En sensationell nyhet har släppts på kommunens hemsida – kommundirektör Pascal Tshibanda är uppsagd! (Se ”Kommundirektören uppsagd”.)

Så här meddelar kommunen händelsen på hemsidan:

”Med omedelbar verkan har Vänersborgs kommundirektör Pascal Tshibanda sagts upp från sin tjänst.

Beslutet från måndagen den 2 september är undertecknat av våra tre kommunalråd Benny Augustsson, Gunnar Lidell och Bo Carlsson. I motiveringen står:

”På grund av bristande förtroende och att vi inte delar synen på hur ledarskap ska bedrivas i Vänersborgs kommun så upphör din tjänst som kommundirektör…”.

En process för att rekrytera en ersättare har redan satts igång. Katrin Siverby går in som t.f. kommundirektör från och med i dag. Hon har tidigare fungerat som biträdande kommundirektör.

Parterna har förbundit sig att inte ytterligare kommentera beslutet.”

Min erfarenhet, som politiker ”utanför kommunhuset”, av Pascal Tshibanda är enbart positiv. Men den synpunkten delas tydligen inte av dom som arbetar närmast honom. Det är noterbart att alla tre kommunalråd är överens.

Det finns säkert anledning att återkomma. Som läget är just nu, så har jag inga detaljer – inte mer än ”brister i ledarskapet” och rykten om ”samarbetssvårigheter”. Hade kommundirektören däremot gjort något uppseendeväckande så hade med all sannolikhet både jag och andra utanför kommunhuset fått höra talas om det. Det har emellertid inget som helst att göra med skandalen kring renoveringen och ombyggnaden av kommunhuset. Det kan redan nu konstateras.

PS. Ser nu att TTELA har nyheten på sin hemsida – ”Kommundirektören uppsagd”

PPS. Det var en tuff början på pensionärslivet, två bloggar på en dag – se ”Nytt skede i livet”.

Anm. Jag gjorde några redigeringar av texten kl 15.00.

Det hände massor den första dagen som pensionär. (Se “Nytt skede i livet”.) Först blev Vänersborgs kommundirektör avskedad (se “Nyhet: Kommundirektören uppsagd”), sedan invigdes den nya förskolan på Belfragegatan och under invigningen fick jag ett mail med en bifogad dom från Mark- och miljödomstolen!

Familjen Solvarm fick rätt i Mark- och miljödomstolen!

Det tål att upprepas:

Familjen Solvarm fick rätt i Mark- och miljödomstolen!

Det är en mycket välkommen och välförtjänt seger för familjen, men också för alla i Sverige som är i en liknande situation. Rättegången har uppmärksammats i hela landet och faktiskt också utanför våra gränser.

Striden gällde om familjen Solvarm var tvungen att betala anslutningsavgiften på 194.935 kr till Vänersborgs kommuns VA-nät. Det ansåg kommunen – och det trots att Solvarm inte vill ansluta sig till kommunens VA-nät och trots att Vänersborgs egen miljö- och hälsoskyddsnämnd inte tyckte att det behövdes (beslut den 11 juni 2018). (Jag har beskrivit omständigheterna tämligen noggrant i ett antal bloggar, se framför allt “Solvarm i Mark- och miljödomstolen” från den 30 juni.)

Mark- och miljödomstolen avkunnade följande dom:

“Mark- och miljödomstolen fastställer att Anders och Rosemary Solvarm för deras fastighet Vänersborg Sikhall 1:20 inte ska vara avgiftsskyldiga för vatten och avlopp.”

Otroligt! Fantastiskt!

Domstolen redogör i sin dom på sedvanligt sätt vad tvisten handlar. Den återger både Solvarms och kommunens synpunkter. Domstolen beskriver också Solvarms återvinningssystem på ett utförligt och tämligen lättförståeligt sätt. I den beskrivningen finns en formulering som jag tycker är slående för hur Solvarm tänker och hur systemet fungerar:

“Ecocycle System bygger på kretsloppsprincipen, dvs ”att det du ger ifrån dig räcker till att göda den mängd växter som räcker till att föda dig”.”

Även kommunens synpunkter beskrivs utförligt. Jag bifogar en länk till domen nedan, så kan var och en själva bedöma relevansen och styrkan i kommunens argument.

Jag tycker att man slås av kommunens oerhört negativa inställning både till naturhuset i Sikhall och allt nytt… Kommunen ser inte “det nya” och visar brist på “utvecklingstänk”… Det är nästan så att man även får uppfattningen att kommunen försöker misstänkliggöra Solvarms intentioner och familjens vilja till en miljömässigt hållbar utveckling av VA-systemet. Jag tror att domstolens beskrivning av kommunens synpunkter kan bli ett intressant dokument för framtidens människor som exempel på en konservativ och utvecklingsfientlig inställning.

Det skulle för övrigt vara intressant att höra kommunens två förvaltningar, dvs samhällsbyggnadsförvaltningen och miljö- och byggnadsförvaltningen, diskutera Solvarms VA-system. De skulle knappast bli överens…

Mark- och miljödomstolen redogör och motiverar utförligt sin dom. Den menar inledningsvis att:

“Behovet av anslutning till den allmänna va-anläggningen ska vara grundat på skyddet för människors hälsa och miljön och prövas från objektiva utgångspunkter.”

Och fortsätter lite senare:

“I förarbetena anges att ett enskilt alternativ till va-lösning som är överlägset i fråga om återföring av viktiga näringsämnen till det naturliga kretsloppet samtidigt som det enskilda alternativet från övriga relevanta synpunkter håller någorlunda jämna steg med det allmänna alternativet är ett exempel på ”god hushållning med naturresurser” som innebär att avgifter för va-anläggningen inte ska utgå (prop. 2005/06:78 s. 81).”

Mark- och miljödomstolen tar sedan upp punkt för punkt vad parterna var oense om och hur domstolen resonerar. Som tur är så avslutar domstolen med en sammanfattning:

“Domstolen har funnit att de enskilda avloppsanläggningarna (Solvarm har två olika system; min anm) är likvärdiga med det allmänna systemet vad avser hälso- och miljöskydd. När det gäller god hushållning med naturresurser har domstolen konstaterat att den enskilda avloppsanläggningen är bättre än det kommunala alternativet. Beträffande den hänsyn som ska tas till möjliga framtida förändringar i fråga om fastighetens användning och ägarförhållanden har makarna Solvarm visat att den enskilda avloppsanläggningen håller måttet i jämförelse med det allmänna alternativet samt att det ekonomiskt utfallet är positivt i detta fall. Vid en samlad bedömning finner domstolen mot bakgrund av vad som anförts att makarna Solvarm har visat att Fastighetens behov av avloppstjänster bättre kan tillgodoses genom den enskilda avloppsanläggningen jämfört med den allmänna va-anläggningen. Detta förutsätter dock att den enskilda avloppsanläggningen System Two är i drift samt att riktlinjerna för avloppsanläggningens hygien, skötsel och underhåll upprätthålls. Makarna Solvarms talan ska därför bifallas.”

Med andra ord, naturhusets VA-system är minst lika bra eller bättre än kommunens.

Tvisten gällde också “V:et” i VA – dricksvattentjänsterna.

Domstolen skriver i domen:

“Fastighetens behov av dricksvattentjänster kan tillgodoses minst lika bra genom den egna vattentäkten.”

Jag tror att familjen Solvarm känner en stor lättnad idag. De vill syssla med att utveckla sitt system, inte delta i tidsödande tvister med kommunen.

Anders Solvarm skriver till mig:

“Det finns rättssäkerhet som bygger på lyhördhet för vetenskap och teknisk utveckling för vår naturs skull.”

Tyvärr tror jag inte att sista ordet är sagt. Kommunens tjänstemän har säkert andra planer… De vill med all sannolikhet överklaga domen. Vi får se vad politikerna vill – ärendet lär komma upp på samhällsbyggnadsnämndens bord den 12 september… Det nämndsmötet är öppet för allmänheten, men tyvärr krockar det för min del med ett annat sammanträde.

Det är läge att avsluta denna blogg med denna mening från Mark- och miljödomstolens dom, den säger nämligen allt:

“Solvarm har visat att Fastighetens behov av avloppstjänster bättre kan tillgodoses genom den enskilda avloppsanläggningen jämfört med den allmänna va-anläggningen.”

Grattis alla i naturhuset i Sikhall!

Anm. Du kan ladda ner domen från Mark- och miljödomstolen här.

PS. Du kan läsa mina bloggar om Solvarm och naturhuset i Sikhall genom att klicka här.

PPS. TTELA skriver tyvärr inte särskilt ofta om familjen Solvarm och naturhuset i Sikhall, men i dagens tidningen återfinner vi en mycket bra artikel – se ”Tvisten om Solvarms avlopp avgjord” (tyvärr betalvägg).

Idag onsdag (4/9) sammanträdde kommunstyrelsen (KS) – i skuggan av kommundirektör Pascal Tshibandas avsked. Jag förutsatte att ledamöterna och ersättarna skulle få en utförlig förklaring av orsakerna till det som hade hänt. Men jag bedrog mig, det visade sig vara ett felaktigt antagande. KS fick inte reda på något nytt i ärendet.

Kommunstyrelsens ordförande Benny Augustsson (S), som efter samråd med 1:e och 2:e vice ordförande Gunnar Lidell (M) och Bo Carlsson (C) ägde frågan, upprepade bara det som stod på kommunens hemsida i måndags. (Se “Kommundirektören uppsagd”.) Ordförande Augustsson ville helt enkelt lägga händelsen bakom sig. Det var av hänsyn till de inblandade och överenskommet med Tshibanda. Sa Augustsson. Jag frågade om det var någon speciell händelse som hade föranlett avskedet, men det var det inte. Jag frågade också om formuleringarna på pressreleasen inte var ovanligt “tuffa”. De hade varit okejade av Tshibanda sa ordförande, medan Dan Nyberg (S) ansåg att det var så här man brukade formulera sig.

På TTELA:s hemsida har i eftermiddags publicerats en artikel om uppsägningen (se “Locket på om kommundirektörens uppsägning”, betalvägg). Fackförbundet Visions ordförande i Vänersborg säger till TTELA:

“Jag har goda erfarenheter av honom (kommundirektör Tshibanda; min anm) och har ingen aning om varför han blev uppsagd. Det har varit ett gott samarbete mellan facket och ledningen, samspelet har varit bra.”

Vision hade enligt TTELA bara fått positiva signaler kring Tshibandas ledarskap och aldrig några negativa.

Ärendelistan var som vanligt tämligen diger, dock inte riktigt så lång som den brukar kunna vara. Däremot var det som vanligt mycket information och lite politik…

Ledamöterna och ersättarna i KS fick information om vad som gäller kring arbetsmiljön. Politikerna är ju arbetsgivare och har därmed ett arbetsmiljöansvar. Det var kommunens arbetsmiljöutvecklare Thomas Nicklasson som föredrog ärendet. Det handlade om lagar, regler, ansvar, delegering, skyddsombud osv – allt självklart en nödvändig kunskap för alla i KS. Huruvida det är att ta ett arbetsmiljöansvar när “vi” politiker drar ner de ekonomiska resurserna till i stort sett alla verksamheter fick vi dock inget svar på. Å andra sidan var det ingen som frågade heller…

Boel Olin från Trafikverket och utvecklingsledare Lars Rudström från kommunen informerade om åtgärdsvalsstudien (ÅVS) av E 45:an mellan Vänersborg-Mellerud. ÅVS är en slags tidig utredning före planprocessen. Målet är att det så småningom ska bli en 2+1-väg med mittseparering. Fast det ligger långt fram i tiden, finansiering saknas t ex fortfarande. I bästa fall, sa Olin, byggs den år 2030. Trots det är det bråttom att Vänersborg kommer med synpunkter, senast i november. Den viktigaste frågan är om framtidens 45:a ska gå genom tätorter eller runt om. För Vänersborg handlar det om Frändefors och Brålanda. Jag fick också lära mig att E45 är Europas längsta väg – från Palermo till Karesuando. Lite wow-känsla faktiskt…

Folkhälsosamordnare Anne Ekstedt informerade om ett nytt samverkansavtal för gemensamma folkhälsoinsatser och socialchef Karin Hallberg och IT-chef Jörgen Haglund redogjorde för “Framtidens vårdmiljö”. Det sistnämnda handlade om att region ska investera stora pengar (ett par miljarder) i ett nytt IT-system och på den satsningen får kommunerna hänga med – om de vill, och betalar. Och det vill Vänersborg.

Före sommaren hade KS en workshop om kommunens inriktningsmål 2021. Nu redovisade utvecklingsledare Linéa Stenbock resultatet av de diskussionerna.

Den sista informationen var en kort föredragning av näringslivschef Jill Stor inför ett ärende som skulle beslutas senare under dagen – “Etablering på området Wargön Innovation – Vargöns industriområde”. Och det blev också så, kommunstyrelsen godkände etableringen av Invotech AB på Wargöns industriområde. Beslutet föregicks dock av en viss diskussion om den avsiktsförklaring som tydligen finns om vilka företag som får etablera sig på området etc. (Jag har begärt ut denna handling för att se vad som verkligen står.)

Ordförande Augustsson (S) informerade, efter en fråga från James Bucci (V), lite om Halle- och Hunneberg. Tydligen har Sveaskog planer på att erbjuda kommunen någon fastighet på Hunneberg. Men allt håller på att utredas. Det finns fortfarande många oklarheter. Det finns säkert anledning att återkomma.

Jag ställde två frågor till Benny Augustsson.

Den första handlade om Kunskapsförbundet. Jag undrade hur Benny Augustsson, och de andra kommunalråden, i Ägarrådet (=sammanträde mellan kommunalråden i Trollhättan och Vänersborg om Kunskapsförbundet Väst) kunde uttala sig i frågor som inte hade behandlats politiskt i Vänersborg än.

Jag tror inte frågan var särskilt populär. Augustsson ville inte diskutera sakfrågan utan menade att det handlade om KFV:s formella kompetens att fatta sådana här beslut. Ägarrådet vill inte att det Industritekniska programmet i Trollhättan och Estetiska programmet (ESMUV) i Vänersborg ska läggas ner. Och det vill inte Vänsterpartiet i Vänersborg heller… Men vad ska KFV göra om inte kommunerna beviljar pengar? Och vem bestämmer egentligen? Augustsson bytte snabbt samtalsämne. Ärendet var ju “Ordförande informerar”…

Sedan var det beslut.

Och det bara rasade på. Alla förslag bifölls, men det var både tämligen “opolitiska” och formella ärenden. Det blev bara lite diskussion kring ett av ärendena “Yttrande över remiss om klassificering och miljökvalitetsnormer avseende ytvatten samt kartläggning och analys av ytvatten”. Det var Dan Åberg (M) som tog upp de “föroreningar” som Canadagässen lämnar efter sig… Så var ju badet vid Skräcklan förorenat i somras, och badet ligger inte långt från vattenintaget. Och vid vattenintaget i Rörvik syntes vid många tillfällen tusentals gäss… (Se bild nedan. Foto: Dan Åberg.)

“Det finns bara en lösning”

Sa Bo Carlsson (C) lugnt…

Det blev ett tillägg till beslutet, att tjänstemännen skulle ta en ”extra koll” på fåglarnas föroreningar. Ja, uttrycket var “fåglarna”. Det betyder att man kanske också tar en titt på fiskmåsarnas härjningar…

Till sist. Kate Giaever (V) hade skrivit en motion om att utreda en besparing av partistödet, dvs dra ner på detta. KS avslog motionen.

Motionen liksom de flesta beslut som fattas av KS går vidare till fullmäktige – som fattar de “riktiga” besluten.

På kommunstyrelsens sammanträde i onsdags så blev det en del frågor kring ärendet “Etablering på området Wargön Innovation – Vargöns industriområde” (se “Idag var det KS igen”). Det var inte så att någon hade synpunkter på etableringen av Invotech AB på Wargöns industriområde. Tvärtom, alla som yttrade sig var mycket positiva. Men det restes en del frågetecken kring den så kallade avsiktsförklaringen för området. Någon uttryckte till och med efter mötet att det inte ens fanns någon beslutad avsiktsförklaring.

Och även tjänstemännen var tveksamma. Det var därför som ärendet överhuvudtaget kom upp på kommunstyrelsens bord. I beslutsunderlaget stod det:

“Anledningen till att ärendet skickas för beslut i kommunstyrelsen, beror på ett otydligt arbetssätt och mandat för att bedöma lämplig verksamhet på Wargön innovations- och industripark, enligt beslutad avsiktsförklaring till området.”

Det rådde alltså en viss förvirring i de styrande leden… Fast det inte lät så i beslutet… Det kom att lyda:

“Kommunstyrelsen godkänner etablering av Invotech AB på Wargöns industriområde; med motiveringen att företagets verksamhet är förenligt med § 2 i avsiktsförklaringen (KS 2014/450), energi, miljö och innovation.”

Hur tydligt som helst. Det är till och med en noggrann hänvisning till ett diarienummer och en paragraf i avsiktsförklaringen. Det var ingen tvekan när kommunstyrelsens ledamöter enhälligt fattade beslutet. Och varför inte, man måste väl kunna lita på underlaget…

Jag har med hjälp av kommunstyrelseförvaltningen och näringslivsavdelningen fått fram de aktuella dokumenten. (Tack!) Jag ska i denna blogg försöka reda ut vad som gäller och inte. Ämnet kan tyckas lite torrt och tråkigt, men resultatet av kommunens “tolkningar” har fått negativa konsekvenser för kommunen. Anser i varje fall jag.

