Igår och idag har jag bläddrat i några tidningar. De hade det gemensamt att de handlade om VA och två av dem dessutom om Solvarm i Sikhall. Och det var lägligt. Imorgon torsdag ska samhällsbyggnadsnämnden fatta beslut om en begäran från Solvarm att få slippa ansluta sig till kommunens VA. Det skrev jag om i söndags. (Se ”Nytt avslag för Solvarm”.)
Det blir en längre blogg, men jag vill passa på att tillföra ytterligare information som jag tror kan belysa VA-frågan ännu mer, både rent allmänt och för Solvarm speciellt.
TTELA hade igår en artikel om Solvarm. Den hade rubriken ”Anders Solvarm hotar att gå till domstol”. Artikeln beskrev Solvarms naturhus och dess VA-lösning. TTELA skrev också om att Solvarms ärende ska behandlas imorgon och hur Solvarm har fått stöd och hjälp av Villaägarnas Riksförbund för att driva frågan i domstol – om nämnden beslutar om ett negativt besked.
”Många av våra medlemmar är drabbade av tvångsanslutningar och det handlar om mycket pengar. Därför är det viktigt att gräva i det här.”
Säger Anna Werner på Villaägarna till TTELA. Hon ser detta fall som ett ”pilotfall” i Sverige.
Det är en mycket bra artikel och jag hoppas att ledamöterna och tjänstemännen i samhällsbyggnads läser den… Och tar sitt förnuft till fånga.
Allra helst skulle jag dock önska att politikerna läste tidskriften ”Aktuell Hållbarhet” (nr 2, 2 mars 2018). I den finns det flera artiklar om VA. Och huvudartikeln handlar om Solvarm! Den tar i stort upp det som står i TTELA, men är betydligt utförligare. Det beskrivs mer om hur Solvarms hus fungerar och artikeln ger också en relativt ordentlig bakgrund till vad som har hänt och händer uppe på Sikhall. Och om att Solvarm är på väg till domstol…
Bara så att alla får en lite bättre föreställning om hur Solvarms hus fungerar (ur ”Aktuell Hållbarhet”):
”Eftersom bostadshuset står inuti ett växthus är det omgivet av medelhavsklimat och
drar därmed mindre energi. I trädgården inuti växthuset leder små rör utspätt avloppsvatten ett par decimeter ner i växtbäddar, där stjälkgrönsaker odlas under sommarhalvåret. I växtbäddarna fälls näringsämnen ut och bryts ned av jordens bakterier. … Eftersom det aldrig regnar eller snöar är urlakningen till omgivande miljö minimal. Vattnet avdunstar i växthuset och endast vintertid lämnar renat avloppsvatten huset och leds då till en trädgårdsdamm.”
Naturhusets anläggning är bättre än kommunens… Ändå riskerar alltså Solvarm att tvångsanslutas till kommunens VA-nät. Det skulle kosta upp mot en halv miljon kronor att ansluta de två fastigheterna på tomten:
”Det blir dyrt för något som jag inte behöver och som blir sämre än vad jag har själv.”
Säger Anders Solvarm. Och det kan man väl hålla med om…
Jag tycker att Anders Solvarm säger något i artikeln som är tänkvärt och som också har bäring för andra befintliga och tilltänkta verksamhetsområden i kommunen:
”vad jag förstår är Vänern inte övergödd. Eftersom ingen riktig miljökonsekvensbeskrivning är gjord är det högst oklart vad miljövinsten blir – om det överhuvudtaget blir någon miljövinst. Jag håller med om att dåliga enskilda avlopp absolut ska åtgärdas, men jag menar att allmänna reningsverk med gammal linjär teknik inte är rätt lösning för det hållbara samhällsbygget.”
