Anm. Fortsättning på bloggen “Juta: Länsstyrelsens tomtplatsavgränsning”.
Det har sedan i varje fall Davidssons tid på Juta varit få personer som har gått på grusvägen längs huset eller på gräsmattan nedanför. Människor upplever tydligen att de inkräktar på hemfridszonen om de gör det. De vet att allemansrätten inte ger dem rättighet att röra sig i en hemfridszon. Istället går de vid älvkanten. Det händer dessutom ytterst sällan att människor går längs grusvägen i norr, från fiskhuset mot bostadshuset. Även då känner människorna att de inkräktar på Davidssons hemfridszon. De vänder och går tillbaka. Eller också använder de gångbron som Davidsson har lagt över bäckravinen. (Som dock är borttagen just nu.)
Handläggaren och hans chef på Länsstyrelsen vill med sin tomtplatsavgränsning att människor ska gå var som helst över gräsmattan, ända upp till grusvägen vid huset – se A.
Sedan kan de svänga upp på grusvägen norr om Jutahuset, se B, för att gå runt bäckravinen och in i skogen. Länsstyrelsen vill att Davidsson ska sätta upp staket och grindar för att, som i en labyrint, visa allmänheten var de kan gå och var tomtplatsavgränsningen sträcker sig. Länsstyrelsen anser att Davidssons hemfridszon är mycket begränsad, allmänheten kommer oerhört nära huset och altanen.
Länsstyrelsens ”lösning” på tomtplatsavgränsning skulle innebära bland annat att Bengt Davidsson och hans fru måste åka igenom tre grindar (se blå pilar på fotot ovan) för att parkera bilen på norrsidan av huset (“baksidan”). Den 
rörelsehindrade Bengt måste alltså (1) gå ur bilen för att öppna grinden när han kommer hem, (2) sätta sig i bilen, köra igenom och sedan (3) gå ur bilen och stänga grinden – och sedan (4) sätta sig i bilen för att köra till nästa grind. Sammanlagt tre grindar. (Se “Länsstyrelsen upphäver Jutabeslutet”.) Bengt ska alltså ta sig in och ut ur bilen 12 gånger. Det anser de två personerna på Länsstyrelsen. De bedömer att det:
“är rimligt i förhållande till avvägningen mellan de enskilda och allmänna intressena som strandskyddet representerar.”
Jag undrar vad t ex DHR säger om Länsstyrelsens bedömning…?
Vänersborgs byggnadsnämnd har gjort en totalt annorlunda bedömning än Länsstyrelsen. I sitt beslut om strandskyddsdispens den 7 mars slår nämnden till en början fast att den har gjort en avvägning mellan enskilt och allmänt intresse enligt Miljöbalken 7 kap 25 §. I Miljöbalken står det:
“Vid prövning av frågor om skydd av områden enligt detta kapitel skall hänsyn tas även till enskilda intressen. En inskränkning i enskilds rätt att använda 
mark eller vatten som grundas på skyddsbestämmelse i kapitlet får därför inte gå längre än som krävs för att syftet med skyddet skall tillgodoses.”
Det står alltså att ”hänsyn skall tas” även till Davidssons intressen. Bestämmelsen är ett uttryck för en så kallad proportionalitetsprincip.
Miljöbalken anger även på sätt och vis gränsen för avvägningen av intressen – 7 kap 18 f §:
“Ett beslut om att upphäva eller ge dispens från strandskyddet ska inte omfatta ett område som behövs för att mellan strandlinjen och byggnaderna eller anläggningarna säkerställa fri passage för allmänheten”
I broschyren “Strandskydd” från Naturvårdsverket och Boverket (kan laddas ner här) så diskuteras begreppet “fri passage”. De två statliga verken skriver:
“När dispens givits för byggnader eller anläggningar inom ett strandskyddat område ska en fri passage som är minst några tiotal meter bred alltid lämnas för allmänheten. Passagen ska vara så bred att allmänheten obehindrat kan gå utmed stranden.”