Det finns en avsiktsförklaring. Helt klart. Det fullständiga namnet på avsiktsförklaringen är:

“Avsiktsförklaring – samverkan för att skapa förutsättningar för utveckling av Wargön till centrum för textilåtervinning”

”Textilåtervinning”? Bara textilåtervinning? Redan här kan man konstatera att Invotech AB, som ärendet gällde i onsdags, inte sysslar med textilåtervinning. Företaget erbjuder enligt handlingarna:

“nya innovationer och hållbara material inom till exempel energioptimering och solceller. Man vill också erbjuda säkerhet och digitala framtida tjänster”

Avsiktsförklaringens rubrik tycktes således inte vara tillämplig på gårdagens ärende… (Det ska för övrigt bli intressant att se vilka innovationer som Invotech arbetar med och som de har för avsikt att utveckla…)

Avsiktsförklaringen är på fem sidor, inklusive en karta. Den är underskriven den 13 maj 2015 av tre parter, Ove Thörnkvist, kommundirektör Vänersborgs kommun, Henrik Norlin, VD Re:newcell AB, och Peter Zienau, VD Innovatum AB. Det ska noteras att det alltså är en avsiktsförklaring av tre parter tillsammans. Förklaringen gäller dessa tre parter och deras förhållande till varandra, ingen annan och inget annat.

Avsiktsförklaringen har (hade) ingen bindande juridisk status. Det stod tydligt i överenskommelsen:

“Parterna är överens om att denna avsiktsförklaring inte innehåller juridiskt bindande åtaganden annat än beträffande sekretess nedan.”

Och det var tämligen självklart. Det var ju kommunen som ägde, och äger, marken i området och skulle avsiktsförklaringen ha någon bäring och vara bindande för nya, i framtiden tillkommande företag, så borde ju kommunen ensam stå för den. Kan jag tycka.

Men avsiktsförklaringen handlar alltså bara om de tre parterna och de “förväntningar” som de hade på varandra…

Förklaringen börjar med en bakgrund – och denna bakgrund utgör paragraf 2, dvs den paragraf som kommunstyrelsen hänvisar till i onsdagens beslut.

Paragraf 2 börjar:

“Kommunen har förvärvat markområdet Wargön och arbetar med områdets utveckling med målet att skapa ett nytt verksamhetsområde med profilen energi, miljö och innovation.”

Det är alltså denna mening som allt handlar om.

När man läser meningen så får i varje fall jag uppfattningen att den egentligen hänvisar till något annat dokument. Typ något som har beslutats, överenskommits, när kommunen t ex köpte marken. För just detta dokument handlar ju om något annat, med tre parter inblandade. Det handlar inte om kommunens avsikter för andra företag – än möjligtvis de som sysslar med textilåtervinning.

Men det är till detta dokument och inget annat som beslutet i kommunstyrelsen hänvisade till. Hade det funnits något särskilt beslut om kommunens avsikter med området så hade det naturligtvis hänvisats till det.

Det skrivs “med profilen” i förklaringen. Det kan enligt min mening inte innebära att all annan verksamhet utesluts. Och det tror jag inte heller att någon kan tolka in i formuleringen.

Jag kan förstå att tjänstemännen har svårt med politikernas formuleringar. Och det kommer de att ha fortsättningsvis också. De fick inga riktlinjer eller definitioner nu heller…

Den avsiktsförklaring som kommunen, Innovatum och Re:newcell har enats om fortsätter sedan med § 4 “Mål och åtaganden”:

“Parternas gemensamma mål är att etableringar som ger en komplett värdekedja för textilåtervinning ska ske på Wargön.”

Det märks återigen att dokumentet inte handlar om något annat än samarbetet mellan de tre parterna – om textilåtervinning och inget annat. Det handlar inte om Vänersborgs avsiktsförklaring med området i stort…

Och allt inriktas på att Re:newcell AB ska etablera sig i Wargön… Vilket de aldrig gjorde…

En av de tre parterna, Re:newcell, hoppade alltså av hela “projektet”. Företaget etablerade sig istället i Kristinehamn. På det sättet fullföljde aldrig företaget överenskommelsen och då kan man väl anse att hela avsiktsförklaringen förlorade sin giltighet. Ett avtal, om än inte juridiskt bindande, torde väl ha upphört den dag en av parterna drog sig ur…

Å andra sidan gällde inte avsiktsförklaringen mellan de tre parterna särskilt länge. I § 5 anges tiden för överenskommelsen:

“Denna avsiktsförklaring … är gällande fr o m undertecknandet och fram till och med 2015-12-31”.

Överenskommelsen gällde bara 7,5 månader… Den gäller inte nu. Det är ytterligare ett skäl till att det borde finnas ett särskilt dokument om en avsiktsförklaring för området som Vänersborgs kommun har beslutat.

Det finns faktiskt en annan avsiktsförklaring, en till. Den avsiktsförklaringen är från 24 mars 2010 och godkändes av kommunstyrelsen den 7 april 2010. Det var faktiskt i samband med att kommunen köpte marken i Vargön. Avsiktsförklaringen slöts mellan Lars Winter, VD Holmen Paper AB, och Lars-Göran Ljunggren, kommunstyrelsens ordförande.

Här kanske det står vad Vänersborg vill med markområdet? Jo då, det gör det:

“Kommunen planerar att bedriva industri- och hamnverksamhet på Fastigheten.”

No more, no less.

Som jag ser det, så är det alltså mycket tveksamt om kommunen på något sätt har beslutat om hur hamnområdet i Wargön ska användas. (Jag kan i varje fall inte hitta något och har någon annan person någon annan handling så hoppas jag att personen hör av sig.)

Det går följaktligen inte att i beslut som kommunen tar, som KS-beslutet i onsdags, att hänvisa till skrivningar i dokument som inte gäller och som överhuvudtaget inte har den status av beslut som krävs. Jag undrar till och med om KS beslut i onsdags är riktigt lagligt…

Och för fullständighetens skull.

Avsiktsförklaringen mellan kommunen, Innovatum och Re:newcell behandlades och beslutades i kommunstyrelsen den 29 april 2015. I stort sett alla ordinarie ledamöter och ersättare var på plats. I närvarolistan återfinns t ex Benny Augustsson (S), Gunnar Lidell (M) och Bo Carlsson (C). En av de få som inte var närvarande var kommunstyrelsens dåvarande ordförande Marie Dahlin (S).

Kommunstyrelsens beslut hade då följande lydelse:

“Kommunstyrelsen beslutar ställa sig bakom upprättad avsiktsförklaring och uppdrar åt kommundirektören att underteckna denna. Kommundirektören ges också i uppdrag att underteckna ett blivande sekretessavtal.”

Det var liksom inte meningen i § 2 som KS ställde sig bakom, det var hela dokumentet. Det var hela det dokument som handlade om hur tre parter i samverkan skulle arbeta för att skapa förutsättningar för en utveckling av Wargön till centrum för textilåtervinning…

Alltså.

Det här den här formuleringen i Avsiktsförklaringens § 2 som det handlar om:

“Kommunen har förvärvat markområdet Wargön och arbetar med områdets utveckling med målet att skapa ett nytt verksamhetsområde med profilen energi, miljö och innovation.”

Både politiker och tjänstemän har arbetat efter den här formuleringen i flera år. Det har lett till att Vänersborgs kommun har sagt nej till etableringar av företag i området. 

Senast i fredags, under ett möte mellan kommunen och företagare i Vargön, vittnade flera företagare om att de hade nekats köpa mark i området. Kommunen hade hänvisat till ovanstående formulering i avsiktsförklaringen. Det har även skett tidigare – med större företag…

Jag har för övrigt skrivit några bloggar om en av de företagare som ville köpa mark och hallarna i hamnområdet för 2,6 milj kr. Köparen var villig att själv säkra kajen för skred och dessutom erbjöd han sig att låta kommunen få ”friskriva sig” från allt ansvar om något oförutsett skulle inträffa. Entreprenören tänkte använda lagerhallarna för reparationer och förvaring av båtar vintertid. Han hade kontakter med andra företag som också var intresserade och kunde tänka sig att etablera sig i området. Jag har själv pratat med en av dessa företagare så sent som igår. Entreprenören såg även en möjlighet att bygga typ en flytande småbåtshamn framför sig. Och varför inte båthus och sjöbodar för vargöborna.

Kommunen sålde inte, den anförde inte heller någon motivering – kommunen rev hallarna utan förklaring till en kostnad av 670.600 kr. (Se “Vad händer egentligen i Vargön?” och “Rivningen i Vargöns hamn”.)

Det är många som undrar vad kommunen sysslar med. De flesta vänersborgare och vargöbor torde ha den åsikten att kommunen ska välkomna alla företag (inom rimliga gränser), som vill etablera sig i kommunen och i Wargön. Är det något som kommunen behöver så är det definitivt fler företagare och fler arbetstillfällen.

Och detta särskilt med tanke på alla de miljoner som kommunen har lagt ner i området. Kommunen köpte hamn- och industriområdet av Holmen Paper för 16,7 milj år 2010, sedan investerades 22 miljoner i gator, VA etc och häromåret uppfördes Innovationsbyggnaden för 24,8 miljoner kr. Och ändå är jag inte säker på att det här är kommunens alla kostnader…

Ärligt talat så tvivlar jag ibland på hur Vänersborgs kommun styrs…

Efter turbulensen under den förra veckan med bland annat avskedet av kommundirektör Pascal Tshibanda (du missade väl inte Lutz Rininslands blogg om händelsen? se “Olustig situation”), så fortsätter höstens politiska arbete på ett litet mer normalt sätt kommande vecka. Om nu något är normalt när det gäller politik i Vänersborg…

Kultur- och fritidsnämnden sammanträder på fredag. Då är återigen biblioteksfrågan aktuell. Ska biblioteket ligga kvar där det ligger nu eller ska det flytta till nybyggda lokaler i t ex kvarteret Timjan? Det ska bli intressant att se vad nämnden kommer fram till. Nämnden har en tendens att vela “lite fram och tillbaka” nu för tiden…

Men redan dagen innan, på torsdag samlas ledamöterna i samhällsbyggnadsnämnden. Den nämnden velar inte. Den är konsekvent i att använda sina betongnävar för att få kommunens vilja fram. Det tycks bli så på torsdag också. Nämnden ska behandla en motion från James Bucci (V).

Bucci vill att samhällsbyggnadsnämnden prövar frågan om:

“befintligt verksamhetsområde för VA som omfattar fastighet Sikhall 1:20 kan inskränkas på så sätt att fastigheten Sikhall 1:20 inte skall omfattas.”

Fastigheten Sikhall 1:20 är Solvarms naturhus… Samhällsbyggnadsnämnden kommer säkert att försöka bortse från domen i Mark- och miljödomstolen förra veckan (se “Solvarm fick rätt mot kommunen!!”) och köra på som vanligt. Beslutsförslaget lyder:

“Motionärens yrkande ska avfärdas.”

Jag tror att samhällsbyggnadsnämnden kan missa en chans att sätta Vänersborg på kartan på ett positivt sätt. För en gångs skull…

Tyvärr kan jag inte gå på samhällsbyggnadsnämndens öppna möte, eftersom det krockar med Kunskapsförbundet Väst. KFV har alltid möten på tisdagar, men denna gång blev sammanträdet av någon anledning flyttat till torsdag. Och som bekant är jag ersättare för Rininsland, som är vänsterpartiets ordinarie ledamot.

Det blir som vanligt Kunskapsförbundets prekära ekonomiska situation som kommer att stå i centrum. Och det är inte så konstigt, särskilt med tanke på allt som har hänt i sommar.

I handlingarna inför sammanträdet ges en ekonomisk bakgrund:

“De ekonomiska förutsättningarna för Kunskapsförbundet har förändrats från och med 2019. Kostnaderna har ökat och intäkterna har minskat. Förbundet behöver göra anpassningar och neddragningar motsvarande 33 mkr under innevarande år. Inför nästa budgetår kommer fler åtgärder att behöva vidtas. Prognosen visar att det fattas ytterligare 15 mkr 2020.”

Jag har skrivit en del bloggar om den ekonomiska situationen i förbundet, precis som Lutz Rininsland. Vi har också försökt att få fullmäktige i Vänersborg att förstå situationen och konsekvenserna. Dock med mindre framgång.

Det handlar och har handlat om två frågor. Den första var att Kunskapsförbundet begärde ett extra tillskott av pengar från ägarkommunerna för att klara underskottet i sin budget för detta år. Trollhättans kommunfullmäktige röstade nej. I Vänersborg återremitterades frågan, dvs inget beslut togs överhuvudtaget. Den andra framställningen från Kunskapsförbundet handlade om tillskott för att kunna genomföra den grundläggande vuxenutbildningen under 2019. Här sa Trollhättans kommunfullmäktige återigen nej, medan ärendet överhuvudtaget inte har behandlats politiskt (i varje fall inte i KS eller KF) i Vänersborg. 

Som en konsekvens av besluten i Trollhättan och att “inget händer” i Vänersborg så fattade direktionen i Kunskapsförbundet den 25 juni beslutet att minska utbildningsutbudet. Det betydde i klartext att politikerna lade ner det estetiska programmet och orkesterutbildningen i Vänersborg, det industritekniska programmet i Trollhättan och idrottsutbildningarna bandy och badminton i Vänersborg respektive Trollhättan.

Vänsterpartiet i Vänersborg röstade som enda parti mot nedläggningsbeslutet i Kunskapsförbundet. (Se “Estetprogrammet i Vänersborg läggs ner!”.) Vänsterpartiet var konsekventa, som vanligt. Vi var också det enda parti i Vänersborgs kommunfullmäktige som yrkade ja till förbundets begäran om extra pengar…

KFV:s beslut kom inte som en blixt från en klar himmel. Och då tänker jag inte på att Rininsland och jag har varit väldigt tydliga från fullmäktiges talarstol med konsekvenserna av besparingarna. I minnesanteckningarna från ägarsamrådet (23 maj) står det:

”Medlemskommunerna framförde med anledning av presentationen, att ”programvägen”, dvs översyn av utbildningsutbudet, är tvunget, att lärartätheten är prioritering framför att inte reducera utbudet, att medlemskommunerna backar upp Kunskapsförbundet i sparåtgärderna på samma sätt som de backar upp sina egna nämnder och att direktionen beslutar i dessa frågor.
Sammanfattningsvis uttrycker medlemskommunerna att förbundet har en tydlig och bra plan. ”Så som läget är nu finns inga andra alternativ än att följa den”.”

Ägarsamrådet är ett möte mellan alla ordföranden i kommunstyrelserna i Trollhättan respektive Vänersborg samt Kunskapsförbundet, sammanlagt 9 personer (dvs “toppolitikerna” typ Paul Åkerlund, S i Trollhättan, Benny Augustsson, S, Gunnar Lidell, M, och Bo Carlsson,C).

Notera hur tydliga ägarkommunerna var. KFV var “tvunget” att reducera utbildningsutbudet.

Och sedan när Kunskapsförbundet hade fattat det aviserade beslutet och det började blåsa stormvindar i opinionen… Då klarade inte Paul Åkerlund och Benny Augustsson och de andra kommunalråden att stå fast vid sina direktiv till förbundet. De satte svansen mellan benen – och ändrade sig.

Kommunalråden träffades den 21 augusti. I protokollet står det:

“Ägarrådet anser att Kunskapsförbundets direktions beslut om att inte erbjuda ovanstående utbildningar fr.o.m. höstterminen 2020 inte är giltigt. Det grundas på de antagna bestämmelser i “Förbundsordningen”, “Konsortialavtalet” och “Förbundsdirektionens verksamhetsområde” om att ärenden av principiell beskaffenhet eller av större vikt ska hänskjutas till ägarråd eller ägarsamråd.”

Det är en mycket tveksam argumentation med tanke på att Kunskapsförbundet hade informerat ägarkommunerna om läget – det är ju bara att kolla protokollet från den 23 maj (se ovan).

Ägarrådet avslutade paragrafen:

“Kunskapsförbundets direktion får i uppdrag att skyndsamt till ägarrådet/ägarsamrådet redovisa alternativa förslag med konsekvensanalys.”

Vänsterpartiet i Vänersborg ville inte lägga ner ovanstående program. På så vis skulle vi kanske välkomna ägarrådets beslut. Men Vänsterpartiet anser att det måste följa med pengar till Kunskapsförbundet. Får inte KFV några extra pengar, så måste förbundet spara på ett eller annat sätt.

Sedan handlar det naturligtvis om vem som bestämmer – direktionen i KFV eller kommunalråden i Trollhättan och Vänersborg…?

KFV hade ju också äskat ett tillskott för att kunna genomföra grundläggande vuxenutbildning. Kommunfullmäktige i Trollhättan sa nej till detta, medan frågan inte har behandlats i kommunstyrelsen eller fullmäktige i Vänersborg. Inte desto mindre uttalade sig ägarrådet och därmed kommunalråden från Vänersborg:

“Ägarrådet anser att det inte finns någon möjlighet att ge mer ekonomiska tillskott till denna verksamhet inom vuxenutbildningen för 2019.”

Och då undrar en relativt enkel ledamot i fullmäktige, tillika ersättare i kommunstyrelsen och KFV:s direktion, hur Benny Augustsson (S), Gunnar Lidell (M) och Bo Carlsson (C) kan uttala sig på detta sätt? Hur kan de sätta sig i kommunstyrelsens och kommunfullmäktiges ställe? Eller gör de bara som politikerna i Trollhättan och framförallt Paul Åkerlund säger?

Jag borde inte upphöra att förvånas över politiken i kommunen, men det hjälps inte – jag blir fortfarande lika förvånad varje gång… Jag tycker att det luktar skandal. Och när jag frågade Benny Augustsson på kommunstyrelsen förra veckan undvek han att svara på själva frågan, svarade på något annat och bytte ämne…

På torsdag ligger ett förslag på KFV:s sammanträde om att upphäva det tidigare beslutet. Kunskapsförbundet ska ändra sig – och hävda motsatsen. Programmen ska starta hösten 2020. Och:

“förbundsdirektören ges i uppdrag att utarbeta nytt förslag på åtgärder för att minska kostnaderna och försöka nå budget i balans.”

