Idag är det den 6 juni – Sveriges nationaldag. Det brukar betyda att den svenska fanan vajar i Nordstan, allt enligt traditionen hos en svensk internationalist… Men inte i år… Upphängningen, linor och sånt, gick sönder i blåsten på Valborgsmässoaftonens kväll och ramlade ner på marken. Och hjälpen har inte hunnit komma än… Så bilden här bredvid är från förra året…
Istället beskådade jag även detta år kommunens nationaldagsfirande.
Nästan 200 personer (jo då, jag räknade dom…) tågade från Plantaget till Sanden. I täten såg vi två hästar och stadsmusikkåren.
På Sanden hade det säkerligen samlats minst lika många som fanns i tåget, ja säkert ännu fler. Där hälsades de alla välkomna av kommunfullmäktiges ordförande Lars-Göran Ljunggren.
Det blev sång av Björnligan och vinnaren av Sjung sjung-stipendiet Emmy Svahn. Kommunens miljöpris delades ut av miljö- och hälsoskyddsnämndens ordförande Per Sjödahl. Årets pris gick inte till det förslag som fick flest nomineringar, nämligen familjen
Solvarm. Det gick istället till Naturskyddsföreningen, som säkerligen också har gjort stora miljöinsatser. Naturskyddsföreningen har omvandlat skogsmarken vid Grinnsjötorpet uppe på Hunneberg till ängsmark (se här).
Thomas Samuelsson, IF Änglarna, fick årets idrottsledarstipendium och Pauline Strandberg fick ett hedersomnämnande för sina framgångar inom tävlingsdans. Under firandet fick åhörarna också vara med om att Lars-Göran Ljunggren hälsade nya medborgare välkomna och att Vänersborgs nye kommundirektör Pascal Tshibanda höll nationaldagstalet.
Egentligen vet ingen varför vi firar nationaldagen just den 6 juni. Att Sverige fick sin nya författning denna dag 1809 stämmer inte riktigt och inte heller att Gustav Vasa valdes till kung detta datum 1523. Ska man vara petig så hade Sverige då en juliansk kalender, dvs en annan tideräkning än idag. Och även om dessa saker hade hänt den 6 juni, så hade det ärligt talat inte varit mycket att fira. Men det sa inte kommundirektör Pascal Tshibanda.
Sanningen är nog att det faktiskt inte finns någon riktig historisk händelse som är värd att fira, som typ USA, Frankrike och Norge har. Det kanske också är därför som firandet av nationaldagen inte är särskilt folkligt förankrad. (Allt enligt professor Dick Harrison, se här.)
Men visst finns det folk som tycker att det är trevligt och viktigt att fira Sveriges dag – oavsett vilken dag på året det är. Men jag måste nog erkänna att på något sätt känns ändå midsommar som den riktiga nationaldagen…
Jag hoppas för övrigt att flaggan i Nordstan är åtgärdad till midsommar…