Vad jag kan förstå så måste denna skrivning från Naturvårdsverket och Boverket ha en mycket hög officiell status. Fast kanske inte på Länsstyrelsens naturavdelning i Vänersborg. Där anser och bedömer de 1+1 personerna annorlunda. Det räcker inte med “några tiotal meter”, Länsstyrelsen vill ha en passage på 60 meter…
I byggnadsnämndens beslut (den 7 mars 2023) konstateras:
“Dispensen motverkar inte strandskyddets syfte att säkra allmänhetens tillgång till strandområden och bevara goda livsvillkor för djur- och växtlivet. … Fri passage längs stranden kan säkerställas.”
Och så är det. Byggnadsnämnden försäkrar sig också om att allmänheten ska kunna gå vidare över den tämligen breda och djupa bäckravinen norr om Juta. Nämnden sätter som villkor för strandskyddsdispensen att:
“Bro eller annan gångbar passage ska anordnas över det djupa diket i den norra delen av den fria passagen”
Bengt Davidsson har med egna medel satt upp en bro över “det djupa diket”, och byggnadsnämnden skrev:
“Detta gjorde området mycket mer tillgängligt och var mycket uppskattat.”
Davidsson hade tänkt sätta tillbaka bron, men så började Länsstyrelsen “strula”…
Länsstyrelsen tycks se gräsmattan/ängen mellan Jutahuset och älven som ett blivande utflyktsmål för allmänheten där det är fritt fram att spela brännboll eller dricka kaffe. (Se “Juta: Länsstyrelsens tomtplatsavgränsning”.) Kommunen har en annan uppfattning…
“Gränsen mot älven har inte varit markerad med staket eller dylikt men 
vittnesmål gör gällande att man ändå inte gärna gått på gräsytan framför huset då denna upplevts som privat, en känsla som bekräftas vid ett platsbesök mycket på grund av husets höga läge med fri sikt över gräsytan.”
Byggnadsförvaltningen har varit på plats och dragit egna logiska slutsatser. Förvaltningen har också tagit hänsyn till vittnesmål, som bekräftar slutsatserna. Länsstyrelsen bryr sig inte om vittnesmål.
Byggnadsnämnden återkommer till varför den bedömer att gräsmattan/ängen bör ingå i tomtplatsen:
“Bedömningen görs utifrån förhållandena på platsen, framförallt byggnadens höga läge och den öppna ytan nedanför samt de berättelser om hur området har använts och hur människor rört sig i området. … Byggnaden har ett högt läge och marken sluttar ner mot vattnet. Det är fri sikt från vattenkanten och upp mot huset.”
Den här aspekten har inte Länsstyrelsens utsände beaktat. Det är lite märkligt eftersom det finns ett antal prejudicerande domar kring detta förhållande från Mark- och miljööverdomstolen. De domarna stöder byggnadsnämndens bedömning…
I en dom (M 12640-19) från den 7 maj 2021 kom Mark- och miljööverdomstolen fram till den tomtplatsavgränsning som syns på flygbilden. Domstolen motiverade sin bedömning:
“När det gäller förhållandena på platsen framgår det av det tillgängliga underlaget att strandområdet är lägre beläget än marken kring bostadshuset och att en person som befinner sig vid strandlinjen endast kan se husets tak. Fotografier tagna från bryggan visar dock att bostadshuset syns tydligt för den som närmar sig strandområdet från vattnet.”
Domstolen betraktade hela området från sjön till huset som privat, eftersom man kunde se bostadshuset från bryggan. Hela området från stranden till byggnaden skulle därför ingå i hemfridszonen, i den privata tomtplatsen.
Jag tycker att beskrivningen har stora likheter med Juta. Och det tycker förresten byggnadsnämnden också:
“Vid besök på platsen idag känns det, som nämnts ovan, att huvudbyggnadens storlek och läge genererar en hemfridszon som sträcker sig nästan hela vägen ner till vattnet.”