Tidskriften ”Aktuell Hållbarhet” frågar också kommunens VA-chef Daniel Larsson varför inte Solvarm kan få undantag från att ingå i kommunens VA-område. VA-chef Larsson ger i mitt tycke ett synnerligen byråkratiskt svar:
”Fastigheten ligger centralt inom verksamhetsområdet och behöver enligt kommunens mening ingå i det större sammanhang som avses i 6 § lagen om allmänna vattentjänster. Möjligheten till inskränkning av ett verksamhetsområde enligt 9 § lagen om allmänna vattentjänster tar sikte på situationer där underlaget för en rationell drift av den allmänna anläggningen sviktar.”
Det handlar enligt VA-chefen om att tolka en lag, ingen hänsyn tas till människorna bakom. Eller miljön för den delen. Dessutom är det nog en tämligen personlig tolkning av lagen som VA-chefen ger uttryck för.
En annan artikel i tidskriften har rubriken ”Folkligt uppror mot påtvingade rörledningar”. Den belyser hur människor i landet reagerar mot kommunernas krav på tvångsanslutning. Den ger ett skäl till kommunernas krav på anslutning som jag inte har tänkt på förut och som också låter mycket skrämmande:
”En vanlig kritik är att vissa kommuner använder luddiga miljöskäl for att få stugägare att betala kostnaden för nya VA-nät, medan det verkliga motivet är att möjliggöra permanentbebyggelse och ökade skatteintäkter. Samtidigt som de som betalar kalaset kanske måste sälja och flytta, skapas attraktiva områden för inflyttning av bättre bemedlade, så kallad gentrifiering.”
Jag hoppas verkligen inte att detta skulle vara ett motiv i Vänersborg. Jag har inte hört någon någonsin antyda något sådant. Däremot ser jag ju att det inte helt sällan blir konsekvensen av en tvångsanslutning.
”Aktuell Hållbarhet” går på djupet. I en tredje artikel tas Lagen om allmänna vattentjänster (LAV) kontra Miljöbalken upp, närmare bestämt den brist på koppling som finns mellan dessa lagar.
En enskild avloppsanläggning av senaste modell, som kan vara bra mycket billigare en än kommunal VA-anslutning (jämför t ex med Timmervik), och som är godkänd enligt Miljöbalken, kan ändå bli ogiltigförklarad av kommunen – om kommunen kräver en anslutning till ett utbyggt kommunalt VA-nät. Anna Werner på Villaägarna, som också blev intervjuad i TTELA, säger till tidskriften:
”Vi tycker att man ska låta fastighetsägare ha kvar sitt avlopp så länge det är godkänt. Många av dem som är upprörda nu kanske vill ha sitt kommunala avlopp om tio år när fastigheten säljs eller barnen tar över. Men de kanske klarar sig utan kommunalt avlopp tills dess, det är så enormt stora summor pengar för den enskilde.”
Det tycker jag låter klokt. Och det är faktiskt en möjlig politik i en kommun som Vänersborg. Bara viljan hade funnits bland politikerna.
Till sist i denna tidskrift så finns en analys, kommentar, av journalisten Pernilla Strid. (Den är faktiskt tillgänglig på nätet, se ”VA-lagstiftningen ger maktobalans”.)
Pernilla Strid skriver i en kommentar till de artiklar som finns med i tidningen att den rättsliga maktobalansen mellan fastighetsägare och kommunen är total.
”om kommunen bestämmer sig för att dra fram ledningar för kommunalt vatten och avlopp där du bor. Då måste du vara med och betala.”
Strid målar också upp en bild av läget idag:
”Stugägaren kan vara en pensionär med låg inkomst, som kanske sett fram emot att bo i det gamla torpet med mulltoa och brunn i resten av sitt liv. Men drömmen går i kras, det alternativ som finns är att sälja torpet som kanske tillhört släkten i generationer. Ja, så är det naturligtvis inte alltid, men så kan det gå till i Sverige 2018.”
Den här bilden tål att tänka på tycker jag. Även för politiker och tjänstemän i Vänersborgs kommun…
Strid berättar också om att Länsstyrelsen försökte förelägga Orsa kommun att inrätta VA-områden. Orsa överklagade till Mark- och miljödomstolen och vann. Domstolen konstaterade att Länsstyrelsen i Dalarnas län inte hade haft giltiga hälso- eller miljöskäl för att förelägga Orsa att inrätta VA-områdena.