Det finns bara ett sätt att spara pengar – att avskeda behöriga och legitimerade lärare…

Kunskapsförbundet tänker alltså slå till reträtt och göra som kommunalråden i Trollhättan och Vänersborg vill. Jag vet inte vad jag ska tycka om detta…

Herregud, det är 3 år till nästa val!!

Igår fanns samhällsbyggnadsnämndens fastighetsutskotts svar på skrivelsen från de boende runt det lilla bergiga skogsområdet i kvarteret Påfågelsögat i Mariedal i kommunens diarium. (Se “Påfågelsskogen i Mariedal”.) (Påfågelsskogen ligger bara ett stenkast från det större och mer omdiskuterade skogsområdet på Mariedal Östra.)

De boende ställde en del frågor utifrån fullmäktiges beslut i juni. Då fastställde fullmäktige priset för de två tomterna, som kommunen ville sälja i skogsområdet, till 400 kr/kvm. Det fattades alltså inget beslut om exploatering eftersom samhällsbyggnadsnämnden följde en styckningsplan från 1931. I fullmäktiges handlingar stod det:

”Området i kvarteret Påfågelögat är outnyttjat och planen medger att avstyckning sker. Två skafttomter skulle kunna försäljas.”

I sin skrivelse lyfte mariedalsborna att kommunen redan på 80-talet gav besked om att det skulle bli en lekplats i området. De menade även att det inte heller fanns något hus inritat på tomten på fastighetskartan från 1969. Istället använder kommunen “en gammal fastighetskarta från 1931” – och de boende undrade varför.

I sitt svar (daterat 20 aug) skriver mark- och exploateringsingenjören:

“Det finns ingen juridiskt bindande plan som säger att området planerats som lekplats.”

Och så är det säkert. På den tiden, det vet jag från andra nämnder, var det inte helt ovanligt med muntliga överenskommelser och besked. Det räckte med några ord och en handskakning.

Den fastighetskarta från 1969, som skrivelsen hänvisar till, är okänd för mark- och exploateringsingenjören. Det är intressant, för jag antar att de boende inte har “hittat på” detta. Kanske får fastighetsutskottet snart en ny karta i sitt arkiv… Hur en sådan i så fall kommer att påverka och eventuellt förändra bedömningen återstår att se.

Fastighetsutskottet anser att styckningsplanen från 1931 är den plan som gäller för området.

“Det är den planen som medger vad som får och inte får göras i området.”

Den “gamla fastighetskartan” är inte upphävd och den medger byggnation i Påfågelsskogen – trots att:

“ett hus inte är inritat på kartan”

Vilket jag trodde att det var… Men det spelar ingen roll om inte något hus är inritat anser fastighetsutskottet:

“[det] kan inte likställas med att det aldrig skulle byggas något i Påfågelskogen.”

Det verkar som om de boende och kommunen måste komma överens om sakförhållandena. Vad gäller – finns det en karta från 1969 eller inte? Och har styckningsplanen från 1931 samma status som en detaljplan? Och varför finns det ingen detaljplan? Dessutom stämmer inte styckningsplanen från 1931 med hur området ser ut idag – och vad gäller då…?

Självklart är detta frågor som berör även oss politiker – i högsta grad…

Jag vet inte hur bråttom det är i praktiken att få svar på dessa frågor, fastighetsutskottet skriver nämligen:

“… är inte två tomter på Påfågelögat högsta prioritet i dagsläget…”

Efter ett längre sommaruppehåll och i skuggan av en del skriverier om bråken på Torpaskolan den senaste veckan är det på måndag dags för höstens första sammanträde med barn- och utbildningsnämnden (BUN).

Några av ledamöterna tjuvstartade emellertid redan förra veckan. Då invigdes den nya och mycket fina förskolan på Belfragegatan (i kvarteret Hönan). Nämndens politiker var naturligtvis bjudna dit. Gunnar Bäckman (KD) och jag (V) kunde självklart inte låta bli att hörsamma inbjudan. Vi kände oss nog båda manade att beskåda resultatet av våra fyra beslut genom åren om att bygga förskolan… Det har ju varit en del strul på vägen…

Ordförande Mats Andersson (C) har bestämt att måndagens sammanträde ska börja och sluta med utbildning av ledamöterna. Och det kan nog behövas. Det gäller också att värma upp politikerna inför en, antagligen, mycket het höst.

Först ska vi politiker utbildas i den kommunala kompetensen och den kommunala organisationen. För min del blir det repetition, faktiskt – samma utbildning genomförs även i kommunstyrelsen… Vi får se om repetition är kunskapens moder… Efter själva sammanträdet ska det bli utbildning i och om barnkonventionen, som ju blir lag den 1 januari.

Efter det första utbildningspasset blir det en verksamhetsuppföljning – “tertialuppföljning samt aktiviteter i skolorna och förskolorna” presenteras.

Inte helt förvånande hittar vi under ärende 4 på dagordningen:

“Delårsrapport augusti 2019 med helårsprognos”

Nämnden ska självklart godkänna delårsrapporten. Den börjar i vanlig ordning med en resultatavstämning och där redovisas:

”nämndens förväntade resultat som ska bidra till att fullmäktiges inriktningsmål uppnås.”

”Same procedure as last year” med andra ord. Eller rättare sagt, ”same procedure as every year”…

Förvaltningen redovisar 1 grön “plopp” (=uppnås) och 8 gula (=uppnås delvis). Förklaringen till de gula ”plopparna” brukar vara att en avstämning inte är möjlig att göra än. Jag antar att så är fallet också denna gång. Däremot pågår naturligtvis arbetet med att uppfylla de förväntade resultaten. Detta arbete redovisas för övrigt kortfattat i rapporten.

Jag läser under en av ”plopparna” att upphandlingen av ny lärplattform är slutförd. Det ska bli intressant att se vilken lärplattform som Vänersborg har bestämt sig för. Efter drygt ett år av upphandling…

Jag läser också under ett av de förväntade resultaten:

“Målet på skolorna 7-9 är att det ska vara två pedagoger i klassrummet, men det ser inte ut att vara möjligt under innevarande år på grund av budgetläget och svårigheter i att rekrytera.”

Den är en bra ambition och målsättning. Jag tror stenhårt på ett tvålärarsystem i svensk skola – både för elevernas och pedagogernas skull. Det lär väl dock aldrig gå att genomföra i Vänersborg… För det krävs en mer positiv inställning till utbildning än vad de styrande i Vänersborg visar…

Det framgår inte om andelen behöriga lärare ökar i kommunen. Det står:

“Vårens rekrytering har resulterat i varierat utfall av möjlighet att rekrytera behöriga lärare. Vissa enheter har lyckats fullt ut medan andra varit tvungna att anställa obehöriga på visstidsanställning för att täcka de vakanser som funnits.”

Under det förra läsåret var omkring 30% av lärarna i mellan- och högstadierna inte legitimerade. Det var på tok alldeles för många. Här måste Vänersborg göra krafttag. Och det behöver inte betyda ökade löner, utan snarare bättre arbetsvillkor. Typ tvålärarsystem…

Förvaltningen håller på att genomföra en förändring av rektorsorganisationen. Antalet rektorer utökas. Inför höstterminen har t ex F-6-skolorna utökat rektorsorganisationen med 8 rektorer. Skolorna har delats upp i mindre enheter och varje enhet får en rektor. Jag tror helt enkelt inte på idén. Det hade varit bättre, anser jag, med ett funktionellt delat ledarskap, dvs rektorerna blir avlastade sina icke-pedagogiska uppgifter. Det kan betyda att kommunen anställer t ex intendenter, som tar hand om fastighets- och lokalfrågor, och personalspecialister, som tar hand om personalfrågor osv. Den nuvarande organisationsförändringen utförs utan beslut av politikerna. (Se “BUN (18/3) (2)”.)

Ett av de förväntade resultaten har uppnåtts, medelmeritvärdet i årskurs 9 har ökat under 2019. Det ökade med 13 poäng. Medelmeritvärdet är ett viktigt mått och ökningen är imponerande. Förvaltningen förklarar ökningen:

“Det intensiva arbetet med anpassningar har lett till att fler elever har nått gymnasiebehörighet, vilket även påverkar meritvärdena i rätt riktning.”

Ja kanske det. Men med tanke på att 30% av lärarna saknar legitimation så har jag mina tvivel. Även på bedömningen och betygssättningen… (Sorry. Hoppas att jag har fel…) Det skulle vara bra om nämnden får en jämförelse mellan t ex resultaten på de nationella proven och slutbetygen i åk 9. Det som talar för en ökning av medelmeritvärdena är dock arbetet med skolnärvaron och de intensivkurser utifrån elevernas behov som sker i slutet av terminen.

Delårsrapporten innehåller också en hel del siffror och ekonomi. Jag ska inte fördjupa mig i dessa utan nöjer mig med att konstatera att BUN uppvisar, den 31 augusti, ett underskott på 10,9 milj kr. Prognosen för budgetåret 2019 visar ett ännu större underskott – på 13,8 milj kr….

Barn- och utbildningsnämnden och -förvaltningen “slösar inte” med pengarna. Fullmäktige har helt enkelt inte tilldelat tillräckligt med ekonomiska medel till verksamheterna. Men BUN ska spara… Så är det. 

Följande åtgärder ska spara 5,4 milj kr under hösten:

• ”Genomlysning av enheter inom förskola/grundskola för djupare analys och åtgärder för att nå en budget i balans.”
• ”Enheternas utgifter ska vara anpassade till intäkterna från september.”
• ”Ny hantering avseende nyrekrytering, där alla nya tjänster måste godkännas av verksamhetschef. Gäller enheter med budgetunderskott.”
• ”Översyn av vikariehantering och eventuellt poolsystem i grundskolan.”
• ”Initiera ett samarbete med närliggande kommuner för att minska kostnader och höja kvalitén gällande modersmålsundervisning.”
• ”Söka statsbidrag gällande ”Ersättning för extra eller extraordinära utbildningskostnader för asylsökande barn och elever” från Migrationsverket.”
• ”Söka statsbidrag för personal som avlastar lärarna så att de ska kunna ägna sig åt undervisning och uppgifter som hör till undervisningen från Skolverket.”

Jag har svårt att se att dessa “åtgärder” ska leda till några större besparingar. (Jag noterar för övrigt, på Skolverkets sida, att 1,36 milj kr för att anställa fler lärarassistenter är vikta för Vänersborg.)

Nämnden ska också, och det är ett eget ärende på dagordningen, avropa ett budgettillskott från kommunstyrelsen på 8,4 milj kr. Fullmäktige beslutade nämligen förra året att BUN skulle få kompensation:

“motsvarande en genomsnittlig elevpeng avseende faktisk elevökning utöver 10 elever.”

Förvaltningen har räknat ut att BUN ska ha kompensation för 70 elever.

Det betyder alltså en besparing på 5,4 milj kr och ett tillskott på 8,4 milj (=13,8 milj), dvs det prognostiserade underskottet…

Det var de flesta ärendena på dagordningen. Naturligtvis ska ordförande Mats Andersson (C) informera nämnden, precis som tf förvaltningschef Sofia Bråberg. Det står faktiskt tf i utskicket, men jag tror att det har råkat bli fel. Jag är tämligen säker på att Sofia Bråberg ska debutera under ärendet “förvaltningschefen informerar” som “riktig” förvaltningschef…

Någon av ordförande och förvaltningschef kommer säkert att informera om hur planerna för Norra skolan ser ut och var ärendet angående en ny skola på Holmängen ligger. Och vad som händer på Torpaskolan.

Det lär bli en hyfsat lugn och beskedlig politisk upptakt på höstterminen… 

Kunskapsförbundet Väst sammanträdde idag och som vanligt var det på Vänerparken. Eftersom det var en del ledamöter frånvarande fick jag faktiskt hoppa in som ordinarie, i stället för en socialdemokrat. Det var debut och jag fick därför sitta vid bordet och inte på en stol bredvid.

Mötet handlade till största delen, inte helt oväntat, om Kunskapsförbundets ekonomiska situation och konsekvenserna av de bristande resurserna. En annan större punkt på dagordningen var en redovisning av elevernas kunskapsresultat. (Men den kanske jag återkommer till i en senare blogg, om tiden medger. Livet som pensionär har visat sig vara tämligen hektiskt…)

När Kunskapsförbundet bildades startade det med ett stort underskott. Förbundet fick “ärva” det av ägarkommunerna Trollhättan och Vänersborg. Det vändes under åren fram till och med 2018 till ett överskott. Det skedde tack vare stora neddragningar av lokalytor, från 95.000 kvm till 70.000 kvm, och neddragningar av personal. Lärartätheten sjönk från 9,0 lärare per 100 elever till 8,3.

Och det var ju också den främsta anledningen till att förbundet bildades. Förbundet skulle tack vare samordningen mellan städerna/kommunerna göra effektivitetsvinster. Vilket alltså också skedde. 

I år så bröts trenden av positiv ekonomisk utveckling. Orsakerna till det har jag redogjort för i tidigare bloggar, men kort kan det sammanfattas med minskade statsbidrag och ökade kostnader för de fristående gymnasierna. Och denna negativa utveckling kommer med all sannolikhet att fortsätta. Så kan t ex nämnas att bara de nystartade naturbruksutbildningarna på Realgymnasiet i Trollhättan och Nuntorp i Brålanda kommer att ge extra ökade kostnader för Kunskapsförbundet med 6,4 milj kr år 2020, 10,8 milj år 2021 och 12,9 milj år 2022. Det säger sig självt att Kunskapsförbundets ekonomi inte klarar detta utan besparingar och nedskärningar, om inte medel tillskjuts av Trollhättan och Vänersborg. Men förbundet får inte mer pengar – förrän möjligtvis år 2021. Det blir, i varje fall fram tills dess, de andra eleverna som får betala genom t ex färre lärare…

Från 2018 till 2021 är det minst 58 milj kr som fattas.

Kunskapsförbundet drar ner på kostnaderna, som ingen annan nämnd gör i Trollhättan eller Vänersborg. Inför höstterminen i år (2019) har 22 tillsvidareanställd personal slutat och de har inte ersatts. 51 visstidstjänster som löpte ut i juni har inte heller ersatts. Totalt minskade antalet personal alltså från juni till augusti med 73 tjänster. Det är 9,8% av det totala antalet… Av dessa var 47 lärare (11,5% av samtliga), 5 chefer (15,7%) och 21 övriga yrkesgrupper.

Visst har Trollhättan och Vänersborg “problem” med ekonomin, det är ju också argumentet för att inte öka anslagen till förbundet. Men om Vänersborg skulle dra ner lika mycket procentuellt som Kunskapsförbundet har gjort i år, så skulle det motsvara 352 tjänster i Vänersborg. I Trollhättan skulle motsvarande neddragningar betyda 421 tjänster. Det tål att tänka på när vissa ledande politiker anser att Kunskapsförbundet måste spara nästa år precis som alla andra verksamheter i kommunerna… Det är nog inte Kunskapsförbundet som är orsaken till de ekonomiska “utmaningar” (=problem) som ägarkommunerna brottas med…

Trots de stora neddragningar som har gjorts i Kunskapsförbundet är prognosen för 2019 ett underskott på ca 12 miljoner kronor. Det är mycket pengar, trots att prognosen är något mindre dålig än tidigare i år.

Ägarkommunerna, dvs kommunalråden i Trollhättan och Vänersborg, tycker att Kunskapsförbundet ska finansiera detta underskott med att använda det egna kapitalet… Det kommunala balanskravet skulle alltså inte gälla förbundet.

Men ok, varför inte. Det finns ingen annan lösning om inte kommunerna vill skjuta till mer pengar i år. Kommunfullmäktige i Trollhättan har ju redan sagt nej till KFV:s äskande om pengar, och i Vänersborg blev ärendet återremitterat.

Inför år 2020 saknar Kunskapsförbundet 15 milj kr. Besparingsåtgärderna (=neddragningarna) inför nästa år är redan i full gång, dvs uppsägningar av personal. Denna gång vill förbundet inte skära ner bland lärarna, eftersom lärartätheten redan har nått “kritiska nivåer”… Istället ska det skäras ner på “stödprocesserna”.

Det planeras för neddragningar av administrativ personal med 2 milj kr, personal på bibliotek 1 milj, ledning 1 milj och med 6 milj kr på elevhälsa/elevstöd. Det är oroande. Mycket oroande. Den här personalen är oerhört viktig, särskilt för de elever som är i behov av stöd och hjälp. Förmodligen kommer en inte ringa del av dessa elever från de grupper i samhället som socialdemokratin, som styr både Trollhättan och Vänersborg, säger sig värna särskilt om… I varje fall förr i tiden…

I TTELA (se ”Beslutet fattat om gymnasieutbildningarna”) säger kommunstyrelsens ordförande i Trollhättan Paul Åkerlund (S):

”Kunskapsförbundet klarar ekonomin själva för åren 2019 och 2020”

Klarar ekonomin…? Tja…. På sätt och vis, i bokslutet, visst. Men verksamheten…? Utbildningen…? Kvaliteten…? Och eleverna…?

År 2021 beräknas Kunskapsförbundets underskott uppgå till 10 milj kr, trots alla uppsägningar och nedskärningar 2019 och 2020.

Det var i det sammanhanget som Kunskapsförbundet i juni beslutade att lägga ner det estetiska programmet och orkesterutbildningen i Vänersborg, det industritekniska programmet i Trollhättan och idrottsutbildningarna bandy och badminton i Vänersborg respektive Trollhättan. Dessa utbildningar har mycket dyra lokalkostnader. Dessutom handlar det om förhållandevis få elever.

Kommunalråden i ägarkommunerna godkände dessa planer när de presenterades den 21 maj. Efter KFV:s junibeslut så blev det som bekant en opinionsstorm – och kommunalråden “fegade ur”. De ändrade sig och bestämde efter sommaren att programmen skulle vara kvar… Paul Åkerlund (S), Benny Augustsson (S) och de andra kommunalråden var tydligen inte så tuffa som de ville göra gällande… 

Kunskapsförbundet har blivit lovat att ägarkommunerna ska kompensera för den kostnadsökning som sker i samband med de nya naturbruksskolorna, dvs 15 milj kr för 2021. (För Vänersborgs del 6 milj kr.)