Fast på Juta syns huset ännu tydligare från älvkanten än i rättsfallet ovan…
Hemfrid har vad jag förstår av domstolens resonemang att göra med insyn. Kan man se in i huset eller in på den privata tomtplatsen så är den inte privat längre. Och då är det ingen hemfridszon. Men en hemfridszon har varje fastighetsägare rätt till.
Mina funderingar styrks av en annan dom i Mark- och miljöverdomstolen. I mål M 1850-15, 30 juni 2015, motiverar domstolen sitt prejudicerande domslut:
“På denna plats bidrar den befintliga byggnadens utformning, med stora fönster mot vattnet som upptar nästan hela fasaden mot stranden, till att byggnaden får anses ha en inte obetydlig hemfridszon i denna riktning, likaså åt de två håll som gavlarna vetter mot.”
De stora fönstren i huset genererar alltså, enligt Mark- och miljööverdomstolen, i sig en “inte obetydlig hemfridszon”. Och det av den anledningen att allmänheten kan gå längs stranden och titta in i huset – genom de stora fönstren… Möjligheten till insyn gör att bostaden och tomtplatsen inte är privat. Hemfridszonen måste därför omfatta hela området ner till sjön…
Det håller inte Länsstyrelsens naturavdelning i Vänersborg med om. Det tycks istället som om Länsstyrelsen anser att hemfridszonen på Juta endast finns inomhus, i varje fall om Davidsson drar ner rullgardinerna i fönstren…
Länsstyrelsen hänvisar inte till några rättsfall i sitt beslut. Det gör däremot byggnadsnämnden:
“I ett rättsfall från MÖD (M 12640-19) ingick dock angränsande mark som skötts som tomt i tomtplatsavgränsningen trots att den inte ingick i det som bedömdes som hemfridszonen.”
En annorlunda vinkling men domen talar för nämndens beslut.
Byggnadsnämnden hänvisar till ytterligare en dom, och den tycker jag passar bra som avslutning på denna blogg. Den visar att nämndens beslut var genomtänkt och väl motiverat. Byggnadsnämnden skriver:
“Enligt miljöbalken ska en intresseavvägning göras mellan fastighetsägarens enskilda intressen och det allmänna intresset som syftet med strandskyddet utgör. Enligt förarbetena är syftet med bestämmelsen att ge uttryck för en proportionalitetsprincip. I tidigare praxis (innan 2018) har möjligheterna att lämna dispens begränsats till de uppräknade förutsättningarna i 7 kap. 18 c – d §§. Men ny praxis öppnar för en bredare avvägning.”
Det tycks som om byggnadsnämnden har en djupare kunskap om strandskydd och strandskyddsdispenser än naturavdelningen på Länsstyrelsen… Byggnadsnämnden fortsätter:
“I MÖD M 4244-19 resonerar domstolen om att det skulle kunna vara möjligt att utföra kompensationsåtgärder ”Om en redan utförd åtgärd avviker från en given strandskyddsdispens eller från vad som skulle kunna godtas vid en helt ny dispensprövning bör det däremot inte vara uteslutet att vid en proportionalitetsavvägning beakta om det finns möjlighet att på annat sätt kompensera för den negativa påverkan som åtgärden medför (jfr 16 kap. 9 § 
första stycket 3 miljöbalken, där det föreskrivs att bl.a. dispens får förenas med skyldighet att utföra eller bekosta särskilda åtgärder för att kompensera det intrång i allmänna intressen som verksamheten medför)”.”
Bron över “det djupa diket” skulle kunna ses som en kompensationsåtgärd skriver byggnadsnämnden.
Jag förstår inte hur Länsstyrelsen tänker när den upphäver och ändrar Vänersborgs kommuns strandskyddsdispens.
Fortsättning följer…