Det ger väl ett visst hopp för framtiden för enskilda fastighetsägare i deras kamp mot trilskande kommunpolitiker och tjänstemän runt om i Sverige. Det är i kommunerna som man kan bestämma om verksamhetsområden och VA-anslutningar. Det är de lokala politikerna i Vänersborg som har makten…
Och vem vet, det kanske till och med är så att lagstiftningen är på väg att ändras…
En bloggläsare har skickat mig en intressant artikel från LandLantbruk. Det är en debattartikel av centerpartiets talespersoner i landsbygdsfrågor Eskil Erlandsson och miljöfrågor Kristina Yngwe. Med andra ord, två tämligen tunga politiker i Sveriges riksdag. Debattartikeln har rubriken ”Finsk modell lösningen på dyra avloppsbyten”. Också dessa centerpartister tar upp de motstridiga intressena mellan kommunen och fastighetsägarna
samt de stora kostnaderna för de enskilda.
Debattartikeln börjar så här:
”Just nu riskerar privata hushåll att få lägga upp till 100.000 kronor på att uppdatera sitt avlopp. I värsta fall riskerar de att få sälja huset eller betala vite när kommunens tillsynsman träder in.”
Och det känner vi igen från Vänersborg. Nu senast handlar det om Timmervik. (Se ”Tvångsanslutning till VA”.) Fast här kan det faktiskt handla om de dubbla kostnaderna för en kommunal VA-anslutning, mer än 200.000 kr. Och det förstår var och en att det är en gigantisk summa för en liten sommarstuga eller för äldre som bor ensamma.
Erlandsson och Yngwe skriver om hur landets kommuner och Havs- och vattenmyndigheten just nu tvingar ett stort antal fastighetsägare att investera i nya avloppslösningar. De visar också på orimligheten i de stora skillnaderna som kommunerna gör i bedömningar och agerande.
De skriver:
”Det innebär att ett hushåll på ena sidan sjön kan slippa att byta avlopp medan en stuga på andra sidan kommungränsen kan få betala vite.”
Erlandsson och Yngwe menar att det på många sätt är ohållbart, både för miljön och för den enskilda fastighetsägaren. De vill se möjligheten att tillämpa ett system som används i Finland, där man tar hänsyn till både fastighetsägare och miljö.
Centerpartiets talespersoner avslutar sin debattartikel med att redovisa centerpartiets åsikt i frågan:
”Regeringen har tillsatt en utredning som bland annat ska ta reda på om mer ansvar ska lämpas över på fastighetsägarna. Men istället för att klämma åt landets sommarstugeägare och äldre i hela landet vill Centerpartiet införa en liknande modell som Finland har. Det innebär att fastigheter som ligger längre än 100 meter från vatten och som inte ligger i ett grundvattenområde kan uppgradera sitt avloppsvattensystem i samband med annan renovering. Den finska modellen innebär också att man inför och förtydligar möjligheten till rimlighetsbedömningar. Dessa bedömningar ska ta hänsyn till faktisk miljöpåverkan och kostnaden för åtgärden. Kommuner ska kunna bevilja undantag för fastigheter för fem år i taget, till exempel om mängden avloppsvatten är liten eller kostnaderna blir alltför höga.”
Tänk att en vänsterpartist som jag skulle tycka att ett centerpartistiskt förslag låter bra… Men det gör jag. Tyvärr verkar det dock inte som om centerpartisterna i Vänersborg tycker det. De verkar inte ställa upp på centerpartiets nationella politik…
Innan Vänersborg fattar beslut om fler tvångsanslutningar till det kommunala VA-nätet så borde kommunen överväga andra lösningar som mer ser till både de enskilda och till miljön. Kommunen borde åtminstone avvakta den statliga utredning som är tillsatt och som snart har slutfört sitt arbete. Utredningen skulle faktiskt kunna leda till en förändrad lagstiftning.
Fast när det gäller Solvarm – besluta om undantag!