Eller?

I TTELA säger Paul Åkerlund (S):

”mycket kan hända på två år”

Och Benny Augustsson (S):

”mycket kan hända på vägen”

Alla neddragningar på personal, lärare såväl som annan personal, är i det närmaste katastrofal för Kunskapsförbundet och alla dess gymnasieelever. Lärar- och personaltätheten kommer att sjunka, och därmed också kvaliteten på verksamheten.

Jag ser framför mig hur de fristående gymnasieskolorna kommer att locka till sig ännu fler elever från Trollhättan och Vänersborg. Som Kunskapsförbundet, och därmed i slutändan kommunerna, kommer att tvingas betala för, mångdubbelt mer än kostnaderna för dessa elever om de gick i någon av Kunskapsförbundets skolor.

De styrande i Trollhättan och Vänersborg håller på att sänka hela Kunskapsförbundet. 

Kunskapsförbundet Väst fattade till sist beslutet att:

“Direktionen upphäver härmed sitt tidigare beslut 2019-06-25 § 56 om att inte starta nedanstående utbildningar hösten 2020. Beslutet upphävs i sin helhet och nedanstående program kommer därför att starta hösten 2020.”

Det betyder att det estetiska programmet och orkesterutbildningen i Vänersborg, det industritekniska programmet i Trollhättan och idrottsutbildningarna bandy och badminton i Vänersborg respektive Trollhättan ska vara kvar – som vanligt.

Kunskapsförbundets ordförande Maud Bengtsson (S) uttalar sig lite diplomatiskt i TTELA:

”Bara för att utbildningarna blir kvar är allt inte guld och gröna skogar.”

KFV beslutade också att:

“förbundsdirektören ges i uppdrag att utarbeta nytt förslag på åtgärder för att minska kostnaderna och försöka nå budget i balans.”

En av de mer tongivande ledamöterna, en moderat från Vänersborg (ingen vänsterpartist alltså!), sammanfattade i slutet diskussionerna på ungefär följande sätt, och jag kan tycka att det blir en bra avslutning på denna blogg:

“Pengarna för 2021 hindrar bara båten från att sjunka. Vi måste i kommunerna diskutera finansieringsmodellen och konsortialavtalet. Det är helt naturligt att skruva på detta efter dessa år. Kommunerna måste få upp frågorna på dagordningen. Vi måste bestämma oss för vad vi vill med Kunskapsförbundet.”

I denna blogg har jag bara beskrivit gymnasieskolan. Kunskapsförbundet ansvarar också för vuxenutbildningen. Förhållandena är om möjligt ännu sämre där. Men det får jag återkomma till.

Igår lördag hade det som vanligt slutit upp mängder av människor på den årliga Bygdefesten i Brålanda. Som i år återigen genomfördes i ett strålande solsken.

Det var många bekanta ansikten från bygden på plats. Trots att det var ett tag sedan jag satte mina fötter på södra Dalslands lärdomsanstalt nummer 1 i Frändefors (Dalboskolan) så träffade jag både gamla elever och föräldrar. Och mor- och farföräldrar… Jag var tydligen fortfarande inte bortglömd. Även om det verkade så i valet för ett år sedan…

Besökarna kunde studera traktorer och andra maskiner, klappa kaniner, ta lotter, kasta prick och spela på några av chokladhjulen. Det gick att lyssna på musik, ta sig en kopp kaffe och äta gott. Och sist men inte minst, prata med politiker.

I år var bara centerpartiet, socialdemokraterna och moderaterna på plats. Och det var tråkigt. Inte att dessa partier var på plats, utan att de andra inte var det. Jag beklagar naturligtvis särskilt att inte Vänsterpartiet syntes till i vimlet. Jag tror att den nuvarande styrelsen prioriterar annorlunda än den tidigare.

När man besöker Brålanda så imponeras man alltid över den anda av gemenskap och samhörighet samt ideellt arbete och vilja till framsteg som man möts av. Det är inte utan att man hoppas att samhället på slätten ska få både tågstopp och en ny E45:a inom en inte alltför avlägsen framtid.

Brålanda är en pärla och definitivt en tillgång för hela Vänersborgs kommun.

I TTELA kunde vi i fredags läsa om att hoppet om en curlinghall i Vänersborg har väckts igen. (Se TTELA.) I varje fall hoppas Curlingklubben Vänersborg på en hall. Huruvida andra vänersborgare har samma förhoppningar låter jag vara osagt.

Curlingklubben vill arrendera mark av kommunen som inte bara är lämplig för ändamålet, utan också ligger nära idrottscenter, kommunikationer och skolan.

Och faktiskt har kommunen tagit fram ett förslag på mark där hallen skulle kunna ligga – se karta nedan.

Någonstans i detta område, antagligen längs Torpavägen vad jag förstår, vill curlingklubben alltså arrendera mark och uppföra en curlinghall. Hallen på ca 25*60 m ska finansieras av klubben själv. Curlingklubben beräknar att byggnationen kommer att kosta ungefär 10 milj kr.

Det finns emellertid ett stort frågetecken kring planerna, nämligen – kostnaden för kylaggregat tillkommer… Det har TTELA av någon anledning utelämnat i sin artikel.

Och när man läser handlingarna från samhällsbyggnadsnämndens fastighetsutskott, som har behandlat ärendet, får man onekligen intrycket att det bara är hallen som curlingklubben vill bekosta, inte kylanläggningen… Och då antar jag att det är tänkt att kommunen ska stå för den…

Vad jag förstår så har curlingklubben tänkt sig någon slags lösning där den tilltänkta curlinghallen kan använda kylanläggningen på Arena Vänersborg. Den har, i varje fall enligt klubben, mer kapacitet än vad som krävs för att kyla arenan. Fast det är ju en bit från arenan till platsen för den tilltänkta hallen…

Jag vet inte hur kommunen tänker sig att jobba med dessa planer. Fastighetsutskottet har bara noterat den här informationen och det framgår inte hur ärendet ska drivas vidare.

Det finns alltså fortfarande inga beslut. Även om det inte har hindrat samhällsbyggnadsförvaltningen från att sätta igång byggen tidigare… (Jämför kommunhuset.) Innan något beslut fattas hoppas jag verkligen att kommunen får klart för sig vad som t ex förväntas av den i ekonomiskt hänseende. Det är också oerhört viktigt hur ett arrendeavtal med curlingklubben utformas så att inte kommunen får en massa oplanerade och oberäknade kostnader. (Fastighetsutskottet har tänkt sig ett så kallat lägenhetsarrende. Då har inte kommunen som markägare någon skyldighet att lösa in anläggningen om arrendet upphör. Fast jag undrar vem som i ett sådant läge ska sköta en “övergiven” hall som kanske också är i behov av renovering. Eller rivning…)

Å andra sidan ska kommunen behandla sina invånare och föreningar lika… Det skulle väl tala för ett visst kommunalt ekonomiskt åtagande…

Sista ordet är inte sagt angående uppsägningen av kommundirektör Pascal Tshibanda. Kommunledningens försök att tysta ner alla diskussioner fungerar inget vidare bland vänersborgarna.

Det är många vill diskutera avskedet, både på stan och på Facebook. Och på bygdefesten i Brålanda. De undrar vad orsakerna är. Det undrar jag också. Jag tycker att signaturen “Invånare i Vänersborg” formulerade ärendet riktigt bra i gårdagens insändare i TTELA – se “Varför får inte jag som kommunmedborgare veta varför Tshibanda avsattes?”. Jag kan inte låta bli att särskilt fundera på en av frågorna som ställdes:

“Kändes det hotfullt för kommunens högsta chefer och kommunalråd med en kommunchef som försökte förändra och förbättra?”

James Bucci och Vänsterpartiet har dragit slutsatsen av händelserna kring avskedet att kommunens politiker borde diskutera  kommunstyrelseordförandes delegeringsuppdrag att tillsätta och avsätta kommundirektören.

Det skriver James Bucci om i sin blogg som publicerades tidigare i eftermiddag “Why was Pascal Tshibanda made to leave?”. (Bloggen är på svenska, det är bara rubriken som inte är det.) I bloggen spekulerar Bucci också om orsakerna kring avskedet utifrån de “rykten” han har hört. Som vanligt är Buccis bloggar mycket läsvärda.

Även Lutz Rininslands (V) bloggar är mycket läsvärda. Igår bloggade Rininsland om avskedet av kommundirektören ur ett något annorlunda perspektiv. (Se ”Genomlysningen – hur blir det med den?”.) Det förhåller sig nämligen så att Pascal Tshibanda hade en nyckelroll i den genomlysning av kommunen som just har påbörjats. Och som betongpartierna i synnerhet har så stora förväntningar på. Hur ska det gå med denna genomlysning nu när Pascal inte är på plats?

Imorgon är det sammanträde med barn- och utbildningsnämnden (se “Dags för höstens första BUN”) och på onsdag kommunfullmäktige.

Idag hade barn- och utbildningsnämnden (BUN) helt planenligt sitt första sammanträde för säsongen. Det var nog det lugnaste mötet på flera år, i varje fall i den meningen att de politiska meningsskiljaktigheterna lyste med sin frånvaro. Ordförande Mats Andersson (C) hade med andra ord en lugn uppgift med att svinga klubban. 

Det var som sagt (se “Dags för höstens första BUN”) mycket utbildning denna dag – av de förtroendevalda. Mötet började med en webbaserad utbildning om “kommunal kompetens och kommunal organisation” och slutade med Barnkonventionen. Det var nästan så att det kändes som om man fördes ett halvt sekel tillbaka i tiden… Till skolbänken på den gamla Torpaskolan. Som för övrigt var ny då.

Mellan utbildningspassen var det ett tämligen långt pass med information om aktiviteter i skolorna och förskolorna. Jag vet inte att nämnden någon gång har fått så mycket information på ett och samma tillfälle om vad som är på gång i verksamheterna. Men det var en nyttig och nödvändig kunskap för nämndens ledamöter.

Förvaltningschef Sofia Bråberg, som förresten fick en blomma av nämnden (utnämningen till ära), och förvaltningens fyra enhetschefer berättade hur förvaltningen tänker arbeta med förskolan och skolan kommande läsår. Ett arbete som ska ske utifrån nämndens och förvaltningens fokusområden: ”Elevernas resultat ska förbättras”, “Organisationen ska vara dynamisk” och “Den sociala inkluderingen ska öka”.

Det handlade om tidiga insatser och kompetensutveckling. Det handlade om att närvaroarbetet ska fortsätta, om språkutvecklande arbetssätt, lågaffektivt bemötande, genomlysning av lärmiljöer och riktade insatser till särskilda enheter. Nämnden informerades om att det kompensatoriska uppdraget prioriteras i lågstadiesatsningen. Ledamöterna fick också reda på att intensivundervisning ger stor effekt och att erfarna pensionerade lärare och rektorer har tagits in för att lästräna elever.  Det var mycket… Och då har jag ändå inte nämnt att enhetscheferna också pratade om social inkludering, delaktighet och inflytande samt formativ bedömning.

Det redogjordes också för ett förtätat ledarskap, dvs att fler rektorer anställs. Vilket till stor del redan har förverkligats, även om målet är 20 medarbetare per rektor, och där är man ännu inte. Tanken är att varje rektor ska få färre medarbetare och därmed mer tid till det pedagogiska ledarskapet. Jag tycker fortfarande att detta är fel väg att gå, men tog ingen diskussion. Jag får trösta mig med att ledningsorganisationen ska utvärderas vad det lider…

Förvaltningen tycks också vilja införa nya arbetstidsavtal på skolorna. Det betyder att pedagogerna ska vara bundna till arbetsplatsen längre tid varje dag än idag. För närvarande är det bara två skolor som har infört detta, Brålanda och Norra skolan. Inte heller detta är jag särskilt imponerad över… Och jag tror inte heller att i varje fall högstadielärarna är särskilt intresserade.

Jag fick nog intrycket av att det förmedlades en bild av “guld och gröna skogar”. Det verkade inte finnas några större svårigheter i verksamheterna. Det mesta skulle ordnas. Å andra sidan betonades att förvaltningen arbetade utifrån de ekonomiska och andra resurser som fanns. Och utifrån de medel som fanns tillgängliga gjorde man verksamheten så bra som möjligt. Och det är klart, som tjänstemän finns det ju inget annat val. Risken är väl bara att politikerna tror att det inte behöver satsas något mer på förskolan och skolan…

Nämnden fick sig också lite statistik till del – om vårterminens betygsresultat.

Medelmeritvärdena för de 9:or som slutade grundskolan i våras har ökat jämfört med tidigare år. Det är naturligtvis glädjande. I våras låg medelmeritvärdet på 205,8 poäng. De genomsnittliga betygen har nu ökat två år i rad från bottennoteringen 2017 (182,7 p). Det framfördes dock vissa farhågor att trenden kanske bryts redan nästa år. Det är nämligen så att 8:ornas meritvärden i våras, dvs de som har börjat 9:an detta läsår, var tämligen mediokra. Medelmeritvärdet låg på 185,1 p. Nu brukar i och för sig betygen förbättras i 9:an, men frågan är om de kan öka så mycket. Det blir hur som helst en utmaning för pedagogerna på högstadieskolorna.

När det gäller andel av 9:orna som gick ur grundskolan med gymnasiebehörighet (behörighet till ett yrkesprogram) så var siffran 75,8%. Det betyder att hela var fjärde elev saknade behörighet till gymnasiet… Motsvarande siffra för åk 8 (nuvarande åk 9) var 63,7%. Det är alldeles för låga siffror. Orsaken till att så stor andel av eleverna inte har gymnasiebehörighet beror på att de saknar ett eller flera av ämnesbetygen i svenska, engelska eller matematik.

Det var för tidigt att idag uttala sig om hur det har gått med rekryteringen av behörig/legitimerad personal. Det lär för övrigt bli allt svårare att få tag i behöriga pedagoger. Jag hörde i radion (se “Fortsatt minskning av antagna till lärarutbildningar”), efter sammanträdet, att:

“Antalet antagna till lärarutbildningarna fortsätter att minska och till hälften av studieplatserna nu till hösten fanns ingen konkurrens alls. … Ointresset för lärarutbildningen har lett till att flera av höstens utbildningar fått ställas in.”

Det är viktigt att Vänersborg förbereder sig för framtiden – genom att bland annat satsa mer pengar på ett tvålärarsystem. Och låta rektorerna slippa lokal- och fastighetsfrågor och allt annat som inte ingår i det pedagogiska ledarskapet…

Det går enligt de senaste beskeden att göra en “light-version” av renoveringen på Norra skolan. Det betyder i så fall att eleverna kan gå kvar på skolan fram tills en ny skola på Holmängen är färdigbyggd…

För övrigt kommenterades inte siffrorna i dagens TTELA (från SCB och SKL; se “Eleverna kostar mer och mer på grundskolorna”) att kostnaderna för undervisning per elev var lägst i Vänersborg av kommunerna i TTELA:s täckningsområde…

Till sist en eloge för utbildningen i Barnkonventionen. En mycket trevlig och lärorik lektion med intressanta diskussioner.

Imorgon sammanträder Vänersborgs högsta beslutande organ – kommunfullmäktige.

Klockan 18.00 i festsalen på Folkets hus samlas de 51 ledamöter, och ett antal ersättare, från 9 olika partier, som vänersborgarna har utsett i demokratisk ordning i förra höstens allmänna val. Det ska fattas beslut för och om Vänersborg.

Ett antal tjänstemän från kommunens förvaltningar brukar också vara närvarande. Eftersom fullmäktiges möten är offentliga finns även media på plats, liksom några åskådare. Det borde finnas ännu fler kommuninvånare i salen kan man tycka, det är ju i kommunfullmäktige som de stora besluten i kommunen fattas.

Det fattas dock inga större beslut just imorgon. Ärligt talat så tycks morgondagens fullmäktige vara tämligen, jag ska inte säga ointressant, men kanske rutinmässigt och opolitiskt – i den meningen att det sannolikt inte kommer att finnas några partiskiljande frågor. Ja, det skulle vara om Lutz Rininsland (V) och kommunstyrelsens ordförande Benny Augustsson (S) råkar i luven på varandra under en interpellationsdebatt.

Rininsland och vänsterpartiet har länge haft synpunkter på det som vi uppfattar som diverse demokratiska underskott i kommunen. Vi har under åren lämnat in flera motioner och förslag kring demokratifrågor, t ex om öppna nämndmöten. Morgondagens interpellation från Rininsland har sin bakgrund i en motion från maj 2017 (tiden går…) där vänsterpartiet uppmärksammade en förändring som gjorde det svårare för partier som inte tillhörde den “inre kretsen” (typ vänsterpartiet) att få reda på vad som var på gång, vilka ärenden som var på väg upp för behandling.

“Så blev det 2017 när plötsligt inget längre offentliggjordes kring arbetsutskottet, varken handlingar, föredragningslistor eller protokoll.”

Vänsterpartiet lämnade en motion om att kommunstyrelsen skulle få i uppdrag att:

“ompröva beslut som har föranlett de försämringar motionen pekar på i syfte att skapa lika villkor för alla partiernas förtroendevalda.”

Kommunfullmäktige antog enhälligt motionen den 21 november förra året. Men inget har hänt sedan dess. Det är om detta som Rininsland frågar Augustsson.

Råkar inte Rininsland och Augustsson i luven på varandra då kanske de gör det lite senare. Då frågar nämligen Rininsland kommunstyrelsens ordförande om hur det ska gå med den beslutade genomlysningen nu när ”spindeln i nätet”, dvs kommundirektör Pascal Tshibanda, har avskedats. (Se ”Genomlysningen – hur blir det med den?”). Jag tror inte att vi kommer att få se någon blodvite, men det ska bli spännande att ta del av Augustssons svar.

