och landsting) gjort (se här) och även revisionsföretaget Ernst & Young (se här). (När jag citerar så är dessa skrifter mina källor.) Det kan väl också nämnas att kommunens revisorer, med hjälp av PWC, det andra revisionsföretaget, har tittat på resursfördelningen i Vänersborg.
Det finns en del att lära sig av dessa rapporter.
PWC skrev i januari 2015 följande om Vänersborg i sin granskningsrapport:
”Vår samlade bedömning är att barn- och utbildningsnämnden inte fullt ut säkerställer att resursfördelningssystemet är ändamålsenligt.”
PWC grundade sig på att granskningen:
”… inte har visat att kommunen tilldelar skolor med låg måluppfyllelse mer resurser baserat på socioekonomiska faktorer.”
Resursfördelning handlar alltså om att alla elever ska ha lika tillgång till utbildning och dels om lika kvalitet på utbildningen.
Det finns en mängd faktorer att ta hänsyn till när kommunen ska fördela resurserna mellan förskolor och, i synnerhet, skolor.
För det första måste en resursfördelning naturligtvis utgå från antalet elever på varje skola. Och grunden är att det måste finnas resurser till en organisation där en lärare har en klass, på exempelvis 25 elever. Om det är färre i en årskurs på en skola, t ex 20 elever, så måste ändå skolan få så mycket pengar att en lärare kan ha denna klass. Redan här så ser man att det inte går att ”dela lika” enbart genom att varje elev får en peng. Det måste också utgå resurser utifrån antalet klasser. Det här är särskilt viktigt för små skolor på landsbygden. De har oftast fördyrande förutsättningar som måste ingå i en resursfördelningsmodell.
Sedan kommer ytterligare aspekter på resursfördelning och likvärdighet.
SKL skriver:
”utbildningen ska vara kompenserande och uppväga skillnader i barnens och elevernas förutsättningar att tillgodogöra sig utbildningen.”
Skolverket skriver:
”resursfördelningen ska vara anpassad till elevers olika behov och förutsättningar.”
Det behövs med andra ord en socioekonomisk fördelning. Och det ingår flera variabler i denna socioekonomiska resursfördelning.
Föräldrarnas utbildning är den första. Föräldrarnas utbildningsbakgrund har ett mycket starkt samband med elevernas resultat. Till och med starkare än elevernas migrationsbakgrund. Ju längre utbildning föräldrarna har, ju större sannolikhet (rent statistiskt) är det för att eleverna ska få bra skolresultat.
Migrationsbakgrunden är den andra viktiga variabeln. Givetvis har det med språket att göra. Och då är det naturligtvis så att det är svårare med det svenska språket om man kommer från t ex Somalia än från Norge. Men forskningen har också visat att det inte är svårare för elever med utländsk bakgrund att klara skolan när de har bott i Sverige i minst sju år, i varje fall inte om de för övrigt har samma förutsättningar som elever med svensk bakgrund. Det är följaktligen viktigt att ta hänsyn till hur nyligen eleven kommit till
Sverige – och vid vilken ålder.
Den tredje variabeln är kön. Det är helt enkelt på det sättet att det är fler pojkar än flickor som inte uppnår kunskapskraven.
Den fjärde variabeln är förekomsten av försörjningsstöd i familjen. Det kan låta kontroversiellt men SKL skriver att det i denna grupp ofta finns elever som upplevt krig och flykt och som har en ofullständig skolgång bakom sig. I denna grupp finns också elever som på andra sätt upplever stora påfrestningar i sina familjer.
Det finns ännu fler variabler, t ex familjesammansättning och hur socioekonomiskt homogen elevsammansättningen är på en skola, men de ovanstående punkterna är de viktigaste.
Till sist måste kommunen naturligtvis se till resultaten på nationella prov och betygsresultaten. Självklart. I slutbetygen ges ju en total information, ett verkligt slutomdöme, på en skolas framgångar respektive misslyckanden.
Ernst & Young, SKL och andra anser att en skolas kunskapsresultat ska vara med som en variabel i resursfördelningen, dvs en skola med sämre resultat ska få mer resurser än en med bättre. Det tycker jag också, det är självklart. Och jag tror att det också är detta som revisorerna i Vänersborg menar, fast det inte uttrycks helt klart i rapporten (se ovan).
Revisorerna och PWC skrev att BUN:
”… inte har visat att kommunen tilldelar skolor med låg måluppfyllelse mer resurser baserat på socioekonomiska faktorer.”
Och ska:
”överväga att få med enheternas resultat i modellen.”
Även Skolverket 2009 tar upp detta och Skolverket ser det lite som den centrala ”missen” i kommunernas resursfördelning:
”Många kommuner har inte tagit reda på hur resurserna används och man har inte en modell för resursfördelningen grundad i uppföljnings- och
utvärderingsresultat.”
Kunskapsresultaten måste vara med i en resursfördelningsmodell.
Det här med resursfördelning är inte helt enkelt. Och det är naturligtvis därför som det skrivs och granskas så mycket… Men en sak som jag noterar i samtliga granskningar, tips, riktlinjer och förslag om resursfördelning – det är hur lite man litar på professionen…
Jag har i denna blogg utvecklat vad en resursfördelningsmodell måste beakta – och finna bra lösningar på. Det förslag till resursfördelningsmodell som BUN har på sitt bord på måndag uppfyller inte detta. Jag kommer därför att begära en återremiss. Det är bättre att låta den nuvarande modellen gälla i ett år till och arbeta fram en riktigt bra modell än anta en modell som är mindre bra…