Jag tror inte heller att det blir någon debatt om Kate Giaevers (V) och vänsterpartiets motion om att utreda besparing av partistöd. Fast jag hoppas att jag har fel.

Giaever skriver i sin motion:

“Vi politiker ställer ofta tuffa besparingskrav på våra kommunala tjänstemän. Ofta känns besparingarna helt orimliga. Många av våra verksamheter är dessutom lagstadgade.”

Motionen menar att även vi politiker måste ta vårt ansvar och föregå, om inte annat, med gott exempel och dra ner på våra kostnader, t ex genom att skära ner på partistödet. Det här är naturligtvis en bra och rimlig åtgärd i besparingstider. Man kanske även skulle kunna säga att partierna borde klara sig med mindre pengar genom att sätta upp tydliga, mätbara och realistiska mål samt, som förvaltningarna ofta avkrävs, effektivisera arbetet med hjälp av t ex omstruktureringar, omorganisation och digitalisering…

Ett alternativ till att bifalla motionen är kanske att återkomma med ett förslag på konkreta nedskärningar av partistödet den dag då fullmäktige ska fatta beslut om det. Vilket brukar ske i november.

Det har lämnats ett medborgarförslag om renare vatten i Vassbotten. Förslagsställaren skriver att näckrosor och nate breder ut sig tvärs över viken, vattnet blir stillastående och vassen växer till sig. Dessutom blir det mer och mer bottenslam för varje år. Förslaget är att kommunen ska utföra analyser och sätta in lämpliga åtgärder i tid.

Det var många år sedan jag badade i Vassbotten… Det betyder att jag inte har någon aktuell egen erfarenhet av vattenkvaliteten, men det går rätt som det är rykten om att vatten från Häljestorp rinner ut i Vassbotten via en bäck. Ryktena kanske är sanna, kanske inte. Det är i viktigt att få klarhet. Så visst borde det göras mätningar och analyser av vattenkvaliteten i Vassbotten. Det vore ju tragikomiskt om det skulle läcka från Häljestorp. Det är ju dit som slam från kommunens reningsverk körs…

Det har faktiskt kommit ytterligare ett medborgarförslag. Lite sent, men inte för sent. Förslaget kommer från två boende i Mariedal. De vill att kommunen som markägare:

”gör Mariedal Östra till ett naturreservat enligt förslag från Miljöpartiet.”

De motiverar sitt förslag på följande sätt:

”Att förbereda Vänersborgs stad för de klimatförändringar som redan startat. Att bevara skogen minskar risken för vattenbrist vid torka kontra vattenöversvämning vid häftiga skyfall. Att ge svalka åt människor och djur och sänka temperaturen vid extrem värme. Social hållbarhet då människor lätt kommer åt skogen för rekreation utan att behöva ta bilen.”

Det är inga som helst fel på dessa argument, tvärtom, men jag tror inte att de påverkar betongkramarna i Vänersborgs fullmäktige…

Kunskapsförbundet Väst har diskuterats mycket i sommar, och diskuteras för övrigt fortfarande. Imorgon ska förbundets delårsrapport till och med april behandlas, dvs godkännas. Jag vet inte riktigt om det blir några diskussioner. Delårsrapporten behandlar ju inte det som är uppe för diskussioner just nu. Fast det är klart, det finns prognoser i rapporten också… Om det blir någon diskussion kan jag tänka mig att föra fram en del av de fakta och synpunkter som jag beskrev i en blogg häromsistens. (Se “Dagens sammanträde med KFV (12/9)”.)

Så här ser fullmäktiges dagordning ut (jag har tagit bort formalia och personvalsärenden):

“4 Information: Vänerns Vattenvårdsförbund
7 Antagande av taxor 2020 för Norra Älvsborgs Räddningstjänstförbund – NÄRF
8 Antagande av taxa enligt strålskyddslagen
9 Delårsrapport för Kunskapsförbundet Väst april 2019
10 Godkännande av program rörande privata utförare
11 Reviderade anvisningar till Regler för utdelning av minnesgåva till anställda och förtroendevalda
12 Fastställande av sammanträdestider för kommunfullmäktige år 2020
13 Svar på motion om att utreda besparing av partistöd
14 Medborgarförslag om att rena vattnet i Vassbotten
15 Interpellation till kommunstyrelsen ordförande – Rimliga villkor för förtroendevalda i alla partier
18 Medborgarförslag om att göra Mariedal Östra till ett naturskyddsområde
19 Fråga till kommunstyrelsens ordförande: Genomlysning av förvaltningsorganisationen”

Finns det något som bör tilläggas eller diskuteras kring dessa ärenden är det bara att höra av sig till sin politiker.

Oj, oj. TTELA formligen pumpar ut nyheter om Vänersborg. Det är tak som läcker på våra kommunala anläggningar, det är samhällsbyggnadsnämnden som fortsätter att agera betongbyråkratiskt gentemot Solvarm, det är regelverket kring tillsättandet och avskedandet av kommundirektör och det är Marie Dahlin som förbereder en politisk comeback i Mellerud. Det är ingen hejd på TTELA:s bevakning av det politiska livet i kommunen. Hur ska en nybliven pensionär hinna med att matcha detta?

TTELA har däremot inte skrivit något om gårdagens sammanträde med kommunfullmäktige. Faktum är att det faktiskt inte fanns någon journalist på plats. Det hindrar ju i och för sig inte att någon reporter lyssnade på radion och att det kommer en artikel senare. Men än så länge är de vänersborgare som är intresserade av vad som avhandlades på gårdagens fullmäktige hänvisade till att läsa bloggar, typ denna och Lutz Rininslands blogg (se “En tråkig blogg om en trist tillställning”).

Fast det var egentligen inte mycket att varken skriva eller läsa om. Med tanke på att kommunfullmäktige är kommunens högsta beslutande organ och att varje sammanträde kostar drygt 100.000 kronor så var det extremt händelsefattigt. Det var knappt ens några personer uppe i talarstolen… Hade det inte varit för fikarasten och en information om Vänern från Vänerns vattenvårdsförbund så hade ledamöterna kunnat gå hem efter 45 minuter.

Informationen om Vänern var lite småintressant faktiskt. Det var Vänerns Vattenvårdsförbund som hade fått bortåt 45 min att berätta om sin verksamhet för fullmäktige. Fullmäktige fick höra att Vänern har fått ett jämnare och lägre vattenstånd de senaste åren. Vattenkvaliteten är kanon. Vänern mår helt enkelt bra! De enda orosmomenten är bräddningarna från kommunernas avloppsreningsverk, dvs att verken ibland släpper ut orenat avloppsvatten i sjön. Det är också så att avloppsreningsverken inte tar bort alla läkemedelsrester och mikroplaster. Huruvida detta blir en fara för sjön på sikt vet jag inte, men man hade hittat mikroplaster i vattnet mitt ute i sjön.

Dan Åberg (M) tog återigen upp problemet med Kanadagässen, och även grågåsen, som “förorenar” i sjön, till och med strax bredvid vattenintaget i Rörvik – och vid mitt badställe vid Norra skolan… Jag hade tänkt ta upp trakasserierna från fiskmåsarna som borde häcka och bo på Vänerns kobbar och skär, men som istället har flyttat till hustaken i Nordstan. Men jag avstod. Det är nog bättre att Dan och jag tar ett snack med Bo Carlsson istället. Han känner tydligen till en bra lösning på fågelproblemen…

Jag redogjorde för fullmäktiges ärenden i en blogg i tisdags. (Se “KF imorgon”.) Det blev inga överraskningar. Ja, det skulle vara att Henrik Josten (M) hann begära ordet före mig i ärendet om delårsrapporten för Kunskapsförbundet. Det gjorde emellertid inget, Josten redogjorde för förbundets svåra ekonomiska situation på ett klart och tydligt sätt. Jag fick sedan tillfälle att berätta lite om de ytterligare nedskärningar av personal som förbundet står inför inför nästa år. Det blir svårt för fullmäktiges ledamöter att inte inse krisen för gymnasie- och vuxenutbildningarna.

Kurt Karlsson (SD) var också uppe i talarstolen i detta ärende. Och det var faktiskt ingen större överraskning, vilket inte innehållet i hans anförande var heller. Kunskapsförbundets problem var enligt Karlsson naturligtvis invandringens fel.

Tänk vad lätt det är att vara sverigedemokrat. Det spelar ingen roll vad det än handlar om, vilka problem det än är. Sverigedemokrater behöver aldrig sätta sig in i fakta, aldrig läsa böcker eller t ex forskningsrapporter, aldrig fundera, tänka och analysera, aldrig dra slutsatser – alla problem som Sverige står inför är bara och alltid invandringens och invandrarnas fel. Allt… (Att sedan människor flyr från krig och annat elände, den förståelsen och empatin har man tydligen inte som sverigedemokrat.)

Jag hade mitt anförande om ärendet “Svar på motion om att utreda besparing av partistöd” (se “KF imorgon”). Jag yrkade inte bifall till motionen, utan lovade istället att återkomma med ett förslag på besparing när partistödet för 2020 ska beslutas. Vilket torde bli ganska snart, antagligen i november.

Och då fick jag en idé…

Eller rättare sagt, jag såg en återigen uppflammande diskussion på Facebook om att fisket i sjöarna på Hunne- och Halleberg, främst vad jag förstår Hallsjön, ska upphöra. I två av de större Facebookgrupperna diskuteras nu frågan. (I den tredje och antagligen den största är jag blockad, tydligen för gott… Eller till det träder till nya admins…) Folk är upprörda. Det finns många som nyttjar fiskemöjligheterna i sjöarna. Enligt uppgift säljs det ca 3.000 fiskekort om året.

Det är ju så att i juni fattade betongpartierna, dvs S+C+MP+M+L+KD, beslutet (i budgeten för 2020) att:

”Kultur och fritidsnämndens anslag minskas med 0,5 miljoner kronor. Finansieringen av fiske på Halleberg och Hunneberg upphör, detta gäller både utsättning, underhåll samt personal.”

Betongpartierna sparar alltså en halv miljon kronor på att lägga ner fisket på bergen. Det är egentligen inga stora pengar för kommunen.

Men då är min idé, som jag inte har diskuterat med någon än, inte heller i mitt parti – varför inte skära ner partistödet och använda pengarna till fisket på bergen?

Kommunen betalar i år ut totalt 1.485.675 kr i partistöd. Om vi minskar partistödet med en tredjedel och lägger pengarna på fisket, så sparar kommunen både pengar och upprätthåller servicen för alla lokala fiskare och turister som vill fiska bland älgarna.

Partierna då? Ja, de får väl göra som kommunens nämnder och förvaltningar har tvingats till i flera år – effektivisera sin verksamhet. Menar politikerna att det går att spara i äldrevården eller i skolan genom effektiviseringar, så måste det gå i partiarbetet också. Varför inte pröva att effektivisera genom att omstrukturera, omorganisera och – digitalisera…?

Det var kommunfullmäktiges sammanträde den 18 september 2019. Nästa sammanträde är den 23 oktober. Vi får hoppas att det blir lite mer debatt och engagemang då!

Det är inte bra att bli frustrerad skrev Lutz Rininsland (V) i en blogg häromsistens. Men det var precis vad han upplevde – frustration. Trots alla år av politiskt engagemang. (Se “Besviken på mig själv”.) Det var sammanträdet med Kunskapsförbundet Väst som gav upphov till hans känsla. Och jag förstår Lutz, jag kände till viss del den också. Både av samma skäl som Lutz, men framför allt på grund av kommunalrådens ageranden. (Se min blogg “Dagens sammanträde med KFV”.)

James Bucci, en annan vänsterpartistisk profil, kände sig “flushed” efter mötet med samhällsbyggnadsnämnden den 12 september. Det skriver James om i sin blogg efter sammanträdet. (Se “Flushed”.) Och jag förstår honom också. När jag läser James blogg så blir jag också både frustrerad och – flushed.

Det tycks vara vänsterpartisters lott i den här kommunen. Och då är det inte utan att man undrar vad vi vänsterpartister egentligen håller på med. Håller vi på att tappa fotfästet, verklighetsförankringen? Inser vi inte hur fel vi har? Inser vi inte hur smarta, logiska och ansvarstagande alla andra politiker är? Inser vi inte vilken tur det är att vänersborgarna har röstat fram alla betongpolitiker som kan lotsa Vänersborg på ett bra sätt in i framtiden?

Jag vet inte. Det händer ofta att jag försöker jag anamma betongpolitikernas syn och se problemen och lösningarna i Vänersborg ur deras perspektiv. Men det fungerar sällan. Jag kan helt enkelt inte förstå hur de tänker.

Samhällsbyggnadsnämnden hanterade torsdagen den 12 september en motion från James Buccis tangentbord. Den handlade om att undanta Solvarms naturhus från att ingå i kommunens verksamhetsområde för VA-tjänster. Bucci uttryckte det så här i sin motion:

“samhällsbyggnadsnämnden prövar frågan om befintligt verksamhetsområde för VA som omfattar fastighet Sikhall 1:20 kan inskränkas på så sätt att fastigheten Sikhall 1:20 inte skall omfattas.”

Samhällsbyggnadsnämnden hade nämligen den 22 mars 2018 avvisat en ansökan från Solvarm om att kommunen skulle inskränka verksamhetsområdet, dvs att Solvarms naturhus inte skulle behöva ansluta sig till det kommunala VA-nätet. I beslutet skrev samhällsbyggnadsnämnden:

“Av praxis följer att en enskild fastighetsägare inte är behörig att initiera en inskränkning enligt 9 § LAV av ett befintligt verksamhetsområde. Sådan möjlighet är förbehållen huvudmannen för en allmän va-anläggning. Begäran såvitt avser inskränkning ska därför avvisas, dvs. inte prövas i sak.”

Det är intressant att notera att nämnden alltså inte behandlade Solvarms begäran i sak, dvs att undantas från att ingå i verksamhetsområdet. Nämnden avslog Solvarms möjlighet att ens få saken prövad. Som privatperson och enskild fastighetsägare hade han inte den rättigheten. Enligt samhällsbyggnadsnämnden…

Det låter i mina öron precis som när en enväldig härskare dikterar vad undersåtarna får och inte får göra. De får inte ens ifrågasätta, än mindre “klaga” på besluten…

Solvarm överklagade kommunens beslut till Förvaltningsrätten. Solvarm menade att fastighetens/naturhusets VA-system var överlägset kommunens eget. Dessutom hade ju också kommunens egen miljö- och hälsoskyddsnämnd i ett tidigare beslut konstaterat att Solvarms system skulle få tillstånd att användas. (Se ”Nyhet: Solvarm får tillstånd!”.) Solvarm ville därför att verksamhetsområdet skulle inskränkas, dvs naturhuset skulle få ett undantag – det skulle inte tvingas in i det kommunala VA-nätet.

Förvaltningsrätten prövade inte sakfrågan, inte den heller. Rätten skrev i domen:

”Enligt förvaltningsrättens bedömning är lagstiftarens avsikt med prövningen och överprövningen av va-frågor därmed klar såtillvida att kommunens beslut om va-anläggningars verksamhetsområden inte ska bli föremål för prövning eller överprövning i sak och att enskilda fastighetsägare som vill undgå avgiftsskyldighet därför istället är hänvisade till att i särskild ordning visa att deras fastighets va-behov kan klaras på ett bättre sätt.”

Kommunens beslut att inte pröva sakfrågan hade inte föregåtts av några fel enligt Kommunallagen och inte varit olaglig. Solvarm förlorade. (Se “Solvarm förlorade i Förvaltningsrätten”.) Solvarm överklagade Förvaltningsrättens beslut, men Kammarrätten beviljade i veckan som gick inte ens prövningstillstånd. Även om Förvaltningsrätten undvek sakfrågan, så måste man ändå tolka domen som att en inskränkning av ett verksamhetsområde för en enskild fastighetsägare måste väckas av kommunen själv, och inte den enskilde.

Moment 22 på sin spets. Makten, dvs kommunen, vill inte pröva en invånares sakskäl. Den förnekar till och med invånaren möjligheten att ens bli lyssnad på. Och domstolen lyssnar inte heller. Den bara konstaterar att makten/kommunen inte behöver lyssna…

Det är lagtexten som gäller. Det är den som kommunen ska gå efter, det är den som de juridiska instanser ska döma efter. Och så här lyder lagtexten.

Lagen om allmänna vattentjänster (LAV) 9 § :

”Om det inom verksamhetsområdet finns en fastighet eller bebyggelse som uppenbarligen inte behöver omfattas av det större sammanhang som avses i 6 §, får verksamhetsområdet inskränkas så att det inte omfattar den fastigheten eller bebyggelsen. En sådan inskränkning av verksamhetsområdet får göras endast om fastighetens eller bebyggelsens behov av vattenförsörjning och avlopp lämpligen kan ordnas genom enskilda anläggningar som kan godtas med hänsyn till skyddet för människors hälsa och miljön.”

Säger denna lagtext att en enskild inte får initiera ett ärende om att inskränka ett verksamhetsområde?

Tolkningar är en sak, lagtexten en annan. Vad säger du? Men innan du tycker något och oavsett vad du anser kanske vi kan vara överens om att det faktiskt går att tolka ovanstående lagtext på olika sätt. Och när kommunen då tolkar lagen på ett av sätten och inte på ett annat – då handlar det enligt min mening om politik…

James Bucci gick ett steg vidare. Han sitter som vänsterpartiets representant i samhällsbyggnadsnämnden och tänkte inte låta saken bero. Bucci väckte som politiker helt enkelt det ärende som inte Solvarm som enskild fastighetsägare fick väcka…

James Bucci skrev sin motion innan förvaltningsrätten hade kommit med sitt beslut och också innan domen från Mark- och miljödomstolen. För som läsare av denna blogg vet ansåg ju Mark- och miljödomstolen i en dom nyligen (se “Solvarm fick rätt mot kommunen!!”) att:

“Solvarm har visat att Fastighetens behov av avloppstjänster bättre kan tillgodoses genom den enskilda avloppsanläggningen jämfört med den allmänna va-anläggningen.”

Men naturhuset ska, enligt samhällsbyggnadsnämnden och förvaltningsrätten, ändå ingå i verksamhetsområdet för VA-tjänster…

Det måste väl tilläggas att samhällsbyggnadsnämnden var Solvarms motpart i rättegången i Mark- och miljödomstolen. Kommunen ville att Solvarm skulle betala nästan 200.000 kr för VA-tjänster som inte behövdes.

Mark- och miljödomstolens dom var oväntad, men inte desto mindre tämligen fantastisk. Den gav Solvarm rätt. Solvarm fick rätt att fortsätta använda sitt egenbyggda system och det viktigaste, det som domen egentligen handlade om, rätt att slippa betala en anslutningsavgift på nästan 200.000 kr till kommunen. Domstolen ansåg att Solvarms naturhus var bättre än kommunens VA-lösning. Domen torde vara den första i sitt slag i Sverige.

Anm. Andra delen av den här bloggen hittar du här, ”Solvarm och SHB (2/2): Buccis motion”.

(Anm. Det här är en direkt fortsättning på gårdagens blogg: ”Solvarm och SHB (1/2): En tillbakablick”.)

James Bucci sitter som vänsterpartiets representant i samhällsbyggnadsnämnden. Han var inte nöjd med kommunens hantering av ärendet om Solvarm. Bucci väckte därför, med en motion, helt enkelt det ärende som Solvarm som enskild fastighetsägare inte fick väcka…

Buccis motion behandlades den 12 september, efter en del strul. (Se Buccis blogg: “Sikhall 1:20 – att inskränka eller inte inskränka? That is the question!”.)

Bucci formulerade sitt yrkande på detta sätt:

“samhällsbyggnadsnämnden prövar frågan om befintligt verksamhetsområde för VA som omfattar fastighet Sikhall 1:20 kan inskränkas på så sätt att fastigheten Sikhall 1:20 inte skall omfattas.”

Motionen handlade på sätt och vis om två saker. Det handlade dels om det konkreta fallet – ska kommunens verksamhetsområde för VA inskränkas så att naturhuset i Sikhall inte omfattades? Och dels, om det blev ja/ok från nämnden, skulle beslutet även gälla alla andra fastigheter med samma ”problematik”. Det skulle bli en princip.

Tjänstemännen som beredde ärendet var VA-chefen och en av kommunens jurister. Och som alltid skriver förvaltningschefen under tjänsteskrivelsen. Skrivelsen kom inte helt oväntat fram till slutsatsen, vilket också blev förslaget till nämnden:

“Samhällsbyggnadsnämnden föreslås avslå förslagsställarens yrkan.”

I skrivelsen motiverades avslagsyrkandet. Och då är det brukligt att fakta redovisas, att hänvisningar sker till lagparagrafer och att det resoneras och dras slutsatser. Så var också fallet i denna skrivelse. Även om det var mycket kortfattat.

Det jag däremot ofta saknar i kommunala tjänsteskrivelser och underlag är något som jag som lärare har velat få mina elever till att göra, och tänka (se läroplanen för grundskolan) – att redovisa argument som talar för ett påstående och att redovisa argument som talar mot. Sedan ska varje argument analyseras och vägas mot argument för och emot. Viktigt i det analytiska och resonerande arbetet är att se saken från olika vinklar, att anlägga olika perspektiv. Först när denna process är klar så kan slutsatser dras. Och då är det viktigt att redovisa vilka argument som väger tyngst och varför.

Min åsikt är att tjänsteskrivelsen bara anlade kommunens perspektiv, dvs kommunen i den meningen av de politiker och tjänstemän som bestämmer – inte kommuninvånarna. Det fördes bara fram argument och resonemang som talade för kommunens intressen.

Så här stod det i tjänsteskrivelsen:

“En enskild fastighetsägare är inte behörig att initiera en inskränkning enligt 9 § LAV av ett befintligt verksamhetsområde. Sådan möjlighet är förbehållen huvudmannen för en allmän va-anläggning.”

Det redovisades faktiskt inga argument för eller mot detta påstående. Såvida det inte ska betraktas som ett argument att kommunfullmäktige har beslutat om det verksamhetsområde där Solvarms naturhus ingår. Det redovisades sedan bara när kommunen, utifrån sitt perspektiv, skulle kunna tänka sig att inskränka ett verksamhetsområde. Det handlade då om kostnader och tekniska problem. För kommunen alltså.

Men så skrev tjänstemännen lite överraskande:

“frågan om inskränkning enligt § 9 har ännu inte prövats av domstol.”

Oops.

Har inte lagparagrafen prövats av domstol? Då borde det väl, kan man tycka, vara ännu viktigare att anföra argument för och emot, motivera, förklara och analysera… Men det gjorde inte tjänstemännen.

Jag återger lagparagrafen ytterligare en gång, så kan läsaren själv göra sin tolkning (Lagen om allmänna vattentjänster (LAV) 9 §):

”Om det inom verksamhetsområdet finns en fastighet eller bebyggelse som uppenbarligen inte behöver omfattas av det större sammanhang som avses i 6 §, får verksamhetsområdet inskränkas så att det inte omfattar den fastigheten eller bebyggelsen. En sådan inskränkning av verksamhetsområdet får göras endast om fastighetens eller bebyggelsens behov av vattenförsörjning och avlopp lämpligen kan ordnas genom enskilda anläggningar som kan godtas med hänsyn till skyddet för människors hälsa och miljön.”

Tjänsteskrivelsen fortsatte med att redovisa domen i Mark- och miljödomstolen (MMD) som gav Solvarm rätt att slippa betala anslutningsavgift till kommunens VA-nät. En stor del av hela tjänsteskrivelsen handlade om detta, och jag är inte säker på varför. Det handlade ju faktiskt inte om det aktuella ärendet, Buccis motion. Och jag blir inte heller klok på slutsatsens relevans:

“Domens effekt bedöms som mycket begränsad på Vänersborg och andra kommuner då uppfattningen är att MMD ansett att det är en mycket speciell anläggning.”

Jaha, och? Om det betydde något i sammanhanget så torde väl det faktum att det handlade om “en mycket speciell anläggning” innebära att naturhuset borde kunna undantas från att ingå i verksamhetsområdet. Fast “en mycket speciell anläggning”… Tycker verkligen samhällsbyggnadsnämnden det? Vad bråkar nämnden i så fall om?

Att domens effekt bedömdes vara mycket begränsad är inget annat än att förringa frågans betydelse. Hela VA-Sverige jublar. Det är första gången som en domstol har förkunnat en dom som låter en fastighet slippa att ansluta sig och betala avgift till det kommunala VA-nätet. Det kan öppna dörrarna till fler fastigheter, vilket i sin tur kan vidga och fördjupa hela diskussionen om hur vi ska ta hand om vårt avloppsvatten. En synnerligen viktig miljöfråga.

Tjänsteskrivelsen avslutades med en redovisning av kommunens ståndpunkt:

“Domen (i MMD; min anm) ska inte påverka kommunens ställningstagande vad gäller verksamhetsområdets omfattning då det relateras till det större sammanhanget. Fastigheten kan ingå i ett verksamhetsområde utan att vara avgiftsskyldig. § 9 bedöms inte tillämpbar i detta fall.“

Det är nog så att Solvarms fastighet kan ingå i verksamhetsområdet utan att vara avgiftsskyldigt och utan att vara anslutet till VA-nätet. Det är ju antagligen så det kommer att fungera i praktiken i fortsättningen.

Det sista påståendet, att § 9 inte är tillämpbar, förstår jag mig inte riktigt på. Inte det heller… Det var ju den paragrafen som hela ärendet handlade om och den paragraf som faktisk ger fastigheter rätt att undantas från ett verksamhetsområde.

Det har skrivits en hel del om detta ärende i TTELA den senaste tiden. Vi läste bland annat om hur samhällsbyggnadsnämndens ordförande Anders Wiklund (MP) försvarade nämndens beslut. (Se TTELA “Oklart om kommunen överklagar domen om Solvarms avlopp”.) Det blev nämligen 9-2 för att avslå motionen. (Endast medborgarpartiet stödde James Bucci, V.)

I artikeln säger Wiklund också om § 9 i LAV:

“Den paragrafen syftar inte till enskilda fastigheter.”

Vilket naturligtvis är helt fel. Det är ju precis det den gör. Men kanske har TTELA citerat ordförande Wiklund felaktigt.

Det är svårt att förstå betongpolitiker och hur de tänker. I det här ärendet är det extra svårt. Och särskilt svårt har jag att förstå ordförande Anders Wiklund som är miljöpartist.

Hur kan kommunen under alla dessa år, och nu under Wiklunds ledning, bråka och ta kamp mot Solvarm när alla vet att naturhuset är överlägset kommunens VA-system? När Solvarm ser och använder avloppsvattnet som en resurs, där näringsämnen återförs till jorden – ett kretslopp för en hållbar miljö och en hållbar framtid. Samtidigt som kommunens eget system årligen släpper ut orenat avloppsvatten i både Vänern och Frändeforsån, när kväve och fosfor inte återvinns till jordbruksmarken, när mikroorganismer, läkemedelsrester och mikroplaster släpps ut i åar och sjöar…

Mark- och miljödomstolen har i sin dom kommit fram till att Solvarms naturhus är bättre än kommunens VA-system och att Solvarm inte behöver ansluta sig eller betala anslutningsavgift. Domen kan överklagas. Vänersborgs kommun har fram till och med idag måndag att göra det. Den som beslutar om kommunen ska överklaga eller inte är förvaltningschefen i samhällsbyggnadsförvaltningen, inte politikerna i nämnden.

Det betyder att senast ikväll kl 23.59,59 får vi se vilket beslut förvaltningschefen har fattat.

==

Anm. Det här är en direkt fortsättning på gårdagens blogg: ”Solvarm och SHB (1/2): En tillbakablick”.

Nu har den kommit, Svenskt Näringslivs ranking av företagsklimatet i Sverige. Och som vanligt när det gäller rankingar är det ingen uppmuntrande läsning för Vänersborgs del. (Här kan du hitta rankingen för Vänersborg.)

Undersökningen ger en bild av hur det är att starta och driva företag i landets kommuner, var det är bäst och var det är mindre bra – i en fallande skala.

Vänersborg har faktiskt stigit i ranking de senaste 3 åren, men i år så rasade Vänersborg nedåt i placeringarna. Av 290 kommuner i Sverige så hamnade Vänersborg på plats 260. Det var ett fall med 66 placeringar…

Plats 260 är inget bra…

Undersökningen består av två delar. I en del har Svenskt Näringsliv tittat på objektiv statistik. På de delar som ingår i undersökningen ligger inte Vänersborg särskilt bra till på något område egentligen. När det gäller t ex “nyföretagsamhet” så är kommunen på plats 252 och “företagande” på plats 262. Placeringen är något bättre på “andel i arbete”, plats 158, och “kommunalskatt” på plats 195. Det sistnämnda betyder att nästan hundra kommuner har högre skatt än Vänersborg. Det kanske förvånar många. (I undersökningen slås dock kommunalskatten ihop med landstingsskatten.) Möjligtvis betyder detta att det finns ett utrymme att förstärka kommunkassan…

Den andra delen av undersökningen består av enkätfrågor till dels företagare och dels politiker. Det sammanfattande omdömet om företagsklimatet i kommunen hamnar på 3,15 i företagarnas enkät, medan politikernas omdöme är betydligt högre, 4,09. Det tycks som om politikerna i Vänersborg inte riktigt “känner av stämningarna” bland kommunens företagare…

Så här ser utvecklingen ut de senaste 17 åren på det sammanfattande omdömet om företagsklimatet i kommunen, när företagarna fick “sätta betyg” i de olika årliga undersökningarna:

Det är lite intressant att minialliansen (M+L+KD) styrde Vänersborg 2011-2014…

Politikerna tyckte följande om samma period (vartannat år):

Det finns faktiskt oerhört mycket att studera i undersökningen. Jag gör några korta nedslag utifrån mina personliga preferenser. (Du kan få en bredare och kanske objektivare bild genom att läsa artikeln i TTELA och på kommunens hemsida.) Så tycker jag att frågan om vad kommunen bör prioritera är intressant. Här svarar både företagare och politiker samma sak – “snabbare handläggningstider”. På plats 2 bland företagarna kommer “bättre förståelse hos tjänstemän och politiker för företagande”. Det här kommer långt ner på politikernas lista, antagligen anser dom att förståelsen är bra. Kanske är denna skillnad ett av skälen till att drygt 25% av företagarna har övervägt att flytta sitt företag till en kommun med ett bättre företagsklimat…

Ett sätt att förbättra för näringslivet är en ökad dialog med kommunledningen. Här anser företagarna att det brister. De satte omdömet 2,77 på denna dialog. Politikerna själva ansåg att dialogen fungerade bra, omdömet låg på 4,33. En väldig skillnad kan man konstatera. Det är samma med företagarnas upplevelse av kommunens service, som framför allt gäller bemötande och handläggningstider. Företagarna ger omdömet 2,78 och politikerna 3,96.

Ska man sammanfatta rankingen så står området “vägnät, tåg- och flygförbindelser” ut på ett positivt sätt i Vänersborg. Här har enkätsvaren fört upp Vänersborg till plats 81. Även när det gäller området “tele- och IT-nät” ligger Vänersborg ganska bra till. Här rankas vi på plats 103. På de övriga områdena hamnar Vänersborg på plats 220 (“kommunpolitikers attityder”) eller sämre. Det gäller bland annat “medarbetare med relevant kompetens”, “tillämpning av lagar och regler” och “tjänstemännens attityder” (alla på rankingplats 226). Sämst var det på “allmänhetens attityder” (plats 242) och “skolans attityder” (255).

Vänersborg hamnade alltså på plats 260 i undersökningen bland Sveriges 290 kommuner. I TTELA förklarar näringslivschefen resultatet så här (se TTELA “Kommunen rasar i näringslivsranking”):

“Vi har haft en näringslivsavdelning där det bytts väldigt mycket personal, och dessutom fick vi en ny ordförande i kommunstyrelsen i årsskiftet. Så det kan nog ha lett till mer osäkerhet bland företagarna.”

Visst kan det ligga en hel del i det, men jag inbillade mig nog att företagarna skulle uppskatta bytet av ordförande i kommunstyrelsen på ett positivt sätt.

På kommunens hemsida (se “Vänersborg tappar i årets näringslivsranking”) kompletteras förklaringen till det nedslående resultatet:

“en näst intill obemannad näringslivsavdelning och uppmärksamheten kring upphandlingen av renoveringen av kommunhuset”

Jag vet inte hur mycket företagarna påverkas av skandalen kring renoveringen och ombyggnaden av kommunhuset när de svarar på Svenskt Näringslivs enkät. Men självklart påverkar det förtroendet för kommunen och politikerna rent allmänt – i högsta grad. Möjligtvis kan kommunens behandling av enskilda invånare, som t ex Solvarm i Sikhall, också påverka förtroendet.

På kommunens hemsida tas också byggloven upp, något som politiker får höra om så fort de är ute bland vänersborgarna. Missnöjet har helt klart varit, och är, massivt och utbrett sedan många år. På hemsidan säger tf plan- och bygglovschefen, och det tål att fundera över både en och två gånger:

“Vi har haft bekymmer på bygglovssidan och ser att attityden fortfarande lever kvar. Det har hänt oerhört mycket här och ett genomsnittligt bygglov ligger idag på ca 5,5 vecka när alla handlingar som ska vara inlämnade är på plats.”

Att det har varit “bekymmer på bygglovssidan” i byggnadsförvaltningen är ett ärligt konstaterande, men nästan en underdrift. Jag vet dock inte riktigt vilken “attityd” som tf plan- och bygglovschefen anser “lever kvar”, om det är attityden hos företagarna (och allmänheten) eller om det är attityden hos byggnadsförvaltningen. Vi hoppas att det inte är hos den sistnämnda…

Slutligen måste jag säga att jag är något förvånad över Vänersborg dåliga rankingresultat. Min uppfattning är ändå att kommunen och kommunledningen försöker och har försökt arbeta seriöst och engagerat med företagsfrågorna. Men undersökningen manar till eftertanke. Något måste hända, något måste förändras. Det måste bli en ändring till det bättre. Företagen och de sysselsättningstillfällen som de skapar i kommunen är oerhört strategiska och väsentliga för hela Vänersborgs framtida utveckling.

Jag hoppas att resultaten av av Svenskt Näringslivs näringslivsranking analyseras noggrant och ärligt.

Det har blivit en ganska het och stundtals infekterad debatt, på framför allt Facebook, om kommunfullmäktiges beslut att upphöra med finansieringen av fisket på Halle- och Hunneberg. Det har jag skrivit om tidigare – och jag är väl lite medskyldig till debatten eftersom jag uppmärksammade frågan i en blogg redan den 11 augusti. (Se “Lite av varje (2): Bad, Topp och fisk”.)

Och nu har också TTELA skrivit om beslutet och besparingen. (Se “Slutet för populärt fiskevatten” och “Sparbehov stoppar fisket vid Hallsjön”.)

TTELA bidrar med mer information i frågan. TTELA skriver att fisket:

“kommer gå med 100.000 över satt budget kommande året.”

Och det stämmer. I delårsrapporten för kultur- och fritidsnämnden, som redovisades för nämnden på det senaste sammanträdet den 13 september, står det:

“Sportfiske Hallsjön och fornvård redovisar positiv budgetavvikelse på 0,1 mkr.”

Det betyder att fisket på bergen “bara” kommer att kosta kommunen 400.000 kr för år 2019. Det blir alltså ingen besparing på 500.000 kr som fullmäktige räknade med. (Det ska dock noteras att siffrorna i delårsrapporten är en prognos.)

Men är det dessutom som Kjell-Åke Wahlberg, som har varit engagerad i arbetet med sjön i över 20 år, säger till TTELA så är det något annat som inte heller stämmer:

“I det avtalet för arrendet står det att sjön ska återställas som den var från början. Då ska alla bryggor bort, vindskydd, allting. Det händer lite vid en sjö på 30 år.”

Det sägs att kostnaderna för återställning kommer att bli över en halv miljon kronor. (Vad jag förstår så är t ex vissa av bryggpålarna upp mot 6 meter långa.) Kommunen äger ju inte marken på Hunne- och Halleberg, utan arrenderar från Sveaskog.

Kommunstyrelsens ordförande Benny Augustsson (S) kände tydligen inte till det här med återställningskostnaderna. (Jag kan väl erkänna att det gjorde inte jag heller, men å andra sidan har varken vänsterpartiet eller jag kommit med det här förslaget…)

Augustsson (S) säger till TTELA:

“Nej det är inget jag har hört något om tidigare.”

Det är ju i varje fall ett ärligt svar.

Men… 

Det verkar som om det beslut som de styrande partierna (S+C+MP) tillsammans med den borgerliga oppositionen (M+L+KD – och det var för övrigt de som ursprungligen kom med förslaget) fattade är förhastat och ovanligt ogenomtänkt – några vänersborgare skulle nog till och med drista sig till att säga “korkat”…

Och det måste man nog konstatera, lägger man ett sådant här “besparingsförslag” så har nog kommuninvånarna rätt att begära att politikerna vet vad de gör och i synnerhet att de känner till konsekvenserna. Det hela verkar faktiskt kunna bli lite pinsamt.

Benny Augustsson säger också till TTELA att det inte går att häva beslutet om att lägga ner verksamheten:

”Det finns inget utrymme för det i planen för 2020 i vilket fall.”

Det här är inte korrekt. Ett fullmäktigebeslut gäller tills fullmäktige fattar ett nytt beslut. Och visar det sig att ett delbeslut är fattat med felaktiga förutsättningar kan det mycket väl rättas till. Det bästa och den snabbaste vägen vore att kommunledningen själv initierade det.

Min personliga åsikt är att pengarna till fisket vid sjöarna måste fram. Och som jag ser det finns det ett ”enkelt” sätt att finansiera fisket, att flytta över pengar från partistödet… Det skrev jag om den 19 september. (Se “KF igår, och en idé”.) Vilket också blev till en insändare i dagens TTELA. (Insändaren skrevs innan artikeln i onsdagens TTELA där Benny Augustsson intervjuades.)

Här kommer insändaren (se ”Varför inte pröva att effektivisera partiarbetet?”; TTELA satte rubriken):

==

Varför inte pröva att effektivisera partiarbetet?

Den 19 juni fattade Vänersborgs kommunfullmäktige beslut om budgeten för 2020. Bakom beslutet stod socialdemokrater, moderater, centerpartister, liberaler, kristdemokrater och miljöpartister. I budgeten fanns följande besparingsförslag:

”Kultur och fritidsnämndens anslag minskas med 0,5 miljoner kronor. Finansieringen av fiske på Halleberg och Hunneberg upphör, detta gäller både utsättning, underhåll samt personal.”

Beslutet har vållat debatt. Det är många som brukar fiska, grilla och umgås på bergen. Det säljs över 3.000 fiskekort om året. Det ordnas fisketävlingar och bergen med dess sjöar är populära turistmål.

Kommunen sparar alltså en halv miljon kronor på att lägga ner fisket mm på bergen. Det är egentligen inga stora pengar för kommunen.

Mitt förslag är att kommunen ska skära ner på partistödet och låta pengarna gå till fisket.

Kommunen betalar i år ut totalt 1.485.675 kr i partistöd. Om partistödet minskas med en tredjedel och pengarna läggs på fisket istället, så sparar kommunen både pengar och upprätthåller servicen för alla lokala fiskare och turister.

Partierna då? Ja, de får väl göra som kommunens nämnder och förvaltningar har tvingats till i flera år – effektivisera sin verksamhet. Menar politikerna att det går att spara i äldrevården och i skolan genom effektiviseringar, så måste det gå i partiarbetet också. Varför inte pröva att effektivisera partiarbetet genom att omstrukturera, omorganisera och – digitalisera…?

Stefan Kärvling

I en blogg för drygt en månad sedan (se “Blandad stiltje v 34”) hade jag en undran:

”Brunbergs Bygg … har fällt några träd utanför sin mark uppe vid Kindblomsvägen. Undrar vad de får betala i skadestånd…”

Det var med anledning av att Brunbergs Bygg av misstag hade fällt några träd på en fastighet som de inte ägde, men som gränsade till företagets tomt.

Det är alltså det fd skogsområdet vid Kindblomsvägen uppe vid Blåsut jag talar om – det område som Brunbergs köpte av Vänersborgs kommun för 1,6 milj kr. Det är inget skogsområde längre, utan  ett före detta skogsområde. Brunbergs har ju som det tycks i rent vredesmod skövlat skogen. Trots att de inte hade bygglov… Eller var det just därför? Länsstyrelsen hade ju gått på grannarnas linje och sagt nej till bygglov. Skogen höggs ner den 7 maj i år. Och det behövde företaget enligt kommunen inget särskilt tillstånd till.

Avverkningen av träden utfördes i rask takt. I sådan takt att det av bara farten även försvann några stora träd som ägdes av en privatperson i en av fastigheterna bredvid Brunbergs.

Och sådana här misstag brukar inte vara billiga. I Aftonbladet berättas det i en artikel den 14 augusti (se ”Fällde träd på kommunens mark – tvingas böta”) om att en stiftelse som driver ett äldreboende fällde ett träd. Det visade sig att trädet inte stod på stiftelsens mark, utan på kommunal mark. Äldreboendet fick en faktura från Jönköpings kommun på 266.000 kr. Tilltaget att fälla någon annans träd, dvs kommunens – ett träd alltså – värderades till drygt en kvarts miljon kronor.

Det gäller med andra ord att inte gå för fort fram när träd ska huggas ner…

Grannen hörde av sig till Brunbergs och ville ha ersättning. Det skulle väl inte vara några problem, Brunbergs Bygg AB hade ju presenterat ett alldeles eget ”Fair Play Certifikat” (se ”Stop digging”) som företaget hade certifierat sig självt med – och det med orden:

”En tanke och ide som nu blir verklighet efter några års funderande. Vårt syfte och mål är att vi vill på detta sätt visa vår personal, beställare, kunder och leverantörer hur vi tänker och driver vår verksamhet.”

Dessutom hade ju Brunbergs gott om pengar. Företaget hade efter skogsskövlingen, antagligen var det före, bestämt sig för att strunta i byggplanerna på Kindblom. I stället sålde företaget marken och gjorde en nätt liten förtjänst på 1,8 miljoner på affären. Och då var inte värdet av de två stora träden på grannens tomt eller resten av virket från skogen inräknade…

I enlighet med ”Fair Play Certifikatet” ville säkert Brunbergs visa sina kunder “hur vi tänker och driver vår verksamhet”. Eller? Grannen fick efter vissa påstötningar ett bud på 5.000 kr eller ett nytt träd.

5.000 kr för två träd? Och Jönköpings kommun som krävde 266.000 kr för ett…

Fair Play?

Grannen var inte nöjd. Hen tyckte att ersättningen var för liten – och kontaktade en jurist. Juristen undersökte ärendet, kollade på fall från andra delar av landet och kom fram till att en rimlig ersättning borde ligga på 60.000 kr. Juristen fick också kontakt med Brunbergs och framförde ersättningsanspråket.

Brunbergs motsatte sig budet och meddelade att företaget inte var berett att betala en enda krona…

Så är läget just nu och vad gör man då?

Den tanke som först dyker upp är självklart att dra ärendet till tingsrätten, dvs lämna in en stämningsansökan. Men det kan kosta pengar, eftersom det inte alls är säkert att den försäkring man har täcker rättegångskostnaderna för den här typen av mål. Ingen kan heller i förväg vara säker på hur rätten kommer att döma. Och även om utgången blir positiv eller delvis positiv så kan den kärande, dvs den som har stämt ett företag, ändå få betala en del av kostnaderna för målet – även som vinnande part alltså. (På ”Lawline” kan du läs mer om detta – klicka här.) I det här fallet så kan ju ingen heller veta vad tingsrätten skulle värdera två stora träd till… Och sedan finns det ju också en osäkerhet kring kostnaderna av juristhjälp…

Jag tror att flera människor kan känna igen sig i den här situationen. Det kanske i och för sig inte är så vanligt att någon hugger ner ens träd. Men det kan vara vid köp och sälj av varor, telefonabonnemang, när en vara skadas, är skadad eller inte fungerar, vid reparationer, när ett företag har utfört ett mindre bra arbete osv. Det kan i sådana lägen helt enkelt vara svårt att hävda sin rätt mot de företag som inte vill göra rätt för sig och dessutom har helt andra ekonomiska resurser bakom sig än man själv har. Jag är övertygad om att de flesta människor i sådana här situationer istället biter ihop och står för besvären och kostnaderna själva.

I det här fallet kan jag tycka att ett lokalt byggföretag som är stolt över och gör en grej av sitt ”Fair Play Certifikat” skulle kunna ta de ekonomiska konsekvenserna av sitt misstag. Särskilt ett företag som i övrigt har en sådan positiv renommé bland vänersborgarna. Ja, bortsett då från handlandet uppe vid Kindblomsvägen…

Vänsterpartiet lämnade i november 2018 genom Kate Giaever en motion om att utreda en besparing av partistödet i kommunen. Den behandlades av fullmäktige i september. (Se “KF imorgon (18/9)”.) Fast det blev inte så mycket till behandling. Orsaken var framför allt att frågan om storleken på partistödet kommer upp senare i fullmäktige då stödet ska fastställas för 2020. Då kan partierna och dess ledamöter yrka på förändringar.

Jag funderar på att göra det, och det av två skäl. Det första är precis som Giaever skrev i motionen:

“Vi politiker ställer ofta tuffa besparingskrav på våra kommunala tjänstemän. Ofta känns besparingarna helt orimliga. Många av våra verksamheter är dessutom lagstadgade.”

Det andra skälet är nedläggningen av fisket i Hallsjön, eller som kommunfullmäktiges beslut löd:

”Kultur och fritidsnämndens anslag minskas med 0,5 miljoner kronor. Finansieringen av fiske på Halleberg och Hunneberg upphör, detta gäller både utsättning, underhåll samt personal.”

Jag anser att det är viktigare att fisket får vara kvar på bergen för alla kommuninvånare och turister än att partierna får lika mycket i partistöd som de brukar få.

Det är varken något problem eller något konstigt att lägga ett förslag på sänkt partistöd. Men att föra över pengar till fisket känns lite mer komplicerat. Besparingen på fisket var nämligen en del av det stora budgetbeslutet. Visst, det går att motionera om en ändring, typ ett förslag på att kultur- och fritidsnämnden ska få extra pengar till fisket. (Det visade sig i den senaste delårsrapporten att det behövs 400.000 kr till.) Men hur lägger man ett förslag som “kopplar ihop” dessa två förslag om fiske och partistöd? Ska man skriva en motion eller två? Eller kanske tre?

Jag vet faktiskt inte. Det står nämligen i kommunens arbetsordning att en motion inte får:

“ta upp ämnen av olika slag”

Fast jag komplicerar kanske det hela. Men det blir nog till att fråga kommunjuristen…

I år, 2019, betalar kommunen ut 1.485.675 kr i partistöd. Kommunens syfte med det är, och jag citerar “Regler för partistöd”, antagen 18 juni 2014:

“Partistödets ändamål och syfte är att genom ekonomiskt bidrag och stöd till politiska partier stärka deras ställning i den kommunala demokratin.”

Stödet är uppdelat i två delar, grundstöd och partistöd. Alla partier som är representerade i kommunfullmäktige får vardera 46.500 kr i grundstöd. Det är samma för alla. Det här stödet motsvarar prisbasbeloppet.

Den andra delen av stödet kallas helt enkelt partistöd eller mandatstöd. Det motsvarar 45% av ett prisbasbelopp och fördelas i förhållande till antal mandat i fullmäktige.

Så här fördelades det totala partistödet i Vänersborg 2019:

Det finns ingen lag eller förordning som säger att en kommun måste betala ut partistöd eller hur stort ett sådant stöd i så fall ska vara. Det är helt upp till varje kommun. I Kommunallagen står det, 4 kap 29 § (ungefär som i kommunens dokument):

“Kommuner och landsting får ge ekonomiskt bidrag och annat stöd till politiska partier för att stärka deras ställning i den kommunala demokratin (partistöd).”

Är partistödet i Vänersborg för stort? Ja, jag tycker det. I varje fall om det är en “tajt” ekonomisk situation i kommunen. När andra verksamheter får dra ner på sina kostnader så att det drabbar äldre och sjuka, barn och elever, som det gör i Vänersborg just nu – då är det ett rättvisekrav och en moralisk skyldighet att partierna också skär ner. Och påstår politiker att det går att spara utan att verksamheterna blir lidande, då ska det väl inte heller vara några problem för partiarbetet?

Och vill man vara lite provokativ… Hur mycket av partistödet går inte åt till valpropaganda och löften som:

”…om du röstar på oss, så ska vi ordna allt så bra så bra…”

Och efter valet kan vi alla se hur det går med löftena om utbildning, vård och omsorg…

Jag tycker att vänsterpartistisk vän kom på ett bra vallöfte inför valet 2022:

“Mindre partistöd – färre snabbt glömda löften!”

Partierna borde lätt kunna minska kostnaderna för sin valpropaganda om de istället fokuserade på vad de hade åstadkommit “under de gångna fyra åren”…

Tillbaka till fisket. I det här fallet handlar det ju om att en del av partistödet ska gå till fiske på Hunne- och Halleberg.

Det finns naturligtvis inget i någon lag om att kommunen ska finansiera fiske, men det handlar om förhållandevis små pengar, även för Vänersborgs kommun – men pengar som kommer förhållandevis många människor till glädje. Fisket lockar hela familjer, ofta barnfamiljer, ut i naturen – med frisk luft, social samvaro och härliga naturupplevelser. Det lockar också turister, som i sin tur ger intäkter till kommunen.

Så här skulle ett förslag kunna se ut på sänkt partistöd, där grundstödet är orört men bara 62% av nuvarande parti-/mandatstöd betalas ut:

Det skulle frigöra 405.527 kr till fisket på Halle- och Hunneberg.

Jag tar gärna emot synpunkter.

I veckan som gick publicerade Skolverket den samlade betygsstatistiken för alla elever som gick ur grundskolans åk 9 i våras. (Statistiken hittas här – ”Slutbetyg i grundskolan, våren 2019”.)

Det är en intressant och oerhört viktig läsning. Så intressant att TTELA också skrev om betygsstatistiken igår. (Se “Här kommer två av tre inte in på gymnasiet”.) Jag tänkte gräva mig lite djupare ner i statistiken…

Statistiken är mycket avslöjande. Här får Vänersborgs kommun och dess barn- och utbildningsnämnd svart på vitt hur det har gått för kommunens elever. De flesta av dem började i förskolan som små knattar en gång i tiden… För att sedan börja förskoleklass och fritids och ett år senare, första klass. En stor händelse för de flesta barnen. Och efter 9 år går de ur grundskolan, också en stor händelse, med ett slutbetyg i händerna.

Det är viktigt med slutbetyg. Med slutbetyget ska ungdomarna möta framtiden. Ju bättre betyg, ju bättre förutsättningar. Ju sämre betyg, desto sämre förutsättningar. Så är det. På gott och ont. Det visar all statistik.

Men betygen är inte bara viktiga för de enskilda eleverna, de blir också ett slags kvitto för Vänersborgs kommun. Har kommunen lyckats ge sina ungdomar bra förutsättningar för att möta framtiden – och livet? Kommunen har ett stort ansvar. Den har haft hand om barnen och ungdomarna i kanske 12-13-14-15 år. Vilka har resultaten blivit av all denna tid? Och vilka förutsättningar och möjligheter har kommunens politiker gett sin personal för att kunna använda tiden så bra och effektivt som möjligt för barnen och eleverna? Det tål att tänka på och diskuteras…

Vänersborg har även tagit emot tämligen många barn och elever från andra länder de senaste åren. Hur har det gått för dom och hur har de påverkat skolresultaten? Det är självklart också en viktig fråga. Det tycker även Skolverket som redovisar mycket statistik kring frågan.

Med denna inledning är det dags för handfast statistik. Vilka resultat hade Vänersborgs 9:e-klassare år 2019?

Slutbetygen görs om till siffror (A=20 p, B=17,5 p, C=15 p, D=12,5, E=10 p och F=0p) och ett genomsnittligt meritvärde räknas ut. De 16 bästa betygen i elevens slutbetyg räknas, 17 för elever som läst moderna språk som språkval. Det genomsnittliga meritvärdet är det viktigaste av alla värden i den omfattande statistiken.

Så här såg meritvärdet ut för de 9:or som lämnade grundskolan i Vänersborg i våras:

Vänersborg ligger 17,7 meritpoäng efter landet i sin helhet, 212,1 poäng jämfört med landets 229,8. (Förra året var Vänersborg 14 poäng efter riket.) Om vi bara ser till de kommunala skolorna (197,8 p) så är skillnaden ännu större, 23,7 poäng lägre än rikets.

Det är även i år stora skillnader mellan meritvärdena hos flickor och pojkar. Flickorna har som vanligt betydligt bättre resultat. Men vi ser också att pojkarna på Silvertärnan, liksom förra året, har bättre meritvärden än flickorna. Kan orsaken vara att det söker sig många pojkar från andra skolor till idrottsprofilen? 

Det är ett stort problem, inte bara i Vänersborg utan i grundskolan i hela landet, att det är sådan stor skillnad i betygsresultat mellan pojkar och flickor. Jag tror att det, i varje fall till viss del, beror på att grundskolan som den är utformad idag helt enkelt passar flickorna bättre. Kanske är det inte bara på grund av ”pedagogiska trender” utan också av en missriktad  ”jämställdhetsiver”. Jag tänker t ex på en sådan enkel sak som att pojkar, på gruppnivå, är mer tävlingsinriktade. Pojkarna skulle därför antagligen lära sig mer om de fick tävla mot varandra – i alla ämnen, inte bara i idrott. Men det betraktas som “fult” och tävlingsinslag ska följaktligen inte förekomma i skolan… Överlag är det nog så att typiska pojkegenskaper (sett på gruppnivå) ofta ses som något som är sämre och därmed inte önskvärt. 

Ja ja, men det är mina funderingar…. Det ska bli intressant att så småningom, på kommande sammanträde med barn- och utbildningsnämnden, få andras analys av frågan varför skillnaderna mellan pojkar och flickor fortfarande är så stor.

De genomsnittliga meritvärdena är, trots att de är ganska mediokra, ändå bättre än förra året:

Det genomsnittliga meritvärdet har ökat ganska mycket i Vänersborg och det är naturligtvis glädjande. Men det är från en tämligen låg nivå. Vänersborgs skolor har med andra ord fortfarande en bit kvar att vandra på betygskurvan. Men kanske har den nedåtgående trenden de senaste åren brutits, resultaten förbättrades även 2018.

Vi ser emellertid också i tabellen att meritvärdena på Torpaskolan har sjunkit en aning sedan förra året, och tydligt på Fridaskolan. Det får varningsklockor att ringa – varför sjunker meritvärdena där? Det måste naturligtvis analyseras och förklaras.

Dalboskolans resultat är också oroväckande. (Och det smärtar naturligtvis en gammal dalbolärare lite extra.) Meritvärdena är fortfarande alldeles för låga, trots att Dalbo ligger 8 poäng högre än förra året. Men jag vet att det görs särskilda insatser på skolan.

I Vänersborg står Fridaskolan i en klass för sig, även om meritvärdet sjönk jämfört med året innan. Fridaskolan har mycket höga meritvärden. Man undrar vad förklaringen är – är det föräldrarnas utbildningsbakgrund, bättre motiverade elever på grund av själva skolvalet, bättre pedagogik eller fler legitimerade lärare? Jag vet inte, men det vore intressant att få ta del av en analys och förklaring.

Skolverket brukar titta på andelen elever som har uppnått kunskapskraven i alla ämnen. För Vänersborgs del ser det ut ungefär som förra året, dvs andelen som inte uppnått kunskapskraven i alla ämnen, som alltså har fått ett F i betyg, är fortfarande alldeles för höga.

Vi kan i denna tabell, liksom i den om meritvärden, se skillnaderna mellan skolorna i Vänersborg. Det är ingen tvekan om att likvärdigheten brister. Det är ett problem, en utmaning, som barn- och utbildningsförvaltningen arbetar med, men som tycks svår att göra något åt.

Skolverket tittar också på hur stor andel av eleverna som är behöriga till ett yrkesprogram. Det innebär eleverna ska ha godkända betyg i svenska, engelska och matematik samt i minst fem ämnen till.

Andelen behöriga till ett yrkesprogram på gymnasiet minskade på både Silvertärnan och Torpaskolan. På Dalboskolan ökade andelen med 8 procentenheter. 22,2% av alla elever som gick ur åk 9 i våras var inte behöriga till att börja på ett yrkesprogram på gymnasiet. I de kommunala skolorna var siffran drygt 25%. Det är var 4:e elev… Det är på flera sätt den kanske mest alarmerande siffran av alla.

De här siffrorna visar att det inte går att spara på skolan. Vänersborg måste göra allt för att eleverna ska bli behöriga till gymnasiet. Det är viktigt för elevernas fortsatta liv.

Vänersborgs resultat har alltså förbättrats sedan förra året, men ligger fortfarande på en alltför låg nivå. Hur kan det bli så här? Beror de dåliga resultaten i Vänersborg jämfört med riket på de nyinvandrade eleverna och eleverna med okänd bakgrund? Den frågan går att belysa, och kanske också att besvara. Skolverket har nämligen statistik på betygsresultaten – om dessa elever tas bort, exkluderas, ur statistiken (notera dock att den högra kolumnen som jämförelse visar samtliga elever):

Nyinvandrade elever är elever som har kommit till Sverige under de senaste fyra åren. De är inte inräknade i tabellen ovan. Det är inte heller elever med okänd bakgrund, dvs elever som saknar uppgift om personnummer (t ex om eleverna ännu inte blivit folkbokförda i Sverige).

Jämförs siffrorna i de två första kolumnerna med siffrorna i tabellerna ovan – och siffrorna i de två högra kolumnerna, som visar det genomsnittliga meritvärdet – ser vi självklart att resultaten är bättre för eleverna med svensk bakgrund. (På Fridaskolan är dock meritvärdena överraskande nog lika.) Och så måste det naturligtvis vara, eftersom de nyinvandrade eleverna självklart inte behärskar det svenska språket på samma sätt. Det är som Skolverket skriver:

”Nyanlända har en brant uppförsbacke. Att på kort tid lära sig språket och samtidigt utveckla ämneskunskaperna är en utmaning.”

Det som förvånar är väl snarast att skillnaderna inte är ännu större… 

Det är också värt att notera att det genomsnittliga meritvärdet i Vänersborg är 220 poäng, om de nyinvandrade eleverna och eleverna med okänd bakgrund räknas bort. Det är fortfarande drygt 9 meritpoäng sämre än riket – när de nyinvandrade eleverna och eleverna med okänd bakgrund inkluderas…

Det är alltså inte bara de nyinvandrade eleverna som förklarar Vänersborgs tämligen låga betygsresultat.

En viktig faktor när det gäller elevers skolresultat är föräldrarnas utbildningsnivå. Skolverket har delat upp föräldrarnas utbildningsnivå i två grupper, de föräldrar (eller åtminstone en av föräldrarna) som har högst gymnasieutbildning och de som har fortsatt utbildat sig efter gymnasiet. Siffrorna visar, både i Vänersborg och Sverige, att skolan är dålig på att kompensera för elevernas hemmiljö.

Föräldrarnas utbildningsnivå spelar en stor roll för elevernas skolresultat. Och nivån är mycket olika i de olika skolorna. På Vänerparkens skola hade 69,1% av eleverna minst en förälder med eftergymnasial utbildning och på Fridaskolan 65,3%. Det kan jämföras med Dalboskolan där motsvarande siffra var 30,6%.

Det är som TTELA skrev igår:

“Skolverkets statistik visar att såväl elevernas migrationsbakgrund som föräldrarnas utbildningsnivå spelar roll när det kommer till behörighet till gymnasiet.”

Skillnaderna mellan olika elevgrupper är stora. Den är en stor utmaning för alla ansvariga för skolan att utveckla undervisningen och fördela resurserna så att elevernas bakgrund inte kommer att avgöra skolresultaten. Det är också viktigt att påpeka att social bakgrund aldrig får bli en ursäkt för sämre resultat.

Det är ingen upplyftande statistik som Skolverket presenterar för Vänersborgs del, även om den nedåtgående trenden tycks ha brutits och resultaten blivit bättre två år i rad. Resultaten är fortfarande alldeles för låga. Vi kan också tydligt se att den bristande likvärdigheten är ett stort problem i Vänersborg.

Utskicket inför kommunstyrelsens sammanträde på onsdag är på 730 sidor. Det kräver sin kvinna eller man…

Det är 46 ärenden av olika karaktär som ska behandlas. Vissa är tunga och betydelsefulla, andra ärenden är mer rutinartade. Några avgörs av kommunstyrelsen själv, de flesta går emellertid vidare till kommunfullmäktige och avgörs den 23 oktober. Kommunstyrelsen är i dessa, de flesta, fall bara en slags formell genomgångsstation. Från kommunstyrelsens arbetsutskott kommer nämligen varje ärende med ett förslag till beslut. Det enda som brukar hända i kommunstyrelsen är då att något parti berättar att de tänker rösta mot förslaget, reservera sig, komma med eget förslag, nu eller senare i fullmäktige. Det blir ytterst sällan någon diskussion.

På det sättet blir kommunstyrelsens sammanträden tämligen meningslösa. Besluten fattas ju ändå av kommunfullmäktige. Det betyder också att ledamöterna egentligen inte behöver läsa igenom handlingarna, det räcker att de har gjort det tills kommunfullmäktiges sammanträde… Med undantag då naturligtvis av de mindre viktiga ärenden som kommunstyrelsen själv beslutar om.

Tiden på sammanträdena används följaktligen inte till politiska diskussioner utan till information. På onsdag är det t ex 7 informationspunkter (och en utbildningspunkt). Informationen är oftast både intressant och viktig och ledamöternas kunskap om kommunen ökar helt klart. Men eftersom mycket av informationen är mer eller mindre föreläsningar så skulle den faktiskt kunna ges till fler personer, t ex till alla fullmäktiges ledamöter. Nu blir det så att vi som sitter i kommunstyrelsen, som ordinarie eller ersättare, får försöka sätta oss in i frågorna och sedan berätta för våra partikamrater vad ärendena handlar om. Och ibland också hur vi tycker att man borde rösta. Alla handlingar som skickas ut till kommunstyrelsen, skickas senare ut till fullmäktiges ledamöter. (Redan nu finns det chans att läsa dem, inför sammanträdet i kommunstyrelsen har handlingarna publicerats på kommunens hemsida – klicka här för att ladda ner dem.)

Kommunstyrelsens sammanträden borde ägnas åt politiska diskussioner, där alla partier, och politiker, gemensamt arbetar för ett bättre framtida Vänersborg.

Efter dessa ord, som jag tror att det inte är första gången som jag framför, är det dags att titta lite på ärendelistan. Men som sagt, de flesta ärendena beslutas inte nu på onsdag utan först i fullmäktige den 23 oktober.

Det är en hel del motioner som har lämnats in och som ska behandlas och beslutas. En del motioner, de flesta, har dragits i långbänk, dvs lämnats in för tämligen länge sedan. Men en del är ganska nya, särskilt de som föreslås bli avslagna.

Magnus Kesselmark (V) lämnade den 12 oktober 2018 en motion där han yrkade att representanter för de kommunala bolagen skulle ges möjlighet att presentera bolagen för kommunfullmäktige. Det är fullmäktiges ordförande som bestämmer dagordningen och ordförande, och hennes två vice ordförande, har uttalat sig positivt till motionens förslag. Förslaget är därför att bifalla motionen.

Lutz Rininsland, en annan vänsterpartist, har inkommit med en motion med rubriken “När är det rätt tid för att tänka nytt?” Rininsland vill att kommunen ska ta fram en:

“allsidig belysning av gratis kollektivtrafik där inte bara fördelar och nackdelar, vinster, och kostnader framkommer, utan där det också lämnas ett besked när och i vilken omfattning och på vilken nivå ett förslag att införa ”gratis kollektivtrafik” bör vara möjligt att lansera.”

Förslaget är att avslå motionen. Motiveringen är att kommunen inte äger frågan. Jag är ganska säker på att Rininsland invänder mot att motionens syfte uppenbarligen ska falla offer för en missuppfattning… Det var nog så att Rininsland ville att dessa synpunkter skulle lyftas av kommunen till ”nästa nivå”…

I maj i år beslutade kommunfullmäktige att samhällsbyggnadsnämnden skulle få en utökad exploateringsbudget för att skapa tre nya småhustomter vid korsningen Furuvägen-Ollenicklas väg, alldeles vid Mariedalskolan. (Se “Vad sa politikerna om Mariedal?”.) Vänsterpartiets yrkande på återremiss avslogs. Vi ville ha en återremiss för att samhällsbyggnadsförvaltningen skulle:

“få tid och möjlighet att genomföra dels en dialog med Mariedalskolan … och dels upprätta en riskanalys…”

Nämndens ordförande Anders Wiklund (MP) menade att det inte fanns pengar för att göra det här innan ett beslut fattades… “Upp- och nedvända världen” således – kommunen ska alltså först fatta beslut om att utföra något, sedan ska kommunen undersöka om det är möjligt att göra det. Det föranledde Rininsland och undertecknad att skriva en motion om att nämnder skulle utrustas med en särskild kassa för att göra dessa förberedelser innan beslut.

Förslaget är att motionen ska förklaras vara besvarad:

“med hänvisning till pågående översyn av ärendeberedningsprocessen i kommunen.”

Det är lite “lustigt” att det i underlaget står, även om det borde ha varit plural:

“Motionärens intentioner är dock goda.”

För några år sedan fattade kommunfullmäktige regelmässigt sitt budgetbeslut i november. Det ändrades senare till juni. Det har dock fattats budgetbeslut i november de två senaste åren, 2018 på grund av valet. Lutz Rininsland (V) tyckte i en motion som lämnades in den 2 januari i år, att budgetbeslutet för nästa år skulle fattas i november.

Naturligtvis föreslås motionen bli avslagen, eftersom budgetbeslutet redan har fattats – i juni. Så kan det bli. Och det är inte första gången det händer, och inte sista heller antar jag. Det finns faktiskt ett annat ärende på dagordningen som också råkar ut för detta. Motioner (och andra yrkanden som kräver beslut) förhalas av olika skäl och när de sedan behandlas har tiden sprungit iväg så att motionen inte längre är aktuell…

Sverigedemokraterna har lämnat tre motioner som det i samtliga fall föreslås bli avslag på. De handlar om fler parksoffor respektive fler papperskorgar i kommunen samt fler parkeringsplatser på Vallgatan.

Det är lite skillnad på SD:s och V:s inriktning på motioner… Men SD är stundtals bra på att lyssna på människor, det ska de ha cred för. Små “vardagsnära” saker kan vara väldigt viktiga för kommuninvånarna.

SD vill att kommunen ställer ut parksoffor utefter Torpavägen och Östra vägen. Förvaltningen skriver i sitt motionssvar att den redan:

“har färdigställt en yta på Torpavägen/Marierovägen och där kommer det ställas en parksoffa. Utefter Östra vägens gång- och cykelbana kommer till våren 2019 att anordnas sittytor.”

Eftersom, står det i beslutsförslaget…

“Behov av parksoffor i enlighet med yrkande i motionen har redan tillgodosetts.”

…ska motionen avslås.

Det här svaret har SD fått förut på andra motioner. Kommunen genomför de konkreta förslag som SD har – och sedan avslås motionerna. Det blir lite underligt. Det självklara svaret borde vara att motionen förklaras besvarad.

Det är samma med motionen om papperskorgar. Förvaltningen skriver:

“anses de utställda papperskorgarna vara placerade efter behov och därmed i tillräckligt antal. Samhällsbyggnadsnämnden har därför redan tillgodosett behovet av papperskorgar och hänvisar även till kommande avfallsplan.”

Jag är inte säker på om fler papperskorgar har placerats ut före eller efter motionen, även om det kan antas ha skett efteråt, men motionen föreslås avslås – när den enligt min mening borde anses vara besvarad.

Sverigedemokraterna anser också att det är möjligt att “med ganska enkla medel”, som det står i nästa motion, anlägga 3-4 nya parkeringsplatser mellan Vallgatan 19-21.

Det behövs fler parkeringar i Nordstan, det är alla överens om. Samhällsbyggnadsförvaltningen anser emellertid att fler P-platser på Vallgatan inte är prioriterat:

“Bland annat mot bakgrund av den allé med gamla träd med stort rotsystem som finns där. Träden som utgör en allé är skyddade. Vidare är det heller inte bra med hårdgjord yta med tanke på dagvattenhanteringen.”

Kommunen bör nog vara rädd om allén, där kan jag hålla med. Det föreslås därmed avslag.

Å andra sidan. Jag vet att samhällsbyggnadsförvaltningen tänker anlägga P-platser på parkområdet på Skräcklan. Det ska bli fler platser längs Parkgatan, alltså gatan närmast parken och vattnet. Det ska tas områden av gräsmattan och parken för att människor ska få närmare till Skräcklestugan. (Se bild nedan.)

Planerna har kommit tämligen långt. Just nu ligger ärendet på bygglovsenheten. Jag är kluven inför planerna. Det behövs P-platser, både i Nordstan och vid Skräcklan, men ta av Skräckleparken… Det känns inte riktigt rätt. Finns det inte möjlighet att anlägga parkeringsplatser bortåt Sjövallen?

Den sista motionen, som ska tas upp i kommunstyrelsen på onsdag och avgöras av kommunfullmäktige två veckor senare, är en motion från moderaterna. Den handlar om resursfördelningsmodellen till Kunskapsförbundet Väst.

Motionen lades i samband med diskussionen, och beslutet, om att lägga ner det estetiska programmet och orkesterutbildningen i Vänersborg. Motionen ville initiera en diskussion om att:

“möjliggöra för en enskild ägarkommun att finansiera verksamheter i KFV som är av särskild vikt för den kommunen”

Sedan dess har kommunledningarna i både Trollhättan och Vänersborg utfäst sig att ge Kunskapsförbundet pengar till att behålla programmen. Kunskapsförbundet tog i september därför tillbaka sitt nedläggningsbeslut.

Motionens yrkande strider enligt tf kommundirektör mot förbundets förbundsordning och kommunallagens likställighetsprincip. Därför yrkas avslag. Jag tror att moderaterna nöjer sig med detta svar, i varje fall just nu, eftersom de båda programmen ifråga ändå ska vara kvar på Birger Sjöberg.

Det var motionerna som ska behandlas på onsdag (och beslutas av kommunfullmäktige två veckor senare). Jag återkommer med fler av de ärenden som ska behandlas av kommunstyrelsen.

PS. Här kan du läsa om några fler KS-ärenden som handlar om Kunskapsförbundet Väst – ”Kommunstyrelse‌ ‌9/10‌ ‌(2)‌: KFV” och här om ytterligare ärenden som KS ska behandla – ”Kommunstyrelse‌ ‌9/10‌ ‌(3)‌: Kultur mm”.